Jag hade slängt in väskan i bilen, placerat mig på sätet med händerna på den varma ratten. Jag hade startat motorn, svängt ut från parkeringsplatsen och stannat till vid första rödljuset.
När det slog om till grönt och jag släppte upp kopplingen för att fara iväg, kärringdog bilen.
Det är irriterande det där. Kärringstopp är så pinsamma.
Och inte blev det bättre för att damen bakom mig började tuta. Hon tyckte väl såklart att jag skulle köra i väg och det tyckte jag också, men jag kunde ju inte.
När den otåliga damen tutat två gånger tog alla mina gjuta-olja-förmågor slut och jag slängde upp en noga utvald kroppsdel i luften. Damens ansiktsfärg växlade från ljust rosa till djuprött och hon tutade som vid högvinst på en bilbingo och svängde sedan ut bredvid mig och fortsatte förbi.
När jag fick igång bilen rök det ohälsosamt och oroväckande svart och mina farhågor besannades av att bilen gick trögt både åt sidorna och framåt.
Jag stannade till vid närmaste mack och halade fram mobilen för att ”ringa en vän”. Mobilen gjorde ett litet blinkande och sedan lyste texten ”Slut batteri” upp displayen. Den trevlige lille killen på macken lånade snällt ut sin telefon och min vän lovade snällt dyka upp – efter att han lagat middag och sett till att våra barn fått något i magen.
Jag hann handla på ICA medan jag väntade på assistans.
Förundersökningsledaren skrattade gått åt mig som trott det var bromsarna som nupit. Det är faktiskt ett ganska vanligt saabproblem (nyper inte ledningen lönen så är det bromsskivorna som nyper) men den här gången var det en rem (fläktremmen?) som hoppat av och slagit ut bland annat servon.
Nu har min vän/man beställt tid för reparation och lånar ut sin bil till mig de närmaste dagarna. Även om jag har semester måste jag ju kunna förflytta mig. Han får ta cykeln i stället.
