Zäta

I februari bokad jag klipptid hos min frisör. (Ja, hon har befodrats till MIN efter bara en klippning, eftersom hon är trevlig och dessutom klippte mig med gott resultat senast.)

Min frisör är ganska upptagen och jag fick tid den 9de mars. Så länge har jag gått och sett fram emot det här. Först den varsamma tvätten, med lätt hårbottensmassage, sköna produkter och varmt vatten som inte bara forsar ner från taken rakt ner i skulten utan med stor precision sköljer bort schamporester. Sedan en lugn stund i frisörstolen, lite småprat, någon som pysslar om en. Och så resultatet. Ett genomklippt hår utan kluvna toppar, ett hår med liv och lyster som återigen lekfullt böjer till sina naturliga lockar.

Det är ett mysterie utan dess like. Något ofattbart bortom allt förnuft. Otänkbart, märkligt, fruktansvärt och oförlåtligt.

Jag glömde bort min klipptid i går!

Vilken egotrippshelg jag har. Och den är inte slut än.

Fyra Alphaföredrag igår, åtta idag och fyra kvar att se fram emot i morgon. Intressant och roligt.

Nu ska jag ta hand om lite tvätt och så har Förunderökningsledaren utlovat vitlöksbaugetter och färska räkor till kvällsmat. Jag var hemma på lunchen och åt flygande Jakob som Förundersökningsledaren lagat. Det är lyxliv det här!

Det har varit en rätt fullsmockad dag idag också. För det första vaknade jag alldeles för tidigt. Halv sju ville inte min kropp ligga kvar i sängen längre. Jag var på toa två gånger innan jag kom till ro igen. Till slut somnade jag om och fick sova fem minuter innan klockan ringde vid åtta. Då var jag så trött att jag ställde fram den en kvart.

Efter frukosten lämnade jag lilla Svalan hos en kompis som skulle ha födelsedagskalas och så for jag för att handla innan serveringsförberedelserna i kyrkan. Jag erkänner att jag inte har så bra koll på öppettiderna och var inte alls beredd på att Willys inte öppnar förrän 10 på söndagar. Och att ICA skulle ha inventering och öppna vid samma tid hade jag ju inte en sportslig chans att känna till.

Jag fick vackert fara till kyrkan och börja duka och sedan åka och handla mjölk och mjölkfria bullar till serveringen.

Halv tre cirkulär for jag hem från kyrkan. Då hade jag varit med att fixa fika och ta hand om disken efter nästan 200 personer. Visst blir man lite mör efter ett sådant arbetspass men framförallt är det väldigt roligt. Det är så härliga och trevliga människor med i min grupp och alla vet vad de ska göra och ser till att det blir gjort så det är aldrig några problem.

Hemma åt vi som sagt pizza, och varsin överbliven semla.
Sedan for hela familjen Zäta på husesyn hos våra vänner som blivit husägare här i förra månaden. De har köpt ett hus i utkanten av stan och det är nära till skog och hästhagar.
Huset var fantastiskt. Förundersökningsledaren har försökt beskriva det för mig för han var med och hjälpte till vid flytten, men jag lyckades inte göra mig någon bild och nu när jag sett det förstår jag varför. För det första är det ganska stort och för det andra är det jättehäftigt. Det är en enplansvilla med hel källarvåning. På förstaplanet finns tre sovrum, två badrum och ett stort kök. I anslutning till köket finns en jättestor matplats och ett stort vardagsrum. Det finns två trappor ner till källaren. I källaren fanns hur många förråd och utrymmen som helst, tvättstuga, badrum med dusch (det var badkar i båda badrummen på förstaplanet), gästrum, kontor, lekrum, TV-rum…

Jag gick en kort husesyn och sedan for jag och jobbade två timmar. Jag har inte riktigt lärt mig att uppskatta hur lång tid som går åt till att planera nästa veckas jobb och i fredags gick jag rejält bet på tiden och for och badade med övriga familjen i stället för att jobba klart.

Nu har jag kommit hem, tandborstat barnen, grejjat lite med ditt och datt och nu är det dags att krypa till sängs med tensen för en förhoppningsvis god natts sömn.

Inser att det bara är två timmar kvar till gästerna kommer och jag kommer inte hinna allt jag tänkt.

När jag hämtade lilla Svalan hos förmiddagens lekkompis fick jag värsta grymma tipset av kompisens mamma: Frys ner degen. Hennes svärmor jobbar på konditori och där fryser de alltid degen för att ha till senare tillfälle.

Nu ska jag alltså frysa den färdigjästa bröddegen till bättre tider. Lovar rapportera om det funkar att få fina brödkakor även när den tinat.

Nu kom jag av mig lite. Jag har varit jätteduktig hela dagen. Men nu blev det ett tillfälligt stopp.

Jag står i köket och diskar. Stora byttor och kastruller. Tråkigt värre!

Men nu står klänningsfållning på dagordningen. Lilla Svalan ska på piratkalas i morgon och har bestämt klädsel. Bland annat ska hon har en rödprickig klänning som ligger bland hennes utklädningskläder. Problemet är bara att den är i vuxenstorlek och lilla Svalan är bara en dryg meter lång. Vi brukar hanka upp klänningen med ett skärp i midjan men det kommer inte göra sig på kalaset så nu får jag plocka fram symaskinen.

Sedan kvarstår brödbak, blomvattning, semmeltillverkning och att skära alla pizzapåläggsgrejjer och riva ost.

Jag kommer bli manisk innan den här dagen är slut.

Nu måste jag åka och hämta lilla Svalan som är och leker hos en kompis.

Det finns cirka två plåtar outbakade semlebullar och två plåtar står på jäsning, plus den i ugnen då…

Idag är det stora bakdagen. Vi har bjudit hit gäster i kväll. Kära vänner som vi gärna umgås med men inte hinner träffa tillräckligt ofta.

Det blir såklart stenpizza. Och som gott framför Melodifestivalen semlor. Jag har gått och längtat efter att baka semlor länge nu. Små, förhoppningsvis goda, som man kan ta fler än en av om man vill.

Jag ska passa på att baka bröd också, när ändå stenen är i farten. Stenbakade brödkakor brukar bli så goda.

Det är mycket nu. Stressigt värre på jobbet och många bollar i luften. Hemma ska det handlas och städas och sys och skjutsas barn.

Uttrycket ”många bollar i luften” är väl det samma som ”många tankar i hjärnan”. Det gäller i så fall inte bara jobbet utan lika mycket på min ”fritid”.

Jag är så otroligt humörstyrd. Det är antingen snabb och glad och pigg och entusiastisk eller trög och trött och less och tråkig. Jag har dessutom upptäckt ett utmärkt lackmuspapper som mäter mitt humör på ett litet kick:

När jag är glad och uppåt börjar jag genast planera en massa roligheter; som smycken, lapptäcken, inredningsprojekt och vad jag ska bjuda framtida gäster på.
När jag är nere orkar jag inte tänka på något som ligger mer än fem minuter fram i tiden.

Inte orkar jag blogga heller. Det rinner liksom inte till…

Idag har jag varit i Kaffestugan på förmiddagen, eller ja, jag kom hem för en liten stund sedan. Vi är fem personer i vår grupp och den ena tjejen gick hem efter ett tag för hon hade sådan förskräcklig nackspärr, som bara blev värre. Egentligen ska vi vara sex personer i varje grupp. Det är lagom många för att hinna med disk, smörgåsmakeri, kaffe, kassa och allmänt plock. Idag var det dock riktigt lugnt. Tio minusgrader och helgen innan löning är två starkt bidragande orsaker till att folk inte ger sig fram på stan trots att det är lördag. Vi klarade alltså av “jobbet” på bara fyra personer, och det var till och med riktigt lugnt och trivsamt.

Nyss försökte jag få igång DVD:n för att spela upp en träningsskiva jag skaffat mig. Jag är helt solokvist hemma eftersom Förundersökningsledaren är i kyrkan på lärljungaskola och barnen är hos mormor och morfar. Men icke! DVD:n strejkar storligen. Förundersökningsledaren lyckades med konststycket att i alla fall få i skivan igår kväll, men vad hjälper det när det inte går att spela upp den!

Jag får ta mig ett träningspass med “snabeldraken” istället. Just orden “snabeldrake” har jag aldrig använt förrut men jag fick se att bloggaren Bella använde det uttrycket och blev lite inspirerad. Inte till att städa, nej då, inga nya ord biter på mitt städmotstånd, men jag gillade ordet.
När jag tänker efter så kanske man inte kan kalla en centraldammsugare för snabeldrake. “Ormen långe” eller “Sugorm” eller något annat mindre inovativt passar nog bättre.
Hur som helst så behövs det verkligen dammsugas här och jag har lite energi kvar från morgonens rosenrotspiller så det är ju inte mer än rätt att jag använder den till något välbehövligt.

När jag städat klart och kanske sytt lite på lapptäcket så åker jag till mina föräldrar och gosar. Ja, barnen är där! Jag är nästan på gränsen till för gammal för att gosa med mina föräldrar. Jag vet att du kanske skulle vilja invända att man aldrig blir för gammal, men det beror ju på vad man menar med gos. Min mamma skulle bli en våt fläck om jag kröp upp i hennes knä…

Ikväll tittar vi på melodifestivalen i Skälvum. Jag, barnen och mina föräldrar. Förundersökningsledaren är kvar i kyrkan hela dagen. Han spelar i ett lovsångsteam som medverkar på mötet i kväll. Helst skulle jag vilja gå på mötet och det finns två bra anledningar till det.

Den ena anledningen är att mötet nog blir spännande och bra och intressant. Vår pastor predikar och det är annonserat förbön för sjuka. Visst låter det spännande! Det är ganska modigt och kanske till och med lite gapigt att i tidningen annonsera ut “förbön för sjuka”. Även om jag är helt övertygad om att Gud KAN göra under och jag har även varit med om helande några gånger, så vet jag ju också att man inte alltid får se omedelbara och tydliga resultat när man ber. Varför det är så har jag ingen aning om, och om jag, som varit kristen sen barnsben och nog tycker att jag har en ganska fast förankrad tro, ibland undrar vad Gud håller på med egentligen, hur ska då den tänka som kommer som sökare?

Den andra anledningen är att jag vill se min man spela. Och du läste rätt, jag menar verkligen SE. Inte för att han på något sätt spelar illa, men han är framförallt och framförallt för mig – så snygg när han står där med elgitarren uppe på estraden. Jag tror faktiskt att jag har blivit lite kär på nytt på senaste tiden. Ni kanske minns att jag skrev om mina känslor när jag väntade in honom på jobbet.
Och idag kom han ner till Kaffestugan och sa hej när de hade lunchpaus på lärljungaskolan. Han hade jeans och en svart v-ringad tröja på sig och han var bara sååå snygg. Läcker skulle jag vilja säga. Det riktigt pirrade till i magen när jag såg honom. Två sekunder innan han kom hade jag också tänkt: “Hoppas Förundersökningsledaren kommer ner och säger hej innan han tar lunch.” Och så kom han där, lång och stilig med sina bruna glittrande ögon som jag älskar så mycket.
I år har vi varit tillsammans i 20 år. 20 år! Det är mer än halva mitt liv. Man skulle kunna tycka att allt borde vara så invant och tryggt och vanligt att det inte finns något plats för lite pirr, men det gör det. Och tack och lov för det!

Men man får prioritera. I ena vågskålen ligger Förundersökningsledaren och möjligheterna att få en spännande kväll. I den andra ligger mina barn. Valet är ganska enkelt!

Natten har skapat frostrosor på altandörrarna och solens lågvinklade släpljus tänder miljoner av små kristaller i snötäcket på baksidan av trädgården. De stolta tallarna som vaktar vårt bostadsområde med sitt tysta majestät står blickstilla i den kalla klarheten och väntar på vindens tillåtelse att återigen få rista snö och frost från grenar och barr. Det är som om hela världen står andäktigt stilla och bara insuper den strålande solens återintåg över jorden.

Man vore dum om man stannade inomhus en sådan här dag.

Jag är dum.
Jag ska packa inför Göteborgsresan, och laga tidig lunch innan vi ger oss av. Får jag tid över vill jag sy lapptäcke.

Frukosten har jag intagit utan mänskligt sällskap vid köksbordet och med den har även en god portion av Jan Guillous “Fienden inom oss” slunkit ner. Barnen äter frukost framför TV:ns “Vintergatan” och Förundersökningsledaren som är familjens största energiknippe är sedan länge iväg för att hjälpa vänner flytta.

Och solen fortsätter slösa med sitt efterlängtade ljus på både onda och goda. På alla som tar sig i kragen och går ut och möter dagen.

Jag gillar verkligen Let´s Dance. Kanske är det sagan om prinsessan på ärten, och den fula ankungen, och Tummelisa… men visst är det nå´t visst med att få se klumpiga kylskåp och stela pinnar efter några dansveckor förvandlas till taktfasta muskelknippen och följsamma primadonnor.

Ikväll vet jag dock inte om jag prioriterar att titta på TV överhuvudtaget.
Ikväll kommer nämligen min Falunsyster och hennes fästman och stannar till hemma hos mina föräldrar innan fortsatt resa till fästmannens bror i Alingsås. Jag älskar mina systrar och träffar dem alldeles för sällan så ikväll blir det känslomässig fest!

Och för att bättra på festen ytterligare: I går kväll ringde min mamma och erbjöd oss att komma lite tidigare för att basta. Mina föräldrar har totalrenoverat övervåningen i sitt hus och bland annat byggt en bastu. Att vi gärna kommer och provar den är ett understatement.

Och så måste jag handla på vägen hem.

Och när jag kommer hem måste jag genast laga mat för Förundersökningsledaren måste få gå ut och gå, det har han längtat efter i flera dagar.

Och sedan måste jag äta fiskpinnar för det har jag lovat barnen till middag.

Och sen, redan klockan sju, ska jag vara i kyrkan igen på information om städning. Jag är nästan beredd att påstå att jag avskyr städning. Men vi ska bland annat prata om hur vi kan få fler församlingsmedlemmar att engagera sig och vara med och städa, så att man inte behöver städa lika ofta, och det tycker jag sannerligen är ett behjärtansvärt snackämne.

Hur gick det här till?

Ända sedan före jul har jag och några flickvänner på jobbet pratat om att åka ner till Göteborg en lördag och förlusta oss. Jag ser verkligen fram emot detta. Tänk en hel dag med fniss och shopping och god mat och varken män eller barn så långt ögat kan nå!

Men nu är frågan om jag verkligen kommer kunna följa med. I morses gjorde jag en djupdykning i almanackan och konstaterade att jag bara förfogar över fyra lediga lördagar fram till juli. Antingen är jag eller Förundersökningsledaren upptagen under de resterande 18!

I kväll är Förundersökningsledaren borta på hemsidegruppsträff.

I morgon kväll kommer pianostämmaren hem för att finstämma mitt piano.

På onsdag ska jag och kollegan till Örebro på kundbesök och kommer hem sent. Förmodligen så sent att jag kan gå direkt till sammanträdet med Radio PiL.

Torsdag kväll är Förundersökningsledaren borta igen, på lovsångsteamövning.

På lördag har min Serveringsgrupp ansvaret för fikat på församlingsmötet.

Söndag förmiddag blir det mer fika för min del då vår tillväxtgrupp ska fixa fika till kyrkkaffet efter mötet. Förundersökningsledaren är upptagen med att spela till lovsångerna på förmiddagsgudstjänsten.
På eftermiddagen ska jag och Förundersökningsledaren sjunga och spela i en församling i Skara.

Har ni noterat att vi har fredagskvällen ledig? Tror ni det blir lugnt och skönt då?
Nej, det är inte så troligt. Någon gång måste vi ju ta ut och öva på sångerna till söndagskvällen.

Ikväll har jag varit på tupperwareparty. Det var ett tag sen sist och det hade kommit lite nyheter i alla fall.

Jag tycker det är förtvivlat dyrt med tupperware. Plast för 500 spänn!
Men så är det bra grejjer också. Det går inte att komma ifrån. Evighetsgaranti på en plastburk liksom. Finns ingen annan som skulle komma tanken att lämna det, vad jag vet.

Och jag har samlat på mig en hel del TW under åren. Så mycket att maken tycker det räcker nu.
Jag är inte så heltänd som vissa andra som samlar på katalogerna och längtar efter de nya färgerna, men visst har jag helt gått på deras grej. Tupperware är bäst.

När jag blir sysslolös (hahahaha…) ska jag också börja sälja.

Om jag köpte nå´t?
Nästan inte.
Bara en burk att ha frukostflingorna i. En modulett tror jag den hette.
Och den kostade bara 189 kronor…

(Måtte inte Förundersökningsledaren läsa detta!)

Lilla Svalan har 38.0 så jag och barnen fick ställa in gudstjänstbesöket till mitt förtret men barnens glädje. Eftersom Söndagsäventyret inte har börjat ännu så kan jag förstå att de inte tycker det är jublande roligt att sitta med under en en och en halv timma lång gudstjänst där man bara ska sitta stilla och lyssna.

Nu badar lilla Svalan. Det är en av hennes favoritsysselsättningar.
Guldgossen ligger på mage i soffan framför TV:n, med fötterna på ett hoprullat täcke och väntar på att vårtmedlet ska torka.
Själv tänker jag sätta mig med nåt pyssel och lyssna på radiosändningen av gudstjänsten, så får jag vara med ändå. Förundersökningsledaren ska spela elgitarr till lovsångsteamet och jag älskar verkligen elgitarr. Gitarrbaserad rock är nog den bästa musikgenren jag vet. Jag gillar särskilt när gitarrerna “skriar” sådär. Det lär inte bli nåt skriande från radion idag men det blir musik i alla fall.

Idag måste jag vattna blommorna och sen vore det ju bra om jag blev av med julen någon gång. Jag ska laga middag också. Och så behöver vi hitta på nåt kul med barnen. Det är inget skridskoväder och lilla Svalan behöver väl ta det lugnt med tanke på febern, så ett sällskapsspel kanske är lagom.

För övrigt tänker jag helga vilodagen med att inte göra något vettigt.

Maten var klar när Förundersökningsledaren kom hem. Ett poäng till den här dagen.

Nu har Förundersökningsledaren åkt tillbaka till kyrkan och Guldgossen har åkt iväg till en kompis och lilla Svalan har en lekkamrat här.

Så nu FINNS INGA UNDANFLYKTER.
Jag har hela eftermiddagen på mig att plocka ner alla tomtar och hjälpa granen ruska av sig kulor och ljus.

Usch då!

Jag känner starkt att det här inte blir någon bra dag.

Det började med att jag blev snuvad på min sovmorgon. Det är ju lördag och chans att sova länge, men inte då! Jag väcktes redan klockan sju av mina slemhinnor. Mensvärk kallas det visst. Tappert försökte jag somna om, hopkurad till en liten boll, men det var lönlöst.

Klockan åtta gick Förundersökningsledaren upp och strax därförinnan Guldgossen. Lilla Svalan väntade i alla fall till halv nio.

Nu är klockan tjugo i elva och vi ska strax äta frukost. Förundersökningsledaren är i kyrkan och barnen ser på TV. Jag har legat länge i sängen med TNS-apparaten för att förhoppningsvis få bukt med en begynnande huvudvärk.

Jag känner mig nedstämd och lite sorgsen. Idag har nämligen Förundersökningsledaren föreslagit att julen ska ut. Jag tyckte om julen. Granen står så grön och grann i stugan… Ja, ska sanningen fram så är det väl en stor del av granen som ligger grön och sticksig på hallgolvet, och grenarna börjar bli så veka att de självmant ger ifrån sig kulorna. Men i alla fall! Jag gillar julpyntet. Stjärnor och stakar som lyser upp på kvällarn.

Nej, idag blir det ingen bra dag.

Förmiddag:
Påa radion.
Gudstjänst.
Kontentan av predikan: Om Gud är ett tält, låt Honom inte vara ett litet leksakstält som du bär med dej och tar fram vid behov, utan låt Honom vara din boning, den som ger dig skydd och omsluter dig på alla sidor.

Lunch:
Hämtpizza.

Eftermiddag:
Skridskor med familjen, och vänner, och svärmor och svärfar.
Måste säga att svärmor åker jättebra på sina nya långfärdsskridskor fastän det bara var andra gången.

Kväll:
En skön stund in massagebadkaret.
Pizzarester.
TV-underhållning.

Jag tycker att jag fått till en riktigt bra söndag.

Falun-svågern vann. I sin bästa serie hade han 146 poäng.

Förundersökningsledaren kom tvåa. Bästa serien bjöd på 119 poäng.

Falun-systern kom trea. 117 poäng var hennes bästa serie.

Jag kom fyra med 91 poäng som bäst. Falun-systern hade 92 i sin sämsta serie. Förundersökningsledaren hade 91 poäng i sin sämsta.

Lilla Svalan kom femma med 83 poäng i bästa serien. 83 poäng hade jag i min sämsta serie…

Guldgossen kom sist. 78 poäng var hans högsta.

*

Jag är lite irriterad över att jag inte klådde lillasystern.
Jag är något facinerad över att lilla Svalan var bättre än Gudlgossen. Hon har aldrig bowlat förut. Hon är så liten och nätt och hon siktade inte alls. Bara släppte iväg klotet som sakta, sakta rullade fram och tillbaka mellan sargräckena och smekte ner käglorna. Hon gjorde till och med några spärrar.

Vi hade i alla fall tur med vädret. Nej, jag menar, det var i alla fall roligt.
Jag kan tänka mig att gå och hyra en bana ibland med familjen.
Men Förundersökningsledaren säger att det är viktigtare att vi går och övar på att simma. Det är kunskap våra barn kommer ha bättre nytta av. Det är ju sant, men den ena behöver väl inte utesluta det andra tycker jag.

Det skulle vara rätt coolt att vara jättebra på att bowla. Att gå ut med kompisarna någon gång och så bara sopa banan med dem. Helt oväntat liksom!

Nu ska vi se om vi har några tillräckligt stora skridskor till barnen. Isarna ligger och på nyårsafton ämnar vi tillsammans med två andra familjer börja nyårsfirandet med grillkorv vid en brasa och skridskoåkning. När alla kinder är äppelröda och tår och fingrar förfrusna förflyttar vi oss hem till Zäta-residenset och äter trerätters och firar in det nya året.
Jag vill åka ner till torget vid tolvslaget och titta på raketerna. Förundersökningsledaren menar att vi väl måste höra vad de andra tycker, om det inte är någon mer som vill åka dit så ska vi ju inte göra det, men det struntar jag i. De kan väl stanna här och försöka hålla sig vakna om de vill. Jag ska i alla fall se på raketerna. Det är ju bara därför man firar nyår. Eller hur!

Mer raketer åt folket!

Nu är årets sista julafton över. Det blev en lyckad sådan, parat med lite förlovningsfirande för min yngsta syster och hennes fästman.

Nu ska jag krama barnen godnatt och så ska vi sova gott ända till klockan nio i morgon.

I morgon ska vi gå och bowla, hela familjen Zäta plus Falun-systern och hennes fästman.
Jag är inte jättebra på att bowla, men det är roligt, och jag har klippt naglarna idag.

Lilla Svalan har inte kräkts. Hon har dock fortfarande ont i magen och utsotar. Jag är orolig för hur det ska gå. Hon sov i alla fall bra i natt, tack och lov!

Falunsystern och hennes fästman valde att sova hos oss och nu har jag och systern och mina barn just ätit frukost. Förundersökningsledaren och blivande svågern (ja, de är ju förlovade så man kan ju i alla fall hoppas…) gick upp tidigare för att åka skridskor på Flämsjön.

Strax ska jag bege mig till kyrkan i blivande Falun-svågerns bil och påa radiosändningen och sedan kommer jag hem igen (struntar i mötet) och så börjar operation förbereda-julmaten.
Eftersom vi alla redan ätit julmat några gånger kommer jag istället laga lax på saltbädd med pressad potatis och romsås och till förrätt blir det petits-choux med avokadoröra och räkor. Vi spar efterrätten till lite senare och det blir en förlovningstårta som mamma lovat ta med sig från dem.

Jag har fortfarande en julklapp kvar att slå in men jag vet inte vart den är, och så ska jag göra klart ett halsband och ett armband som Italien-systern ska få. Hon köpte pärlorna själv i somras.

Jag har skrivit en lista på vad som ska göras för säkerhets skull och har även skrivit dit att spela spel med Falun-systern för det är det roligaste vi vet.

Nu måste jag skynda mig lite!

Efter att ha pyslat och stökat och sedan festat och firat, infinner sig idag annandagslugnet.

Förundersökningsledaren är iväg med ett gäng likasinnade för att leta efter farbar skridskois. Den mest hängivne av dem alla gjorde en rekogniseringstur igår och hetaste tipset är Göta Kanal.

Guldgossen har planerat att ägna sin dag åt legobygge och TV-spel. Han fick ett tekniklego i morgonpresent på julafton, som tack för att han läst läxorna så duktigt under hösten. TV-spelet fick han av lilla Svalan och han har redan hunnit spela en del på förmiddagen, medan jag och lilla Svalan ägnade oss åt det vi njuter av mest – sova.

Lilla Svalan ämnar göra fönsterklistermärken. Hon fick utrustning för detta av sin mormor igår. Då var vi och åt jullunch hos mina föräldrar, tillsammans med min Italien-syster, hennes man och barn och hennes svärföräldrar som åkt upp hit till kalla Norden för att fira jul tillsammans med en av sina söner.

Jag behöver nog dona lite och städa undan lite paket och lämningar efter våra nattgäster för i eftermiddag kommer mina föräldrar och deras boendegäster hit på lite fika. Om jag skyndar mig med donandet, och inte lägger ner all tid på bloggen, så kommer jag också hinna fortsätta min smyckestillverkning. Det är inte så mycket kvar på ett halsband som beställts av Jensen, och så vill jag hinna göra ett halsband till min Italiensyster, och i bäste fall också ett armband till Ludvikasystern.

Nu ska jag bara hälsa på hos några vikitga bloggare så ska jag gå och plocka ur diskmaskinen sen, och dammsuga, och …

Igår hämtade vi julgranen. Mina föräldrar har en skog där vi brukar få gå och leta.
Vi passade naturligtvis också på att tillbringa eftermiddagen och kvällen hos mina föräldrar där också min Italien-syster och hennes familj befinner sig. Det är så roligt och gôtt att träffa dem. Särskilt min systerson som jag nästan kan längta mig fördärvad efter mellan varven.

Idag är det Förundersökningsledarens tur att ta en ensamrunda på stan och leta julklappar. Och handla. Julmust och mjölk.

Guldgossen och jag har en hel del presenter kvar att tillverka. Även lilla Svalan har en del kvar.

Och i kväll är det min och Förundersökningsledarens uppesittarkväll. Då ska vi slå in alla paket och rimma. Egentligen brukar vi göra det kvällen före julafton men i år har vi förmånen att få två av Förundersökningsledarens syskon med familjen på övernattningsbesök till julafton så vi tidigarelägger vår rimstuga lite grann.

Jag måste komma ihåg att vattna blommorna idag också. Nu tror jag faktiskt det var två veckor sedan senast.

Och nu ropar lilla Svalan och hennes kompis att de vill gå upp badet. Det är väl bäst att jag ger dem ett handtag.

Igår var jag riktigt duktig.

Jag tränade en stund efter jobbet och koncentrerade mig på axlar och skuldror men smög med lite lår också. Efter en kort och koncentrerad stretch for jag hem och åt tillsammans med familjen.

Sen ägnade jag kvällen åt att:
Leta fram begravningslämpliga kläder till Guldgossen som också kommer vara med på begravningsakten.
Leta reda på, prova ut, sy in och prova igen de kläder lilla Svalan ska ha i morgon.
Sy ihop lilla Svalans termobyxor som spruckit från grenen och ner till knäet.
Plocka i ordning på lite post.
Öva en av sångerna till begravningen med Förundersökningsledaren som ska spela gitarr till.
Göra ett par örhängen på beställning av Guldgossen som ska på kalas på lördag. Det är första gången Guldgossen ber mig göra ett smycke och jag blev verkligen jätteglad för det förtroendet. Han har även inspekterat och godkänt örhängena.
Göra en liten presentask som Guldgossen kan lägga sin present i.
Duscha.
Läsa Peter Barlachs bok, som har växt lite sedan kvällen innan.

Idag klappar jag mig på axeln (tack Jensen för det fina uttrycket) och säger att det var duktigt jobbat.

Nu måste jag nästan tänka lite, och det finns inget bättre sätt att tänka än genom att göra en lista. I alla fall när det handlar om att handla.

Idag måste jag köpa nya gympaskor till Guldgossen. Hans gamla är för små. Det berättade han igår, efter att ha gympat utan skor några gånger och inte talat om det för oss. Jag undrar om hans gympalärare tror att vi medvetet struntar i gympaskor.
Jag mätte Guldgossens fötter i går. Vi har för flera år sedan införskaffat en sån där fotmätare som de har i skobutikerna. Jag tyckte den var lite dyr (160 kr) men det har varit väl investerade pengar. Det är så oerhört smidigt att inte behöva ha med sig barnen när man köper skor. Då slipper man deras åsikter och när de var mindre slapp man också kämpa med skoprovningens alla vedermödor.
Har ni små barn så köp gärna en skostorleksmätare. De finns förmodligen i alla skobutiker värda namnet.

Jag behöver också köpa en vit slips till Förundersökningsledaren. Han kollade över sina kläder inför begravningen igår kväll och kunde inte hitta slipsen. Eftersom han jobbar i Kvänum (där det finns en pizzeria, en ICA-butik, en järnhandel som säljer förbjudna kemikalier och en second hand-butik) så får jag hjälpa honom och agera springflicka.
Jag funderar på vilket klädbutik jag ska gå till. Jag tar nog en sväng på Stadium för Guldgossens skor, och då ligger ju JC nära. Men kan man köpa en vit slips på JC?

I morgon är det också en massa inköp som ska göras, för då är det ju torgdag.
Jag ska köpa:
sockar till Guldgossen
byxor till lilla Svalan (som plötsligt växt ifrån nästan alla sina, och resten har hon hålat knäna på)
rejäla vinterhandskar till lilla Svalan

Och så var det något mer jag skulle kolla efter på torget i morgon, men jag har glömt vad.
Jo, nu minns jag: Det var trosor till mig.

MEN!

Jag har ju glömt av att se fram mot biobesöket i kväll. Hur dum får man vara! Det är ju en självklar regel att den som ser fram mot någonting får uppleva dubbel glädje.
Och här har jag suttit hela dagen och bara jobbat och glömt bort att jag ska se fram mot Bond och en barnfri biodate med Förundersökningsledaren.

I kväll ska vi packa och lägga oss tidigt.

I morgon ska vi på bio (senaste Bonden) och ha min färgade kollega som villig barnvakt. Barnen ser verkligen fram mot detta för de diggar henne skarpt!

På torsdag drar vi till Västerås direkt efter jobbet. Där slafar vi hos svåger och svägerska och träffar liten kusin.

På fredag, lördag och söndag gör vi Stockholm osäkert, sover på hotell och har det mysigt.

På söndag far vi tillbaka till Västergötland igen.

På måndag kväll nästa vecka är Förundersökningsledaren borta på hemsidegruppssammanträde.

På tisdag kväll nästa vecka är förmodligen jag borta på Tillväxtgruppsledarträff.

På onsdag kväll nästa vecka kommer jag ligga utslagen men förhoppningsvis lycklig efter helgens familjesamkväm.

Ikväll skulle det vara skönt med ett varmt bad.

Jag blev så sugen när jag var inne hos härligt rosliga Annalundas blogg:
http://annalunda.blogspot.com/2008/11/to-use-what-you-have.html

Tyvärr har jag mens så det blir inget med det.

Och inte hade jag hunnit heller. Ikväll har vi Tillväxtgruppssamling. Jag kommer hinna vara med de först 45 minuterna innan jag åker till skolan för föräldramöte för föräldrarna till barnen i trean.
Inför fyran ska tre klasser slås ihop, slås isär och bli tre nya klasser. Det beror på att de är olika många i klasserna och klassrummen är inte tillräckligt stora för att rymma den största klassen.

Ett varmt bad lockar på något sätt mer än eventuella upprörda föräldrakänslor på stormöte.

Rana http://ranashorisont.blogspot.com/ frågar vad jag håller på med egentligen.

Jo, huvudsakligen jobbar jag. Jag arbetar heltid på ett kontaktcenter i Lidköping. Där sitter jag dagarna i ända bakom en dator och med ett headset är jag kopplad till min telefon. Sedan ringer jag och bokar besök åt våra kunders säljare.
Jag är en hejjare på att prata i telefon.

På min fritid ägnar jag mig åt allt annat. Mycket tid lägger jag på min församling. Det är där jag serverar Kaffe, sjunger, pratar i radion och går på möten. Det är där jag har min kristna familj. Där är där jag “tankar” och fyller på både min själ och ande.

Vad var nu det där med det skjutgalna fingret då?
Ja, inte jagar jag i alla fall. 1989 slutade jag till och med jaga killar. (Då blev jag tillsammans med Förundersökningsledaren och har inte haft anledning att leta efter någon annan eftersom han är mannen i mitt liv.)
Nej, mitt happy-trigger-finger reserverar jag för kameran. Jag är ingen duktig fotograf, men tycker det är roligt att fota. På senaste tiden har det inte blivit så mycket fotande heller, intresset har avtagit i takt med tiden jag tagit mig för att fota. Men lite kul är det i alla fall.

Idag fyller min mamma 65 år.
Idag är det fullmåne.
Idag har jag stora blödardagen i min menscykel.
Idag måste jag lyckas bättre på jobbet.
Idag ska jag äta upp maten som blev över sedan i måndags, och hoppas att jag inte blir matförgiftad.
Idag smyckar jag mig med en lätt huvudvärk som har placerat sig uppe under hårfästet på högra sidan av pannan.
Idag kommer jag frestas att blogga en massa när jag kommer hem eftersom maken är i Borås på kundbesök och barnen ska till Royal Rangers. Men jag borde våttorka golven och jag vill organisera ett lapptäcke.
Idag verkar inte en människa vilja svara i telefon.

Igår köpte jag en present till min mamma.
Igår bakade jag en tårtbotten som så småningom ska bli en prinsesstårta till min mammas kalas på söndag.
Igår bakade jag en fantastiskt god kaka som jag ska bjuda på vid Guldgossens vuxenkalas i morgon.
Igår skar jag till de sista lapparna i grunden till hela fyra barn-lapptäcken. Jag har nu 176 lappar på 5×25 cm. De ska läggas fem och fem och sys samman, skäras isär, sys samman igen och bilda rutor på cirka 19×19 cm med 25 små lappar i varje. Rutorna ska sedan sys samman med helvita rutor och så småningom bli ett lapptäcke.

”Idag” innehåller dubbelt så mycket som ”igår”.
Jag vågar inte skriva någonting om “i morgon“.

Direkt efter jobbet ska jag ila till kyrkan för ett möte med komittén som ansvarar för serveringen på församlingens 90-årsjubiléum i januari.

Hur i allsindar råkade jag komma med där?

Idag är det mycket som ska hinnas, och minnas.

För det första ska jag jobba duktigt. Det är knappast något jag behöver påminna mig om för det hör till de dagliga självklarheterna.

På lunchen ska jag åka till ÖB och handla lite inför morgondagens kalas. Har jag tur hinner jag äta lunch också. Jag måste också hitta en present från lilla Svalan inför ett barnkalas hon ska på i morgon.

Arbetsdagen kommer bli lite rumphuggen för klockan tre är det dags för utvecklingssamtal för lilla Svalan.

När det viktiga samtalet är avslutat återstår ett sammelsurium av uppgifter. Jag ska hämta nyckeln till jympahallen vi hyrt för barnkalaset, jag ska handla och hemmavid väntar matlagning, godispåstillverkning, tårtförberedelser, lekfixning och diverse annat som måste tänkas ut och förberedas inför kalaset.

Om tiden räcker till skulle jag gärna sjunka ner en liten stund i soffan och mysa med barnen också.

Nu står pajskalet till chokladpajen på förgräddning i ugnen tillsammans med några maränger. Det blev två äggvitor över eftersom pajdegen bara slukade två gulor. Man ska inte kasta mat!

Jag har varit ute en stund på eftermiddagen och flyttat sten från muren på framsidan till sidan av huset och klippt ner smultronplantor och vissna blommor i entrérabatterna.

Vi har blivit bortbjudna till goda vänner i kväll. Det ska bli roligt att få prata lite och njuta god mat som någon annan lagat.

Just nu är jag lite trött. Det har gått i ett idag och jag har inte riktigt repat mig efter den lönlösa arbetsinsatsen igår.

Nu ska jag nog vattna blommorna så jag inte glömmer det idag också. Sen får det bli fortsatt bakning och en dusch innan kväll.

Nu har jag dammat och dammsugit och plockat i ordning i finentrén, hallen, kontoret, vardagsrummet, matrummet och köket och gjort mig förtjänt av en liten paus.

Det låter ju som om jag jobbat jättemycket men det beror på hur man väljer att vinkla det. Finentrén, hallen, vardagsrummet, matrummet och köket är nämligen ett och samma rum.

Jag har laddat CD-spelaren med fem bra skivor och programmerat in shuffle så jag har får lite trevlig underhållning under tiden som jag städar. Tyvärr har jag upptäckt att jag på allvar har såpass ont i nacken att det hindrar mig lite i min yrkesutövning som städerska. Min snyggaste kollega kom igår på att det kanske beror på att jag sitter i drag. Mitt skrivbord står precis i en vindpassage från entrédörren och köket. Hädanefter ska jag vira en halsduk om halsen på jobbet. Jag vill inte byta plats. Då blir det någon annan som får ont och förresten så gillar jag min plats för jag har ett fönster att kasta blicken genom när jag behöver ett avbrott från dataskärmen. Utanför fönstret har jag utsikt över silona i hamnen och Lidans slambruna vatten. Inte det vackraste som finns att vila blicken på kanske, men i alla fall något annat än bara en grå vägg.

Om en kvart ska jag börja med lunchen. Det får bli taccos idag.
Innan dess ska jag plocka ur och i diskmaskinen och kanske flytta om lite tvätt också.

Jag känner mig på gång nu.
Håller på att plocka undan och fixar. Snart kommer nog dammtrasan fram också.

Synd att lilla Svalan är och leker med en kompis, annars hade hon nog gärna hjälpt mig damma, hon är en fena på dammvippan!

När jag just vaknat i morses och fortfarande låg kvar i den sköna sängvärmen som min egen kropp skapat, tänkte jag på alla möjligheter den här dagen bär i sitt sköte. Förundersökningsledaren skulle iväg och ställa upp båten för vinterförvaring och har hotat med att vara borta ganska länge och barnen har annonserat att de vill leka med kompisarna.
Jag skulle alltså få en stor del av dagen för mig själv. Olika pysselprojekt poppade upp i hjärnan som popcornen i en het kastrull. Lapptäcke, smycke, korsstygnsbroderi, klädsömnad, trädgårdsjobb…

Förundersökningsledaren hjälpte mig tillbaka till verkligheten när han kom in för att bjuda ner mig till frukostbordet (jo, så lyxigt kan man få ha det som maka till honom).
– Skulle du kunna vara snäll och ta hand om en del tvätt idag. Jag har startat en maskin till och det ligger ju i torktumlaren också. Det röda är rätt fullt. Och så vore det bra om du kunde dammsuga lite, och kanske ta toaletterna. Egentligen behöver vi ju damma också. Och kanske plocka undan lite. Vi kanske kan bjuda hem någon i kväll…

Så nu skriver jag en lista över dagens mål, kompletterad med sådant jag själv insett också behöver göras. Jag lovar att rapportera hur det går.

Göra i ordning i köket efter frukosten.
Se till att både jag själv och barnen är hela och rena och har borstade tänder.
Plocka i ordning i huset.
Vattna blommorna.
Eventuellt skjutsa leklystna barn.
Damma.
Laga lunch.
Dammsuga.
Ta hand om tvätt.
Göra rent badrummen.
Baka pajer till morgondagens afternoon tea.

Och är det väder kanske jag sticker emellan med att gå ut i trädgården och klippa ner lite vissna sommarblommor. Egentligen ska man hellre låta allt stå kvar över vintern men jag tycker inte att det är så vackert.

Och skulle det mot förmodan bli en liten stund över kanske jag fortsätter skära till lappar till kommande lapptäcken.

Men först måste jag nog sitta en stund på den vita tronen. Jag åt ju en hel del ägg i går och när jag pruttar luktar det så illa att jag blir spyfärdig själv.

Det blev inget regn, inte mer än en liten skur runt lunch.

Så efter middagen var jag ute och grävde ner de sista vårlökarna; iris, vita pingstliljor, en lilja, höstcyklamen, hyacinter och någon slags honungsblomma.
Jag passade också på att lägga klart kanten kring surjordsrabatten. Jag har tidigare hämtat natursten hos mina föräldrar och nu ligger det en rad stenar runt hela rabatten. Det blev en hel del sten över också, vi får väl se var jag lämpar av dem!

Nu är klockan kväll och barna sitter i badet. Jag tror jag ska gå och göra dem sällskap. Badkaret är tillräckligt stort för att rymma både en mamma och två barn.

Idag tar jag mig en riktigt, riktigt slö slödag. Jag är i stort behov av det efter den senaste tidens stress och full fart-tempo med för lite sömn och för mycket tänk.

På förmiddagen har jag bara gjort en tårta, fixat iordning i köket, förberett middagen, bloggat och långsamt satt en pärla i taget på ett berlockarmband jag håller på med till en kollega. Jag har följt med lilla Svalan till en kompis också, och lämnat av henne där. Och jag har serverat fika till familjen som just idag utökats med svärfar som är här och hjälper oss med några ofärdiga detaljer på huset.

Snart ska jag skala och koka potatis och laga middag och i eftermiddag ska jag nog bara gå ut i trädgården och gräva ner några lökar, om det inte börjar regna. Det ser lite så ut.

En riktigt skön slappardag!

Nu har jag ett nytt år i väskan. Det börjar ju plocka på med uppgifter inför nästa år och det är så skönt att kunna skriva in allt i almanackan, så man slipper ha det i huvudet i stället.

De senaste åren har jag nöjt mig med en riktigt liten en, som heter “Miniweek” men i år har jag slagit på stort och investerat i “Liten Timkalender”. Den är inte så liten som namnet försöker antyda, utan hela 11 x 15.5 cm. Den är tjock som en liten bok och har hårda mörkblå pärmar av läderimitation. Varje dag har en egen sida så jag kommer få plats med kom-ihåg-anteckningar också, och inte bara tid och plats. Om jag fortsättningsvis skriver upp allt jag behöver komma ihåg så bör väl inte risken vara så stor att jag glömmer något.

Igår kväll berättade Guldgossen att vi gemensamt glömt bort hans blockflöjt för musiklektionen. Han hade fått låna kompisens fodral och låtsasspela på, och tyckte att det väl gick nästan lika bra.

Nu ska jag skriva upp allt sådan här hädanefter (i alla fall hädanefter nästa år…) så jag kan hjälpa mina barn att komma ihåg, och mig själv…
Sen gäller bara att komma ihåg att titta i almanackan.

Nu har jag faktiskt varit riktigt duktig. Jag har betat av allt på min lista för dagen och dessutom bakat 60 frallor.

Nu ska jag bara lägga ner frallorna i frysen och mig själv i sängen så kan jag avsluta den här dagen. Skyndar jag mig lite hinner jag nog innan nästa dag börjar.

Idag måste jag komma ihåg:

Att jobba duktigt på jobbet och göra skäl för lönen.
Att köpa två saker till bröllopet.
Att gå till kyrkan och räkna antalet bänkar för att veta hur mycket dekorationsmaterial jag ska skaffa innan lördag.
Att i kyrkans festvåning kontrollera vilken utrustning som behöver tas med hemifrån i form av ugnsformar, pannkaksspadar och annat.
Att när jag kommer hem och har ätit kvällsmat fara ut i naturen och leta blommor till på lördag.
Att skriva en bra lista till serveringspersonalen så de vet vad de ska göra på lördag.

Realisten i mig (det finns en liten sådan någonstans långt inne i gömmorna) inser att jag nog inte får förlänga listan mer.
Mitt sanna jag vill däremot tillägga tvätthantering och brödbak men det får nog anstå.

Jag ska handla lite på hemvägen, men sen känner jag för att ta väldigt tidig kväll och mysa ner mig i soffan med Förundersökningsledaren och en bra film.

Det har blivit lite lite man under helgen. Jag var borta större delen av lördagen och när jag kom hem tillbringade herr Duktig eftermiddagen och kvällen med att göra iordning Volvon som ska säljas. Sen for han iväg och gick båtvakt på natten och tog sig en liten båttur på söndagsförmiddagen medan jag och barnen var i kyrkan.

På söndagen var det även svensexa för en kompis och nu är det måndag och vi är igång och jobbar som vanligt. Hemma väntar sex kassar med ren tvätt som ska fördelas på ett antal garderober och lådor och det finns en massa annat som också behöver göras. Till exempel räkna ut hur många gurkor man har i en sallad som ska räcka till nästan 70 personer, och hur mycket kyckling, och hur mycket potatisgrattäng, och hur mycket…

Fredag kväll: Besök av Förundersökningsledarens syster och make. Pizzabak och trevlig samvaro.
Lördag: Församlingsdag med intressanta diskussioner, lekar, fika och korvgrillning.
Lördag kväll: Hemmamys med man och barn. Beemovie från lovefilm.se
Söndag förmiddag: Högtidsmöte i kyrkan.
Söndag eftermiddag: Barnkalas utanför stan.
Söndag kväll: Mera mys, nu med Askungen 3 och jordgubbskräm.

Det var helgen i korta drag.

Jag var inte så förståndig igår som jag hade hoppats.

(Hahaha, nu kommer maken och säger att vi behöver köpa haloweenlampor. Jag tycker det var ett dumt på stående, och det hade det varit om han nu verkligen sagt det. Halogenlampor säger han naturligtvis.)

Det blev ingen TNS-stund igår kväll. Istället blev det en hel del annat.

Först intogs den utlovade middagen. Mycket gott. Parmesanosten hade visserligen möglat men det var inte så farligt så det skar jag helt sonika bort och sedan var den som ny igen.
Efter maten for maken till sin lekplaneringsträff och Guldgossen cyklade iväg för att leka med en klasskompis. Jag gick ut i trädgården och vattnade allt som behövde vattnas. (Nej, jag glömde visst två krukor på framsidan kom jag på nu. Nåja, de vissnar snart ändå…) Sedan tog jag en tur med sekatören och beskar vårt äppelträd. Jag tror jag skulle behöva gå lite hårdare fram för det är egentligen för tätt fortfarande men eftersom det är så litet och ungt så vill jag inte vara för sträng mot det. Det kan behöva sin lövmassa några år till för att kunna växa till sig, även om det går ut över eventuell skörd. När jag ändå var i farten med sekatören gick jag över häcken också och jämnade till sidan. Tyvärr är häcken för hög för att jag ska kunna klippa den jämn i överkant, så det får maken göra vid tillfälle.

När jag varit ute till halv åtta ungefär, gick jag vidare till växterna inomhus. Alla fick vatten och några fick också kärlek. Maken kom hem samtidigt och nattade barnen och jag sjöng för lilla Svalan och kramade om Guldgossen. Sen snodde jag runt och gjorde jag vet inte vad, förberedde barnens skolväskor för morgondagen tror jag. Guldgossen fick med sig en morot och lilla Svalan en banan till fruktstunden. Jag skrev lilla Svalans namn på bananen. Det ska hon i alla fall klara av att läsa när hon tar fram den nu på förmiddagen.

Jag är så nöjd med mina morötter. De sköter sig exemplariskt. I går drog jag upp en rak fin morot som var 40 cm lång! De är långa och smala och goda. Jag måste komma ihåg vilken sort det är jag sått till nästa år. Jag har inte kvar påsen men det var nog någon typ av sommarmorötter med utlovad extra sötma.

Efter att jag pysslat färdigt för kvällen satte jag mig med maken och tittade på den senaste filmen från lovefilm.se. Det var Spindelmannen 3. Den var inte jättebra. Jag kom på att jag nog inte gillar Spindelmannenfilmerna alls. Peter Parker är ju så ung och fånig att jag inte riktigt kan med honom. Jag vet att det lite är grejjen med filmen, men ändå.
Häromkvällen såg vi en annan film som var mycket bättre, och i en genre som jag älskar – katastroffilm. Poseidon hette den och handlade om en fantastiskt stor lyxkryssare som sjunker efter att ha träffats av en monstervåg. I filmen får man följa några överlevandes kamp för att ta sig ut från fartyget, och de dör naturligtvis en efter en tills bara en handfull återstår. Den var jättespännande och frossade fullkomligt i bisarra specialeffekter. Scenen som tog mig mest var när de överlevande kröp och klättrade i en trång ventilationstrumma och vattnet hela tiden steg under dem. Till slut kom de fram till andra änden men där satt ett galler fastskruvat som var omöjligt att sparka dän. Mina ben levde ett egent liv under filmen och hoppade och skakade av spänning mest hela tiden. Sån´t där gillar jag!

Idag är jag i alla fall inte så skakig, bara trött. Jag somnade nog strax efter tolv ungefär. Jag vet att jag måste skylla mig själv, men man lever ju bara en gång och igår konstaterade jag ju att jag behövde bli bättre på att leva i nuet. Det var bara lite osmart att låta nuet inträffa så sent på kvällen!

Idag gick det betydligt lättare att lämna lilla Svalan på skolan. Inga tårar och inga långa kramar. Jag tror hon får en bra dag.

Utsikterna för min dag är inte riktigt lika bra. Jag har en lätt huvudvärk som sitter i pannan, mitt mellan ögonen. Den gör mig trött och lite “dizzy” och jag har svårt att koncentrera mina insatser.

För övrigt har jag inga måsten på dagens lista. Jag ska vattna blommorna – ute och inne, lägga barnen och sedan se till att jag själv kommer i säng i tid. Om det nu inte har kommit en ny film i brevlådan. Då kanske jag sätter mig och tittar på den, samtidigt som jag börjar med ett nytt berlockarmband till min shopoholic-kollega. Hon är för tillfället min hängivnaste smyckeskund!

Maken ska i kväll planera lekar inför helgens församlingsdag. Under lördagen ska vi umgås, hela församlingen, ute på Udden på Kållandsö. Det blir Bibelsamtal, lekar och aktiviteter, getingar, egen medhavd matsäck, gemensam korvgrillning och dagen avslutas med en lovsångskonsert. Jag tror inte att hela församlingen kommer, vi är ungefär 700 medlemmar, men kanske en sjundedel.
Jag är inte involverad alls, utan tänker njuta av vad dagen har att erbjuda och kunna ta hand om mina barn när det behövs.

Nej men, nu är jag redan på lördagen och tänker. Det är ganska många dagar dit. I morgon onsdag är det Tillväxtgruppssamling, på torsdag börjar Royal Rangers för barnen (det är ungefär som scouterna) och maken är på lovstångsteamövning. Fredagskvällen är fri och då vill jag mysa med barnen framför TV:n eller med ett sällskapsspel. På väg hem efter träningen igår köpte jag chips med en helt ny smak, grillad vitlök och salt, och jag är sugen på att smaka. De borde vara goda!

Men idag då, det var ju dagen idag som bär på nya möjligheter. Man ska leva i nuet. Varken blicka frammåt med för mycket frenesi eller gå vilse i det förgångnas minneslabyrint. Det är svårt det där.
Jag är nog inte en person som vojjar mig över det som varit. Ruelse och ånger ligger inte så mycket för mig, men däremot planerar jag och ägnar en mycket stor del av min hjärnkapacitet åt framtiden. Tänk om jag kunde lära mig att leva lite mer i nuet istället. Skulle jag vara en lyckligare människa då? Det är inte säkert, men i alla fall en lite mindre stressad.

Idag ska vi antingen åka till mina föräldrar och grattulera pappa som fyllt 65 år,

eller åka och provköra någon bilmodell som maken är lite sugen på

eller se ytterligare en hyrfilm

eller plantera min blåbärsbuske

eller ta hand om ren tvätt.

Gissa vad jag helst vill göra?!

En så här blåsig regndag, och regnig blåsdag borde man egentligen bara kura ihop sig i brassken och läsa en god bok med en kopp te balanserandes på fåtöljarmstödet.

Men ICKE! Idag ska jag ta med mig familjen och leta efter en passande stenbumling. Vi får se om jag lyckas med min föresats.

I morgon far vi igen.

Så fort jag varit och hämtat ut sonens medicin (som natruligtvis var restnoterad när jag väl lyckats få ett E-recept skickat till apoteket) försvinner vi ut på böljan den blå igen. Den här gången får vi med oss makens bror med fru och son. På fredag möter nästan hela resten av makens familj upp för att tillbringa dagen med oss och sedan får vi se hur många dagar vi är ute. Planen är att vi kommer tillbaka hem på måndag kväll.

Ha det så gott där ute i verkligheten ni också!

Ikväll har vi varit barnvakt åt en ettårig italienare.

Vi började med att mata honom med lite banan och gick sedan en promenad med vagnen. Det var så mysigt att gå där och se Guldgossen skjuva vagnen, pösfylld av stolthet, och lilla Svalan fladdrade omkring med kickbiken och försökte stjäla ettåringens fulla uppmärksamhet. Det var nästan så att jag blev lite sugen på en sladdis…

Efter promenaden gav jag honom kvällsmat. Han åt glatt allt som var medskickat, både huvudrätt, efterrätt och en hel brödskiva som vi var tvugna att ge honom för att han inte skulle sno barnas mackor.

Sen ville jag titta på Ernst sommarprogram. Plötsligt rann det där sladdissuget av mig. Det var ju stört omöjligt att få en lugn stund. Den lille italienaren var både högt och lågt och överallt samtidigt. Släppte jag ner honom på golvet för en sekund så pinnade han så snabbt som hans små knubbknän kunde bära honom bort mot den farliga trappan. Jag och barna byggde ett hinder av en snurrfåtölj, en back böcker, en papperskorg och en pall. Då upptäckte han i stället bokhyllorna med pussel och sällskapsspel. Lilla Svalan fick ställa sig där på posto och förhindra förintelsen medan jag och Guldgossen försökte avleda uppmärksamheten. Det var svårt!

När föräldrarna äntligen kom… och frågade hur det gått, svarade jag:
-Bara bra, inga problem. Han har inte gråtit en enda gång, utom då han råkade slå sig själv på läppen med telefonluren.

Det är så trevligt med ändrade planer.

Maken ringde en vän (ring en vän…) för att avtala tid för hämtning av dator. Då blev vi spontaninbjudna på eftermiddagsfika. Nice!

Idag har det varit en riktigt bra dag.

Jag sov rätt dåligt i natt. Förmodligen berodde det på avsaknaden av de sövande lunga gungningar som båtlivet bjudit på. Nu var det tvärstilla och det är jag inte van vid just nu. Jag vaknade titt som tätt, låg och vred mg och tittade oupphörligen på klockan. Vid åtta gav jag upp och gick upp.

Vi åt frukost i lugn och ro och sedan gick jag ut i trädgården och plockade hallon, de få jordgubbarna som var kvar och en massa stora fina smultron. Jag kompletterade bärskörden med vilda hallon och några nävar blåbär i den närliggande skogen. Solen värmde och luften kändes morgonfräsch och klar. När jag kom in igen sockrade jag på bären och ställde dem i kylen för senare bruk.

Planen för resten av förmiddagen var att fortsätta där jag började igår kväll med att packa upp efter båtsemestern och sedan lägga mig en stund med TNS:en för att mota bort en begynnande huvudvärk. Inget av detta blev emellertid av. Istället ägnade jag allt för lång tid att slå in två paket till dagens ettåring. Det ena paketet innehöll en BRIO-clown. En sån där som man staplar ringar på en pinne med ni vet. Ettåringens föräldrar är båda förtjusta i gedigna trägrejjor av hög kvalitet så jag hoppades att det skulle vara en uppskattad present. Det var det också!
Det andra paketet innehöll två klädesplagg i rena färger. Det ena var en långärmad, långbent pyjamas med röda djur på vit botten och det andra var en långärmad body med bruna djur på vit botten. Jag var lite osäker på vad mottagarens ömma moder skulle tycka om kläderna för de är lite 70-tal, men de gick hem som tur var.

När jag slagit in båda paketen, med extra mycket snöre också för jag har för mig att gossar som firar sin första födelsedag är mer intresserade av snörena än innehållet, så var klockan redan så pass mycket att det var dags att byta om och ge sig av.
Hela familjen for hem till mina föräldrar där också mina båda systrar med respektive befann sig. Italiensyster befinner sig fortfarande där men min yngsta syster och hennes kille har jag lyckats få med mig hem för en natt hos oss i stället. Falunsysterns pojkvän har fått en gruvlig sväng av ishiasbesvär (se där, ett nytt ord jag inte vet hur det stavas) så på vägen dit for vi också och lånade en massagebänk av en väninna. Där firades det också födelsedag. Hennes tvillingar fyller år på samma dag som min dotterson och de firade i den nyuppförda lekstugan. Tyvärr hann vi inte stanna och prata någon längre stund för vi var redan försenade till lunchen hos mina föräldrar, men det var länge sen vi träffade väninnan och hennes familj så vi har mycket prat som ligger och väntar på att komma fram. Hoppas vi kan träffas snart igen!

Hos mina föräldrar fick vi fin lunch med rökt rådjurssadel och färskpotatissallad. Vi firade den lille ettåringen med sång och presenter och han var idel solsken och roliga miner och härligt jollerprat. Han älskar sång och när vi sjungit “Ja må han leva” så avslutade han med ett eftertryckligt “klockklockeliklock”.

På eftermiddagen tillslöt fler grattulanter och mamma bjöd på goda kakor och hade också gjort två fantastiska tårtor med hallon, jordgubbar och princesstårtesidor. Min lurande huvudvärk fick aldrig tillfälle att bryta ut och jag hade med TNS:en och lånade ut till min förhoppningsvis blivande svåger som fick lite tillfällig lindring i värken.

Efter alla kakor och läckert fika tog vi en promenad. Himlen lovade regn med det var soligt och varmt medan vi gick och vi fick en skön liten tur på grusvägarna mellan gungande sädesfält.

Vid sextiden for vi hem igen. Efter ihärdigt tjat har jag lyckats få med mig min Falunsyster hit för lite umgänge och framförallt sällskapsspel. Jag och min syster gillar verkligen att spela och som tur är delar både min make och hennes pojkvän vår vurm. Innan vi började spela vispade maken och syster en våffelsmet medan jag masserade ishiasnerven på den blivande svågern.

Efter maten spelade vi Carcasonne (valfri stavning). Har ni behov av att komplettera er spelsamling med ett sällskapsspel så kan jag varmt rekommendera detta spel. Spelet handlar om att lägga ut brickor som bildar ett pussel av vägar, städer, kloster och fält. Till sitt förfogande har man ett antal gubbar som anekterar tidigare nämnda domäner och på så sätt får man sina poäng. Det är ett spel där man både ska tänka kortsiktigt och långsiktigt och spelplanen varierar från varje gång.

Nu har husets alla inneboende gått och lagt sig, utom jag som först bara måste få skriva av mig lite…

I morgon ska vi åka ut till Spiken och äta dyr lunch i restaurang Sjöboden. 185 kr för lunchbuffé men då får vi å andra sidan äta så mycket fisk vi orkar. Av fisk blir man smart sägs det. Jag vet inte hur smart det är att lägga så mycket pengar på en lunch…

Lördag: Har jobbat i Kaffestugan på förmiddag-eftermiddag.
Varit ute med båten en härlig liten kvällstur och träffat vänner i Blankesund på kvällen.

Söndag: Tripp till Göteborg för att hälsa på en dagiskompis till Lilla Svalan och sedan även träffa makens bror med familj.

Måndag-Fredag: Jobb, jobb, jobb, städa, jobb, jobb, jobb.

Just nu tycker jag min blogg verkar utvecklas mer och mer till en privat dagbok. Jag tror inte att det var min avsikt från början, men jag hade kanske ingen direkt plan med bloggandet, så varför inte.

Förmodligen är det lite tråkigt att läsa det jag skriver för tillfället, men det står ju var och en fritt att läsa, skumma, skippa och scrolla allt efter intresse. Förhoppningsvis kommer det bättre inlägg så småningom.

Idag har jag inte så mycket att hålla i hjärnan som igår. Jag ska köpa hårborstar till barnen under lunchen, och sen bara skynda mig att laga mat när jag kommer hem eftersom maken och dottern ska bege sig iväg så snabbt som möjligt. Maken ska provvandra på Kinne-Kulle och dottern ska övernatta hos mina svärföräldrar.

Senare ikväll fortsätter jag säkert med pärlandet, men jag ska försöka att inte göra det sååå mycket senare som igår natt.

Klockan 17:04
Jag har hämtat barnen, fick med en kompis till sonen hem också.
Jag har kissat.
Jag har sorterat tvätten, och irriterat mig på att maken aldrig vränger sina kläder ut och in. Det klarar till och med dottern, som är 30 år yngre!
Jag har kört igång en maskin mörkt 60-graders.
Jag har rensat bort lite gamla papper från “anslagstavlan” på frånluftsvärmepumpskåpan.

Klockan 17:09
Jag har beundrat dotterns stora bubbelgumsbubblor och uppmanat henne att smörja läpparna innan hon blåser fler.
Jag har hjälpt sonen tyda de engelska uppmaningarna på TV-spelet ICE-AGE 2.

Klockan 17:22
Jag har satt orkidéerna i näringsvatten och låter dem stå så en stund.
Jag har övertalat sonen att sluta spela TV-spel. Han började spela dataspel i stället.
Jag har tackat nej till att spela Djurmemory med dottern.

Klockan 17.33
Jag har vattnat alla döda, halvdöda och märkligt nog ännu icke döda krukväxter.
Jag har nallat en bit av makens födelsedagschoklad.
Jag har piffat till kuddarna i soffan.
Jag har vikt ihop och stuvat undan en liten vit plastkasse.
Jag har fyllt på arrangemanget med de flytande orangegula rosorna med ytterligare en nickad blomma.
Jag har upptäckt att det här inlägget blir väldigt tjatigt.

Klockan 17:53
Jag har hjälpt dottern packa väskan inför kommande övernattningar.
Jag har kissat.

Klockan 18:03
Jag har pratat med maken på mobilen. Han tog kontakt med sonen på MSN och bad mig ringa upp.
Jag har startat om någon teknisk pryl för att få telefonerna att funka igen.
Jag har hällt av vattnet från orkidéerna och använt det för att vattna entrérabatterna.

Klockan 18:15
Jag har startat igång dottern med pannkakssmetsvispning.
Jag har vinkat hejdå till sonens klasskompis som blivit upphämtad av sin pappa.
Jag har räknat ut att jag har ingredienser för att göra två satser finska pinnar.
Jag har upptäckt att bittermandeloljan gick ut 2006.
Jag har bestämt mig för att använda den ändå.

Klockan 18:31
Jag har bistått dottern med pannkakssmetsvispandet.
Jag har börjat plocka ur diskmaskinen.
Jag har diskuterat valet av kvällsmat med sonen.
Jag har torkat av köksbänken.
Jag har lyssnat på sonens näsflöjtskonsert i “jag-vill-inte-ha-pannkakor”-moll.
Jag har kokat upp vatten till kompletteringsmakaroner till sonen.

Klockan 19:01
Jag har kokat och serverat makaroner.
Jag har glömt sätta ner värmen på plattan och brännt den första pannakakan.
Jag har ätit upp den brända pannkakan.
Jag har “matat” mig själv och barnen med pannkakor.
Jag har tittat lite på posten.
Jag har noterat tid i almanackan för pricktest av barnen.
Jag har talat med maken som äntligen påbörjat hemfärden från Borås.
Jag har funderat på om jag ska strunta i att hälla av flädersaften i kväll.

Klockan 19:06
Jag har ätit upp resterna av dotterns sista pannkaka.
Jag har upptäckt att jag fått en bok på posten som jag visserligen gärna vill ha men som jag trott att jag avbeställt.
Jag har lagt fakturan för boken i fakturahögen på kontoret.

Klockan 19:29
Jag har tagit hand om den överblivna pannkakssmeten.
Jag har dukat av köksbordet.
Jag har tömt diskmaskinen.
Jag har fyllt diskmaskinen.
Jag har startat visningen av Bolibompainspelningen för barnen.
Jag har bett sonen slänga dagens reklamskörd.
Jag har tröstat sonen som grät av en lite oklar anledning.
Jag har tröstat dottern som grät för att sonen snäste av henne när han var ledsen och hon ville hjälpa honom slänga reklamen.
Jag har fyllt Tupperwareburken för kylskåpsförvaring
med morötter.
Jag har upptäckt att det inte går att lägga upp nya inlägg på min blogg.

Klockan 19:32
Jag har upptäckt att klockan passerat halv åtta och tänker inte samla på mig fler dålig-förälder-poäng utan komenderar barnen ombyte till pyjamas.
Jag har bestämt mig för att spara de finska pinnarna till en annan kväll och istället hälla av flädersaften.
Jag har konstaterat att jag i alla fall hunnit med de största prioriteringarna på listan; att ge barnen mat, att ge blommorna vatten och att packa till dottern.

Klockan 19:42
Jag har blivit åtlydd av barnen.
Jag har vattnat potatisträdet.
Jag har noterat att bigarråträdet inte mår så bra och att de uschliga skatorna smakar på de omogna bären.
Jag har undersökt äppelträdet på jakt efter bladlöss men till min lycka inte hittat så många.
Jag har tittat till hallonpinnarna som visserligen har kart men som inte ser ut att må så bra. Näringsbrist gissar jag.

Klockan 20:05
Jag har borstat tänderna på barnen.
Jag har tröstat sonen som trillade ur soffan.
Jag har tagit tempen på oss. Jag – 37.6, Sonen – 37.5, Dottern – 37.8
Jag har sett till att barnen kvällskissat.
Jag har bett aftonbön och sjungit om den lille ängeln tillsammans med barnen.
Jag har upptäckt att Sommartorpet börjar klockan 20.00 och bestämmer mig för att pärla framför TV:n ett tag.

Klockan 21.00
Jag har tittat på Sommartorpet.
Jag har tittat på Packat och klart med en halvgalen britt som färdats från Karlskrona till Uppsala i en skrothögsbil.
Jag har lagat ett armband och ett halsband.
Jag har vid upprepade tillfällen tjatat på barnen om att de ska försöka sova.
Jag har lyssnat till sonens hosta och funderat på om han kommer vara feberfri i morgon eller om vi måste stanna hemma.

Nu ska jag hälla av flädersaften och sen är det god natt.

När det är några saker man ska komma ihåg är det lämpligt att skriva ner dem. Det är inte säkert man behöver titta på sin lista sen, men det blir ändå en hjälp för minnet.

Jag måste packa till dottern som ska sova över hos farmor och farfar mellan tisdag och torsdag.

Jag måste vattna blommorna (inne alltså. Ute har regnet skött om det där rätt duktigt redan.) för det var några veckor sedan sist tror jag. Alternativt kanske jag bara kan ställa ut dem på trappan så får de samma behandling av molnen som resten av naturen utsätts för just nu.

Jag behöver tvätta en omgång mörkt 60 graders.

Jag har lovat barnen att jag ska baka finska pinnar. Igår var vi på gudstjänst ute på Udden och efteråt var det fika. Sonen var lite besviken för både vetebrödet och kakorna (finska pinnar9 innehöll nötter. Finska pinnar är hans favorit-kaka och eftersom jag är curlingmamman nummer ett så råkade jag lova att baka. Kanske kan jag förhandla mig ifrån det där.

Barna ska ha mat också, det är kanske dumt att glömma det två dagar i rad…

Om jag hinner klart före nio så sätter jag mig nog och pärlar lite också. Jag längtar efter att få sätta händerna i (jag kan ju inte skriva “tänderna”) ett långt halsband jag ska göra.

Här händer det grejjer.

Vi blir inte tolv till midsommarfirandet i morgon, utan nitton.
Det är riktigt roligt faktiskt. Fler att prata med. Fler barn för barna att leka med.

Nu ska jag bara slå in makens presenter, smälta choklad och doppa i jordgubbarna och så lupiner innan jag kan duscha och gå och lägga mig. Klockan kommer inte bli mer än max elva innan jag somnar.

Och morgondagens förmiddagssegling blir intälld så det blir sovmorgon!
Halleluja!

Efter att jag och barnen varit i Skara igår (vi besökte en stor affär som jag med hänsyn till maken inte kan nämna (det var Jula) och jag passade naturligtvis på att göra en snabbkik in på Slöjddetaljer där jag hittade jättesöta fjärilsberlocker som jag nog ska göra något till mig själv med, samt lite skimrande turkosa snäckskalspärlor som kommer pryda ett halsband jag fått beställning på (oj, det här blev en lång parantes)) köpte vi pizza på Pizzeria Dalängen. De har nyss bytt ägare och lockar med pizzor för 35 kr/st under några dagar. Maken och sonen fick dela på en kebabpizza och jag och dottern på en Lidköpings special (skinka, räkor och annanas).

Personalen på pizzerian var jättetrevlig. Otroligt tillmötesgående och socialt kompatibla. Så brukar det i och för sig vara på pizzerior tycker jag, serviceandan är mycket högre där än på andra restauranger, men här var det extra tydligt. Jag noterade bland annat att det kom in en äldre herre och hade beställt en pizza som fanns i den förre ägarens sortiment, men inte i de nuvarandes. Kassören förklarade på ett mycket vänligt och upplysande sätt om att den pizza mannen telefonerat in om inte längre fanns i utbudet, lämnade över en ny meny, samt mannens beställda pizza, som de ändå gjort sig omaket med att göra. Kanske inte så mycket omak, men i alla fall en fin gest av tillmötesgående tycker jag. Den äldre kunden knorrade ändå en hel del, trots att han fick sin pizza och kassören bad om ursäkt för att de gjort en egen meny och inte bara kunde överta den förre ägarens idéer om hur man komponerar pizzor.

Vi satt framför Bolibompa och åt vår mat. Jag och maken var vrålhungriga och tur var väl det för barnen kinkade lite och åt inget vidare.

När barnen väl kommit i säng satte jag mig tillrätta med mina pärlor och tittade på fotbollsmatchen. Det var ganska spännande även om det inte var så roligt direkt. Jag hann göra grunden till ett berlockarmband som min jobbarkompis beställt och har med mig det idag för att kolla att storleken blir den rätta.

Klockan elva gick jag och la mig. Maken hade varit lite orolig i magen men sov i alla fall när jag gick till sängs. Jag fick sova en timma ungefär. Sen vaknade jag av att sonen låg och kved borta i sitt rum. Han hade drabbats av magknip och det var rejält. Han vred sig i sängen och grät men försökte dämpa sina skrik så gott det gick för att inte väcka sin lillasyster som ligger vägg i vägg.
Det är så jobbigt att se barnen ha ont och inte kunna göra något vettigt. Jag gav vatten och satte honom på toa (utan resultat) och sedan låg jag skafföttes med sonen och försökte distrahera honom så gott det gick med att prata om Sommarland och Barnlandet och vad jag kunde komma på.
Efter ett tag blev det värre. Jag gav värkmedicin och vi gjorde en ny runda till toaletten. Jag satt på en pall och läste min bok medan sonen satt på toa och kallsvettades och led. Till slut lossnade det i magen och vi stapplade tillbaka till sängen. Där blev jag kvar större delen av natten medan magknipet så sakteliga klingade av. En timma innan väckarklockan ringde kunde jag konstatera att sonen sov lugnt och gick jag över till min säng.

Det var inte lite trögt att gå upp i morses. Jag stal till mig en kvarts extra sömn men tack vare mina duktiga och allerta barn kom vi inte försent iväg hemifrån.
Jag märker att jag är alldeles för trött och en aning hjärndöd just nu. Jag var precis på toaletten och när jag gick därifrån upptäckte jag att jag glömt låsa dörren. Tur att jag inte fick oväntat besök (jag hade inte tagit med mej något bjudkaffe).

Efter jobbet ska jag åka och plocka jordgubbar till makens födelsedagsuppvaktning och till midsommarfirandet. Jag brukar doppa jordgubbar i choklad, helst vit choklad, och “överraska” maken med. Nu för tiden blir han väl inte så värst överraskad men jag vill göra det ändå. Det är gott och det är kärlek.
Idag regnar det. Det är ju jättelägligt när man ska plocka jordgubbar. Jag borde tagit med mig mina nya jordgubbsröda gummistövlar som jag fyndade igår, och kanske regnbyxor också. Jag har i alla fall en regnjacka att skydda mig med, och jag fick med hinken att plocka i och det får jag väl vara nöjd med.

Jag tippar att jordgubbsplockningen tar en timma ungefär. På hemvägen kniper jag mig nog ett 50-tal fläderblommor också. Ska det blir någon flädersaft i år så får jag ju passa på nu när det blommar.

Väl hemma måste jag ta hand om jordgubbarna och sedan städa inför morgondagen.
Eftersom båtfirande blåste bort så har vi istället bjudit hem våra vänner till oss. Jag tänker inte göra någon större städinsats men det är ju trevligt om man får plats att ställa tallrikar på bordet och om det inte ligger leksaker, tidningar och allsköns projekt på stolarna.

Vi kör en knytis med sill-lunch och grill på kvällen. Alla tar med vad de vill ha att grilla och äta istället för sill. Vi står för färskpotatis (maken köpte några kila på Willys som hade lockerbjudande med 1 kr/kg), tsatsiki och jordgubbar och någon annan fixar sallad och en tredje glass.
Just det, jag måste komma ihåg att göra tsatsikin redan i kväll. I morgon lär jag inte hinna och så blir den godare om den får stå ett dygn.
Chokladdoppet av jordgubbar måste jag hinna också, så att de är klara till frukosten i morgon.

I morgon blir det upp tidigt och slå in paket och förbereda frukosten.
Sedan dimper gästerna in under förmiddagen. Herrarna ska segla i blåsten och damerna får vackert stanna hemma och leka med barnen. Vi äter lunch tillsammans (Är det taskigt om jag ber maken tänka ut vad vi ska äta? Det är ju ändå hans födelsedag.) och sedan far vi nog till Läckö Slott för midsommarfirande, om det inte regnar. På kvällen blir det grill och färskpotatis.
Någonting säger mig att det inte blir en tidig kväll.

På lördag åker vi till Skara Sommarland. Det är inte lönt att ligga och dra sig på morgonen, bättre att vara på plats när de öppnar och kunna utnyttja dagen så mycket som möjligt.

Söndagen blir ingen sjusovardag heller. Det är gudstjänst kl 10 ute på Udden på Kållandsö och några av våra vänners son ska barnvälsignas och det vill jag absolut inte missa.

Sen är det måndag igen. Måndag och jobbvecka. Fullvecka.

Är det någon mer än jag som tror att jag är på väg in i väggen?
Det är ju inte så att jag har en massa tråkiga, jobbiga uppgifter framför mig, tvärtom. Det är en massa kul att se fram mot. Men utan sömn fungerar man så dåligt, i alla fall jag. Jag får nästan alltid huvudvärk/migrän och magen har en förmåga att lägga av.

Jaha, nu har jag klagat länge nog. Nu är det dags att rycka upp sig, get my act together, och prestera, tänka produktiva handligar. Då ska det nog gå vägen i alla fall.

Och nu kom vår Projektledare in med en tårta som en av våra värderade kunder bjuder på.
Jag känner att det vänder…

Tjugo dagar kvar till semestern.

Men midsommarhelgen kan kanske bjuda på en liten semestertripp den också. Planen är i alla fall att vi tillsammans med två andra familjer ska ge oss ut och fira midsommar på sjön. Jag befarar att våra planer regnar bort men maken är fortfarande hoppfull och senaste väderprognosen, som sträcker sig fram till lördag, talar faktiskt till hans favör.

Ett par vänner till oss har en segelbåt och tillsammans med dem och ytterligare en familj som då får plats i segelbåten, vill vi tillbringa hela midsommarhelgen ute på Vänern. Antingen far vi över till Lurö eller så stannar vi inomskärs, kanske på Håholmen. En segelbåt är betydligt med djupgående än vår båt, så vi måste vara lite kräsna med var vi väljer att lägga till.

Det bästa är nog om vi tar Amadeus (så heter vår båt) och uppsöker lämpligt ställe redan på torsdagskväll. Det lär annars vara svårt att hitta en plats. “Allt som flyter ska i sjön” är en paroll som verkligen anammas på midsommar. Varenda kobbe och skär brukar vara ockuperat. Som det ser ut i dagsläget ska det bli regn på torsdagen och om vi far ut i förväg redan då så har vi nog en chans att hitta plats.

Väderprognosen talar om vindar på 5-8 sekundmeter under fredagen. Det är egentligen inga problem att ta sig över till Lurö med vår båt under sådana vindstyrkor, men det är inte fru-vänligt. Jag är lite räddhågsen av mig och gillar inte när det guppar för mycket.

Idag har jag pysslat. Ja, inte bara förståss. Först var jag på mötet på förmiddagen, och sen lagade jag mat, och sen har vi haft besök under eftermiddagen av Niclas syskon med familjer. Jag bjöd på fika – jordgubbsbakelser (mums). Men sen har jag pysslat.

Och nu är jag klar. Så här blev det:Annelie, Eva, Lena och Lotta är dotterns dagisfröknar. Nu slutar dottern dagis för att börja i förskoleklass till hösten och vi har köpt böcker till fröknarna och så har jag knåpat ihop de här korten. Jag har fått god inspiration av min kompis Sandra, som jag skrev om tidigare, och hon har också hjälpt mig att ta fram de runda stämplarna som jag skrivit texten i, fotona och de gröna bokstäverna. Heja Sandra!

Böckerna fröknarna ska få är från serien “Gamla tanter lägger inte ägg”. Det finns några olika och dottern har noga valt ut vem som ska få vilken bok.

Blev lite försenad i morses…

Helt otippat somnade jag om och vaknade inte förrän tio minuter efter att klockradion gått igång. Sen var det bara att stressa på. När jag satt frukostägget på kokning gick jag ut i trädgården och klädde på smultrontornet sitt skyddande täcke av markväv. Sedan gjorde jag i ordning fikat som jag och sonen ska dela på efter skolavslutningen senare idag. Frukosten, som vanligt bestående av ett kokt ägg och en mugg te, intog jag samtidigt som jag skummade igenom dagens tidning. En liten sittning på toa, med Snabba Cash som kamrat, hann jag också med.
Sedan skulle barnen väckas, klädas (sonen behövde bli lite extra fin inför skolavslutningen, men det gick väl sådär…), tand- och hårborstas och morgonkissas. Jag letade upp lämpliga extrakläder för medtagning till fritids och dagis och informerade barnen om vad som skulle hända under dagen. Jag tycker det är så bra om de redan på morgonen har ett hum om hur dagen kommer gestalta sig. Jag tror det gör dem mer harmoniska och beredda. Det lämnar mindre utrymme för skrik och gråt vid spontana infall av kompisleklust och annat.

När vi äntligen kom iväg var klockan tio minuter för mycket. Intressant, med tanke på hur länge jag försov mig…
På väg till skolan kom jag på att jag glömt smörja barnen med solskyddsfaktor.
När jag lämnade av sonen kom jag på att jag glömt hans regnjacka, och SMHI utlovade eftermiddagsregn…
När jag lämnade av dottern påminde hon mig om att jag ju tänkt ta mig mina nyinköpta örhängen. (Jag är grymt sugen på att ta hål i öronen. Men jag vet inte om jag vågar. Dels är jag rädd för själva smärtan vid sticket, sedan är jag rädd för nickelallergi, och för att behöva pilla med örat en massa medan det läknar, tvätta med sprit och allt vad man måste hålla på med. Vi får se… kanske blir det hål, kanske inte. Jag har i alla fall köpt clips för att liksom vänja mig vid att ha något dinglande där, och för att se om jag kan trivas med utseendeförändringen.)

Eftersom sonens jacka var rätt högprioriterad så var jag tvungen att åka hem och hämta den. Samtidigt passade jag på att ta på mig örhängena, och kissa, och hämta stolar som jag och sonen ska sitta på när vi fikar efter skolavslutningen. Jag är riktigt nöjd med det där sista, att jag kom på att ta med stolar. Kameran fick jag också med, och en regnjacka till mig. Därmot ingen lunch.

På väg till jobbet fastnade jag naturligtvis vid tågövergången. Dyrbara minuter tickade på. Glädjande nog var dock den nya rondellen vid Hydro klar så jag slapp omvägen genom ett bostadsområde i alla fall.
Två minuter försenad kom jag flämtande in genom dörren till köket där resten av arbetsskaran satt församlad för morgonmöte.

Phu, vilken morgon!

I går stod jag och strök i tre timmar, fram till halv tolv.
Maken var benhård. Jag fick inte gå och lägga mig innan strykhögen var slut.
Själv strök han också, tog första passet. Sedan vek han tvätt, lagade mat och tog hand om disken, skötte bevattningen av gräsmattan, dammsög, städade toaletterna och hann även ut och motionera en halvtimma.

Min man är en superhero.
(Måste tillägga att jag inte bara strök utan även klippte häcken och plockade undan en massa kringströdda saker i huset, och vattnade utomhuskrukväxterna. Jag hann också plocka jordgubbar och smultron och koka lite lättsockrad sylt som vi hade till efterrättsglassen.)

Hann jag klart med strykhögen då?
Nästan.
När klockan var halv tolv stöp jag i säng. Eftersom huvudvärken hade börjat göra sig gällande försökte jag fippla igång TNS:en men efter en stund tog batterierna slut. Maken hämtade nya. (My hero!) Sen somnade jag och vaknade av att jag stängt av apparaten i sömnen. Efter ett nytt försök väckte maken mig och sa att jag snarkade på ett otäckt sätt, det lät ungefär som om jag höll på att kvävas. Då gav jag upp och plockade av mig elektroderna och somnade ordentligt. Fyra timmars sömn var det enda som hägrade.

Nu är det måndag igen. Vardag.

Helgen har varit riktigt finemang. Jag har redan berättat lite om båtturen.
Igår var vi i Göteborg. Vi kom iväg redan kvart över åtta. Nytt familjebästa tror jag! Bara en kvart efter vad vi tänkt oss…

Maken släppte av mig och barnen på köpcentrat Allum och for själv vidare till Biltema och båttillbehörsaffären See Sea.
Vi började med att köpa bullar, chokladbollar och Festis på ICA och satte oss på en bänk och fikade. Det var riktigt mysigt trots den lite beiga placeringen. Bullarna var riktiga höjdare. Hade vi haft mer tid på oss hade jag gärna strosat längre i livsmedelsaffären för den tillhörde de där välsorterade butikerna med massa roligheter som exotiska frukter och croisannedeg på burk till exempel. Det var också gott om personal som alla såg till att hålla butiken fräsch och välfylld. Very Nice!

Förmiddagens uppdrag var att införskaffa ett par nya gympaskor till sonen. Det var inte länge sedan jag köpte nya, bara några månader sedan, men han har redan lekt sönder dem.
Jag hittade ett par somriga ena på ICA för 149 kr men avvaktade såklart tills jag tittat i lite fler affärer. Grannaffären (nästan) till ICA var Stadium och precis ovanför rulltrappan till andravåningen gjorde jag dagens fynd. Alldeles lagoma gympadojjor till både son och dotter för endast 49 kr per par.
När inköpet var avklarat hade vi plötsligt en massa dötid över. Barnen valde att kika igenom BR Leksaker och spelaffären Game där vi också turades om att spela Guitarr Hero. Jag hann med både en runda på Indiska, Cassal och diverse inredningsbutiker. Jag provade ett par jeans som var för lågt skurna men förrutom det blev det inget varken provat eller köpt.

När maken kom och hämtade upp oss åkte vi till området där Östra Sjukhuset ligger och hittade en halvtrevlig pizzeria där vi åt. Maten var utsökt och hela familjen frossade efter bästa förmåga. Det är så gott med alldeles nybakad pizza med frasig botten och duktigt smältande ost.

Efter maten for vi så äntligen till sjukhuset där jag och dottern fick träffa dotterns bästa kompis under två timmar. Dottern tyckte att hon kommit till Pysselhimlen. Eftersom kompisen inte kan ta sig mer än 25 meter från rummet och redan sedan tidigare är ett riktigt pysselproffs så fanns det en hel “affär” att plocka från. De både töserna gick ut hårt med målning, lackning och glittring av gipsfigurer. Dottern var högproduktiv och hann med tre figurer medan hennes vännina gjorde en, betydligt mer omsorgsfullt kreerad. Efter den omgången, och med ett golv och en soffa full av silver- och guldglitter, var det dags för teckningar. Jag såg hur dottern njöt av att få använda riktiga plakatfärger och det blev många kinesiska tecken och andra färgsprakande skapelser innan det var dags för nästa pyssel.
Kamraten förevisade den höj- och sänkbara sängens funktioner och dottern blev imponerad. Sedan satt de i sängen och klippte och klistrade på flaskor en stund innan de var dags för fika. Våra värdinnor bjöd på egenbakad sockerkaka. Riktigt lyxigt.
När det var tid för hemfärd ville naturligtvis inte dottern åka därifrån. Hon lovade att komma tillbaka för nya besök tusen gånger. Eftersom kompisen är på sjukhuset i väntan på ett nytt hjärta så hoppas vi verkligen att vi inte ska hinna träffas så många gånger innan hon får komma hem.

Det var verkligen roligt att se de två bästisarna tillsammans. Trots att det var flera månader sedan de träffades senast så tog de efter bara några minuters blygsel snabbt upp tråden igen och pratade och skojade som förrut.

Efter det uppmuntrande besöket for vi raka vägen till IKEA. Största inköpet där blev ett skrivbord till dottern. Det var till och med så stort att det inte fick plats i bilen. Snacka om rôta när maken upptäckte ett par bekantingar, utan vidhäftande barn, som visade sig ha utrymme nog i sin bil efter att de fällt baksätena.
När vi får upp skrivbordet till dottern kommer jag få ärva hennes lite mindre skrivbord som hon i sin tur ärvt av sin faster. Det lilla skrivbordet kommer förhoppningsvis att utgöra min alldeles egna lilla plats för smyckestillverkning och fotohantering inne på kontoret och jag längtar efter att få det på plats.

Innan vi kommer så långt så måste det dock städas och plockas undan en massa dump efter helgen och jag har också smyckena att tänka på. De måste vara klara till fredag. Turligt nog är det här en ovanligt lugn vecka. Det enda som är bokat är ikväll, då maken ska iväg och planera läger.

Maken frågade i morses om jag kunde använda min lunchrast för att inhandla oxalsyra i färgaffären. Nej, svarade jag frankt och motiverade mig inte heller.

Det har blivit fler ändringar i våra veckoplaner.

Maken slipper åka till Borås på tjänsteresa idag. Det innebär att han får en helt otippad hemmakväll. Det innebär också att jag kan gå och träna på F&S. De har ett medelpass kl 19.00 som jag gärna vill testa.

Eventuellt får vi också besök av våra vänner (låter som vi bara har ett par) på förkvällen. Maken bjöd in dem på lite spontangrill eftersom de ändå skulle låna och lämna vår bilkärra.

Tanken var att jag skulle gå på ett Friskis och Svettispass med mamma ikväll.
Pratade just med modern på telefon och hon kände sig inte riktigt hôrker så vi begav det äventyret.
Jag tänker också skolka för att istället följa med maken och barnen och snickra på vännens altantak.

Ibland får man kämpa lite för att hålla kärleken vid liv.

Den här veckan kommer vi i alla fall inte ha chansen att gå varann på nerverna. vi hinner nämligen inte träffas så mycket.

Ikväll ska maken hjälpa en kompis att bygga tak över altanen. Han får ta med sig barna dit för jag tänker träna. När jag tränat klart åker jag och hämtar barnen så maken hinner snickra lite i lugn och ro innan det är dags att åka hem och sova.

I morgon är vi inbjudna på Vårsoaré på dagis. Tyvärr hinner inte maken dit från jobbet så han missar denna trevliga tillställning. Kanske hinner vi i alla fall säga hej till varann och äta middag tillsammans innan jag far för att städa kyrkan och gå på tillväxtgruppsledarsamling senare på kvällen.

På onsdag är maken på jobbresa och kommer förmodligen hem en aning sent, typ efter att jag somnat.

På torsdag borde maken gå till lovsångsteamövningen men väljer i stället att följa med på provvandringen inför septembers fjällvandring i Norge.

På fredag ska han iväg igen. Då är det det gamla killgänget som hittar på någon aktivitet (lerduvsskytte tror jag) och får chans att träffas lite.

På lördag är det klassfotboll som sonen är med i. Det håller på hela dagen. Då hinner vi i alla fall umgås hela familjen när vi hejjar på sonen. På kvällen är jag upptagen med fika på församlingskvällen.

Under veckans sista dag, söndag alltså, fortsätter eventuellt klassfotbollen, om sonens klass går vidare. Jag har ansvar för fikat efter gudstjänsten och på eftermiddagen skulle jag vilja åka på en loppmarknad i Norra Härene. Vi får se om jag har samvete nog att få min vilja igenom.

Vilken härlig vecka vi har att se fram emot!

Tillägg: Under tiden måste jag hinna städa barnlokalerna i kyrkan också för det är min städvecka!

När jag la mej i gårkväll såg jag verkligen fram mot morgondagen. En hel dag utan några måsten. För första gången på länge hade jag en lördag där jag skulle hinna både sy och pyssla i trädgården.

Jag väcktes i morses klockan sju. Under senkvällen hade maken smugit in i sonens rum och installerat en dator. Jag vet inte hur tidigt sonen vaknade men klockan sju hörde jag i alla fall hur han skrattade högt och lyckligt i sitt rum och knappade på tangenterna.

All min lördagslust försvann, inte bara för att jag vaknade tidigare än jag önskat, utan främst för att jag hade en rejäl huvudvärk.
Jag har varit utan värk i många dagar nu, kanske två veckor nästan. De senaste kvällarna har jag dock “fuskat” och inte använt TNS-apparaten och som en räkning på posten dyker såklart huvudvärken upp. Jag vet ju egentligen att jag ofta får huvudvärk speciellt på helgen, så jag borde varit smartare igår kväll.

Naturligtvis somnade jag inte om, fastän jag försökte en liten stund. Solen hittade en springa bredvid sovrmsgardinen och illstirrade på mig också, som för att verkligen förvissa sig om att jag inte skulle kunna sova.

Jag resignerade och körde igång TNS:en istället. En timma låg jag där medan nack- och axelmuskler rytmiskt krampade av elstötarna. När jag inte orkade längre plockade jag av mig elektroderna och försökte sova lite. Då var det dags för maken att vakna.
-Ska du sova nu, vi behöver komma igång med frukosten!

Jag förklarade läget och fick mig sedan fantastiskt nog en kvarts halvdvala innan sonen kom insmygande och berättade att han fått en dator…

Frukosten kompletterade jag med en Eez och nu struntar jag i trädgård och roliga syprojekt och softar istället. Jag har lovat maken att hänga upp tvätten och dammsuga medan han är borta och slänger skräp och lämnar tillbaka några grejjor vi inte behöver, och kompletteringshandlar inför kvällen.

Klockan fem kommer svärföräldrarna och svåger och svägerska med sin lille parvel. Då ska vi grilla korv och sen blir det nog Eurovisionsfestivalskval. (Det var ett trevligt ord.)
Jag tänker marinera en påse räkor som vi kan grilla också. Jag totar ihop en marinad av olja, egenodlad och torkad chilipeppar, lite salt och rejält med ingefära. Det får dra några timmar tills ikväll.
Jag gör nog en tomatröra också med kvisttomater, olivolja, salt och peppar samt färsk späd rödlök som har övervintrat i smultrontornet i vår trädgård.
Maken ska köpa potatissallad och den tänker jag dryga ut med några hackade äpplen och kanske lite kapris.

För övrigt tänker jag inte göra någonting.
Jo, jag måste laga lunch också, men det får bli något enkelt. Köttbullar? Nej, det åt vi i förrgår. Fiskpinnar? Det är verkligen inte så kul. Vi får se vad det blir.

En fantastisk lördag, förvandlad till en rätt vanlig dag. Jag är faktiskt lite besviken på min skalle.

Det är hur lyxigt som helst! Jag har sovit förhållandevis bra, trots viss oro för förnyad panikångest, och vaknade inte på riktigt förrän kvart över åtta.
Nu har jag och barnen ätit en slow frukost och jag har satt dem till att städa sina rum så att det inte försvinner en massa småsaker när jag drar fram med dammsugaren.

När de är klara har jag lovat att de ska få ringa sina kompisar och kolla om det är någon som är leksugen så att jag får städa ostört. Trädgårdsplanerna tar jag inte för allvarligt på idag, huvudsaken är att det blir presentabelt här inne för ikväll kommer Tillväxtgruppen hit och vi ska för första gången få träffa en av våra medlemmars flickvän. Det ska bli riktigt roligt!

Nu kommer sonen och ber att vi ska spela ett sällskapsspel för nu är han klar med sitt rum. Det går ju inte att säga nej till, så jag tar villigt ytterligare en paus i min pausdag.

I morgon blir det paus i arbetslivet.
Både skolan och förskolan är stängda så jag blir hemma med barnen.

Planen är att jag ska ta vid där vi slutade i går och städa klart. Kanske hinner jag påta lite i trädgården också.
Jag har fått överge mina planer på murade rabatter för vinbär och rabarber och bantat ner drömmarna till med slanor inghängnade områden i stället. Hur det än blir så kan jag i alla fall börja med att gräva lite hål i gräsmattan.

Lördagskvällen blev minst lika trevlig som jag hade hoppats!
Våra vänner bjöd på goda pajer och vi pratade och umgicks. Innan vi gick hem hann vi också spela ett nytt sällskapsspel de skaffat. Race heter det och det var riktigt roligt.
Spelet gick ut på att satsa pengar på bilar och även framföra sin eller sina bilar i ett racinglopp.

På söndagen tag jag en rejäl sovmorgon och gick inte upp före halv tio! Underbart skönt!
Efter frukosten försvann dottern för att leka med en kompis och övriga familjen försökte sig på ett litet röj i hemmet. Före lunchen hann jag och maken också öva lite till kvällens spelning.
När vi hämtat hem dottern och ätit gjorde vi oss så vackra vi kunde och sedan åkte vi ut till Kållandsö och Udden. Där spelade och sjöng vi under en allsångskväll tillsammans med en kille från Stenhammarskyrkan. Själva framförde vi 10 sånger så den här kvällen fick vi verkligen chans att använda våra musikaliska gåvor.

När vi kom hem åt vi lite läcker kvällsmat bestående av makrill och äggröra och sedan stoppade vi barnen i säng och såg en film.

Hjärnan är full!

I morses lyckades jag (så vitt jag vet) komma ihåg alltihop.
Dottern skulle ha med sig sitt rosa diadem, en glittermick á la Pirelli (tillverkad av en toarulle, en stor flirtkula och en massa aluminiumfolie), trasen och Pippi (för eventuellt tröstbehov) och sina nya fuskfoppatofflor.
Jag har förbjudit henne att ha fopporna på sig på dagis för jag tycker inte de är riktigt spring- och klättersäkra men jag har lovat att hon i alla fall skulle få ta med dem för uppvisning. De är vita med massa blommor på och jag förstår att hon är lite stolt.

Sonen skulle ha med sig jympapåsen och en fruktstundsbanan. Han är inte så om sig och kring sig som damerna i familjen.

Jag skulle ha med mig min lunch, två fruktstundsbananer till fikarasterna, min tygpåse med plånbok, almanacka, terminalglasögon osv och sonens nya fuskfoppor som är för små och ska bytas.

Under lunchen ska jag byta sonens foppatofflor och köpa frimärke och posta ett brev som dottern skrivit. Jag skulle vilja åka en sväng till Fröken Envis som verkar vara på väg att stänga sin pärlbutik här i stan, men det är nog inte så troligt att det hinns med, jag behöver ju äta lunch också och har bara 45 minuter på mig inalles.

Efter jobbet ska jag åka med barnen till Lidens för att inhandla prima jord och kanske köpa morotsfrön också.
Övriga familjen har börjat höja sina röster för att få färska morötter och jag har nog snart gett med mig. Problemet är att det bara finns en plats kvar i smultrontornet och där har jag redan odlat morötter två år tidigare. Det är inte bra att odla samma gröda år efter år, risken för skadeinsekter ökar markant. Jag är rädd att jag kommer behöva säga ”Vad var det jag sa”.
Det är också lite sent att så nu, vi kommer få vänta till i höst innan vi kan käka morötter.
I vilket fall som helst så kan det vara mysigt att visa barnen att det finns olika sorters morötter och så kan vi välja ut en lämplig sort tillsammans.

När vi kommer hem är det först matlagning som gäller. Idag får det bli ugnspannkaka. Det är inte barnen så förtjusta i, men jag hittade hemkokt blåbärssylt från förra året i kylskåpet, och den verkar ha överlevt så jag vill ta till den nu. Om jag mutar barnen med glass till pannkakan hoppas jag att de i alla fall ska kunna få i sig lite grann.

Sonen överraskade mig igår när han vid middagsbordet tackade för maten och med berömmande ordalag redogjorde för hans uppfattning av smaken på den ugnsstekta kycklingen, samma kyckling som dottern raskt ratade och gav omdömet ”fågelbajs”.
Jag kan hålla med om att den blev lite färglös men den var faktiskt väldigt saftig och god.

När pannkakan står i ungen måste jag förmå sonen att läsa sin läsläxa och dottern ska välja ut en bok hon ska ta med till dagis i morgon. I morses upptäckte jag att hon är veckans hjälpreda, vilket innebär att man hjälper till att bära ut sopor, dukar fram, kommer ihåg att släcka lamporna när man går ut och lite annat smått och gott. Och att man får ta med sig en valfri bok hemifrån som högläses under vilan efter lunch. Jag har inte snappat upp dotterns nya ansvar denna vecka så hon har missat tre dagars stolthet vid vilan!

När middagen är konsumerad eller avnjuten (beroende på vem man frågar) återstår någon timmas trädgårdsarbete. Jag hann plantera ut sonens krasse och ringblommor igår kväll men sedan tog jorden slut så tomaterna och de vita smultronen fick vänta tills ikväll. Jag behöver nog ge krukväxterna inomhus lite kärlek också innan jag kan stoppa barnen och så småningom mig själv i säng.

På nåt sätt känns det inte lika mycket och belastande nu när jag har benat ut vad som står på agendan.

Det finns saker jag bör, ska, vill och kommer att göra.

Bör-listan är längst.
Ska-listan är lite kortare.
Vill-listan är ganska lång också.
Kommer-listan blir nog ganska kort.

Idag måste jag i alla fall bara tre saker; vattna blommorna, ge barna mat och röja upp här hemma efter helgens båt- och umgåsliv.

Och så måste jag stoppa barna i säng, och mej själv.

Nu har jag klippt gräsmattan.

Om en liten stund åker till Örslösa för Royal Rangers-avslutning och sedan far nog maken ensam till kyrkan för musikcaféet. Det blir ingen spelning för vår del. Maken råkade skära sig i svärfingret när han tvättade båten och det blir omöjligt att spela. Jag är trött och har huvudvärk efter nattvandringen så jag är inte ledsen.

Idag har jag äntligen planterat de vita blommorna jag köpte på torget i onsdags och jag har också hunnit ta hand om lite tvätt och skjutsa sonen i förväg till Örslösa.

Jag måste bekänna att jag både fikat några kex och ätit en rejäl bit Almondy Snickerstårta till efterrätt. Den var fantastiskt god.

Nu ska jag göra rent mina leriga kängor efter nattens bravader och sedan förbedera mig själv och den yngsta familjemedlemmen innan vi far till avslutningen i Örslösa.

Trevlig lördagskväll på er!

Det var väldigt vad trött jag är. Men jag får skylla mig själv som står och viker tvätt till sent på kvällarna. Jag har såklart en spirande huvudvärk också, men det är också självförvållat. Jag hade kunnat undvika det genom att använda TNS-apparaten i går kväll, men jag var för trött.

Nu är det i alla fall snart helg. Blir det chans att vila ut då tror ni?

I kväll promenerar vi nog ner till Skogshyddan som har valborgsmässofirande med eld och tal. Jag hoppas vi träffar några trevliga människor att tala med. I vanliga fall är Valborg en kylslagen tillställning där man huttrar i vårjackan man dumt nog tagit på sig som en hyllning till våren. I år fanns det förhoppningar om ett varmare firande, utan att man för den skull skulle behöva stå svedd av elden.
Det har ju varit finemangväder i över en vecka och igår var det till och med 20 grader varmt på eftermiddagen.
Men när jag lämnade barnen i morses såg jag hotfullt mörka moln dra in över stan. Och nu är världen lika grå och trist som vanligt. Himlen lovar tillräckligt mycket regn för att kunna släcka alla kvällens majbrasor.

I morgon är det ännu viktigare med sol. Då ska vi upp med tuppen och fara på gökotta. Maken ska traktera gitarren när “pojkbandet” Peltor sjunger. (Peltor är märket på hörselskydd…) Gökottan är anordnad av Skälvums Missionsförsamling, som är min gamla hemförsamling där jag växte upp och var medlem tills jag gifte mig.
En enda gång har jag hört göken under alla de gökottor jag varit med på. Men då kokkoade han desto mer, så mycket att vi nästan misstänkte att det var en inspelad gök vi lyssnade till.
Även utan gök-sång (!) är gökottorna trevliga tillställningar. Vi firar gudstjänst ute i Guds fria natur och sen fikar vi ur medhavda fikakorgar innan vi får vara med om årets överraskning. Överraskningen är oftast en guidad tur någonstans i bygden. Vi har till exempel besökt ångmaskinsmuséet utanför Götene, kvarnstenshuggeriet i Lugnås och andra intressanta utflyktsmål. Eftersom gökottan startar redan klockan åtta brukar det vara lagom att äta lunch när den är klar.
Kanske kan vi tigga till oss lunch hos min mamma i morgon. Vi ska ändå dit och klä av båten som stått under pressening hela vintern.

I morgon eftermiddag ska sonen på pyjamasparty i gympasalen på skolan. En klasskamrat fyller år. Jag måste ut på stan på lunchen och köpa present som sonen ålagt mig att införskaffa.

Fredagen innebär båt, båt och mera båt. Jag misstänker att jag behöver hjälpa maken en del. Om inte så blir det trädgårdsjobb. Det finns fortfarande vissna rester kvar från höstens blomsterprakt som verkligen måste rensas undan och ge plats för årets telningar.

Kanske hinner jag ta med mig barnen fram på stan på fredagen. Då är det jippon till höger och vänster. Charlotte Pirelli uppträder vid Framnäs och sonen vill naturligtvis gärna åka dit för att se Melodifestivalvinnaren. Det är mycket annat kul som händer också med olika uppträden och bra priser i alla butiker, så det är inte utan att jag också blir lite sugen.

Fredagskvällen kan i bästa fall bli lite lugn, åtminstone för mig och barnen. Maken har väl fullt upp med båten men jag tänker mig att resten av familjen sjunker ner i soffan framför Talang och äter popcorn. Jag kanske viker lite tvätt, eller stryker. Det är perfekt TV-jobb.

Det kan hända att jag istället för Talang väljer nattvandringen på Kinne-Kulle. Jag har inte frågat någon om vi ska gå ihop och jag har inte ens bestämt mig för vad jag egentligen vill göra, utan avvaktar tills det är dags. Nattvandringen brukar vara jättemysig. Det är många människor som går genom den vackra naturen med vitsipporna lysande i kvällningen. Marschaller (stavning?) lyser upp vägen ner till stenbrottet där en kör står och sjunger och i Hällsäters kapell kan man stanna för andakt. Blåbärssoppestopp finns under vägen och många sätter sig uppe i Salen och inmundigar medhavd fika eller köper korv och bröd.
Jag vet inte hur lång vandringen är, kanske en mil eller däromkring, men det brukar kännas i benen när man kommer i mål. Det är ju inte bara plan mark att ta sig fram på.

På lördag planerar jag att få en rejäl sovmorgon. Vi har inga egna aktiviteter inplanerade, mer än makens båtrustande, men på eftermiddagen ska sonen på avslutning med Royal Rangers i Örslösa. De har scoutliknande verksamhet för barn i olika åldrar och sonen har varit med där ett tag.
Efter sonens avslutningssamling är även föräldrarna inbjudna på korvgrillning så jag tror att vi åker dit om vi får ihop det.

Senare på kvällen är det musikcafé i församlingsvåningen i Pingstkyrkan. Jag och maken deltar nog med några sånger. Jag vet inte hur vi ska få ihop det riktigt för vi hinner nog inte öva och jag vet inte var vi ska göra av barnen för cafét öppnar klockan nio på kvällen och det är lite sent för våra små telningar, men vi vill i alla fall hemskt gärna åka dit. Vi har missat de tidigare två caféen av olika anledningar och vill inte missa ett till.

Sen är det plötsligt söndag med söndagsgudstjänst klockan 11. Och sedan är det hög tid att samla ihop sig och försöka ladda för en ny arbetsvecka.

En del av uppladdningen skulle kunna vara att åka upp till Kinne-Kulle (igen?) och delta i vårrundan. Vårrundan på Kullen innebär att alla konstnärer och gårdsbutiker och en massa annat kulturellt håller öppet. Det brukar vara trevligt. Jag har gjort vårrundan tillsammans med mamma några gånger och jag tror att till och med maken varit med vid något tillfälle. Bland annat brukar vi stanna till vid de stora växthusen i Hällekis och köpa med oss underbart goda och smakrika tomater från våra vänner som driver Kinnekulle Tomat, eller vad det nu heter.

Så här ser mitt liv ut. Jag tror inte att jag klagar så jättemycket över att vi har mycket att göra, för jag gillar att vara en upptagen kvinna. Det ger mig mycket och får mig knäppt nog att känna mig viktig, behövd, och som att jag lever ett värdefullt liv. Ibland blir det för mycket, och jag har dragit ner på en hel del aktiviteter för att hinna med mig själv också, men på det stora hela trivs jag bra med mitt liv, trött eller inte.

Hmmm, mätt i magen sitter jag nu framför datorn och väntar på att barnen ska äta färdigt sin frukost.

Maken är iväg till Kållandsö Marina där vi har vår båt om somrarna, och fullgör sin plikt med ett dagsverke.

Jag hade kunnat sova mycket längre i morses, om jag kunnat. Klockan stod på väckning halv nio men redan klockan sju, när makens mobil vibrerade för att han skulle hinna iväg i tid, vaknade jag utan att sedan kunna somna om.
I stället passade jag på att köra med TNS:en en halvtimma. Jag har haft lite huvudvärk till och från under veckan, har kurerat mej med migräntabletter, men hoppas slippa det den kommande veckan.
Jag läste förstås Kulla-Gulla också. Har kommit till den näst sist boken nu och har redan börjat känna att det blir sorgligt att skiljas från den väna flickan när serien är utläst om några dagar.

När klockradion med hjälp av Idol-Olas melodifestivalsbidrag kunngjorde att det var dags att stiga upp föste jag in barna i duschen och tog sen själv en lång skön dusch.
Nu är alla rena och fina, klädda i söndagskläder och snart klara för gudstjänst. Vi ska bara borsta bissingarna först.

Maken blir nog borta till fyra i eftermiddag. Under tiden han arbetar på bryggorna ska jag och barnen äta lunch och dottern ska på kalas hos en dagiskompis.
Jag har lovat sonen att vi ska spela riddarspelet i trädgården, bara vi två. Vädret ser lovande ut så det är inte otänkbart att jag kan infria mitt löfte.

Helst skulle jag vilja sy lite på ett väntande lapptäcke men det kanske jag kan spara till kvällen.

Igår var jag och snusade bäbis.

Ett par kompisar har begåvats med sin tredje gosse. Han är jättesöt och mjuk och, och alldeles underbar!

Idag ska jag försöka göra lite nytta innan vi åker på 130-årskalas. Nej, jag känner ingen som är så gammal. Det är två 35-åringar och en 60-åring som har gemensamt kalas ikväll.

I morgon ska jag sjunga i kyrkan. Lyssna på Radio PiL, Lidköpings Närradio på 93,8 MHz eller surfa in på radions hemsida:
www.radiolidkoping.se

Där kan man numera lyssna live.

Mötet börjar kl 11 (och därmed även sändningen). Jag sjunger bara en sång som går ut i radion tror jag. Det blir Amasing Grace. Jag tror jag sjunger med i lovsångsteamet också, men då blir det inte bara jag.

På söndag hoppas jag att jag även hinner träffa min Italien-syster som är hemma i Sverige med sin son.

Ha en härlig helg allihop!

Maken jobbar över.
Sonen leker med en klasskompis.
Dottern leker med en dagiskompis.
Jag lagar mat (och bloggar samtidigt, jag är ju tjejj…)

I kväll vill jag baka bullar. Och göra en litet blomsterarrangemang som ska gås bort.

Vi är en familj full av aktiviteter.

Barnen är på Söndagsäventyret på söndag förmiddag (det räknas inte för då är vi ändå i kyrkan på gudstjänst).

Sonen går till Royal Rangers (ungefär som scouter) på torsdagar (inte går, det är ända ute i Örslösa så vi skjutsar så klart).

Jag och maken är ledare för en Tillväxtgrupp som träffas en kväll varannan vecka och ibland hittar på något trevligt på helgerna.

Jag är engagerad i radiosändningarna från våra gudstjänster och agerar producent ca 5 ggr per termin och vi har sammanträden fyra kvällar om året.

Maken och jag tränar en kväll var i veckan. (Och när jag orkar passar jag på att träna dubbla pass på samma kväll, fast det har i ärlighetens namn bara hänt två gånger än.)

Maken är sammakallande i kyrkans hemsidegrupp som träffas var tredje vecka och han är gitarrist i ett lovsångsteam som övar var tredje torsdag och spelar på möten ungefär en gång i månaden.

Jag sjunger lite då och då, både solo och i en liten körgrupp och i en kvartett.

Jag har slutat skriva i församlingsbladet och slutat sjunga i församlingskören för jag hade för mycket att göra. Jag gillar att skriva, och att sjunga, så det var inte ett lätt beslut att sluta.

Maken jobbar över, men inte varje vecka, i alla fall inte nu. Han gjorde i december och januari, men det är mot hans principer.

Jag har delat ledaransvar för en serveringsgrupp i kyrkan. Vi fixar fika och oftast mackor till mellan 50 och 250 personer tre-fyra gånger per termin. Och diskar!
Jag är också med i en Kaffestugegrupp och jobbar i Kaffestugan som är församlingens Café, var sjunde eller åttonde lördag. Det är jättekul!

Jag fasar för perioden när barnen verkligen hamnar i skjutsas-åldern. Sonen fick en lapp om musikskolan idag. Det är dags till hösten. Vi ska förespråka blockflöjt för det får man spela på skolan och behöver inte skjutsas någon annanstans. Och så lär man sig noter. Och så låter det förfärligt…

Jag växte upp i en missionsförsamling som hade (och har) väldigt högt i tak när det gäller sång och musik. “Hellre än bra” var den outtalade parollen. Alla fick vara med och göra det de ville. Jag var körledare för församlingskören och de två barnkörerna. Det fanns en blockflöjtsgrupp också.

Kan du föreställa dej hur det låter när fem små flickor spelar unisont på blockflöjt. Det är svårt att inte göra grimaser.

En gång när de framträdde på ett möte la vi märke till att en av tjejjerna verkade ha problem med sin flöjt. Hon blåste och blåste och blev alldeles röd i ansiktet för det kom ingen ton. Till slut vände hon på blockflöjten och upptäckte att hon glömt dra ut piprensaren. Ingen av åhörarna hade hjärta att rekommendera hela ensembeln att spela med piprensarna kvar i röret, även om vi nog tänkte det lite till mans.

Den som minst uppskattade blockflöjtsgruppens toner var ledarens make A. Han vågade också antyda vad han tyckte. Inte till barnen, men till oss andra.

Efter några år växte barnen upp, som så ofta sker med små barn, tack och lov, och blockflöjtsgruppen lades ner. Jag måste tillstå att de två sista åren hade de dock övat upp sig riktigt bra och kunde till och med spela vackert i stämmor, så det var inte bara elände.

I den vevan gästades församlingen av en kör med sångare, fiolspelare och dragspelare. Kanske var det en ståbas inblandad också. Sällan har vi hört något så ostämt och “otight”.
Då hörs A viska längst bak i lokalen:
-Kom tillbaka blockflöjtsgruppen, allt är förlåtet.

Söndagar är oftast sköna dagar, och gårdagen var inget undantag. Om man bortser från resterna av lördagens mastodonthuvudvärk så hade jag det riktigt gôtt.

Först var hela familjen på gudstjänst. En representant för Ibra Radio berättade om Ibras beundransvärda arbete med att sprida information om Jesus i länder där det är förbjudet att läsa Bibeln och tro på Gud. Cilla Hektor sjöng helt underbart, bland annat en go jazz-låt. Dottern var inte sugen på att gå till Söndagsäventyret utan satt kvar och gosade med sina föräldrar. Hon skötte sig föredömligt och satt stilla och tyst i en och en halv timma. Med tanke på vilken pratmakare och vilket energiknippe hon är i vanliga fall så var det en beundransvärd prestation.

Efter mötet (eller egentligen redan innan det var slut) smög vi iväg och åkte sedan hem till mina svärföräldrar där det vankades god mat och skönt umgänge. Makens syster och hennes man var där från Göteborg och eftersom vi inte träffar dem allt för ofta så hade vi en del att prata om.

På eftermiddagen passade vi på att ta en promenad i Lundsbrunn. Det finns många vackra hus där och är sådär mysigt småstadsaktigt.

På kvällen for vi hem med trötta barn. Jag och dottern tog ett långt bad medan maken och sonen spelade TV-spel. Sen var det hopp i säng (för min del med TNS-en) och så var den sköna söndagen till ända.

Nu var det länge sen jag hade en riktig huvudvärksattack. Jag har klarat mej med hjälp av TNS-apparaten och mammas huskur med sockerbit och ättika. Men idag gick det inte längre.

Redan när jag vaknade kände jag mej inte riktigt hôrker (västgötska och betyder ungefär “kry”). Jag hade lite feber och var förkyld och änna malaser. (Malas betyder trött och är också västgötska).

På förmiddagen tog jag det lugnt och läste lite och satt och stirrade in i väggen. Det var ganska avkopplande.

Sedan for vi och handlade. Vi besökte både leksaksaffären och Willy´s.
Väl hemma igen lagade jag middag. Det blev ris och improviserad kycklinggryta.
Kycklinggrytan blev jättegod. Förrutom kyckling hällde jag i lite mjölk, en burk creme fraich och 2 dl matlagningsgrädde. Jag kryddade med örtsalt, curry och ingefära. Och som utdrygning fick det bli morötter, persikor och purjolök.

Efter maten slog huvudvärken till rejält. Nu sitter jag och bloggar och tar det lugnt igen. I köket väntar disken. Dottern sitter och spelar dataspel, sonen har cyklat till en kompis och maken har åkt till kyrkan för årsmöte. Jag skulle velat följa med men ett årsmöte kan bli en ganska långdragen historia så jag tror att både jag och barnen mår bättre av att hålla oss hemomkring, i alla fall idag.

Idag har det varit en riktigt bra dag.

Ovädret jag önskade mej till påskafton har redan anlänt, men för övrigt har det varit en lugn dag.

Familjen var i kyrkan tidigt, redan halv 10, för övning innan gudstjänsten. Barnen skötte sig exemplariskt trots lång väntan, inget bus och stoj eller högljutt klagande.

Efter en varm och fin gudstjänst bjöd vi med vänner hem. Det blev spagetti och köttfärssås och bärpaj till efterrätt. När våra vänner åkt hem tittade vi på Simsonsfilmen som jag fått låna av kollegan och nu är det bara en halvtimma kvar till Let´s Dance.

Det blir ett kort inlägg idag, och bara ett, men det är ju långfredag och då känns det okej att tappa tempo.

Idag har jag tänkt på vad Jesus gick igenom timmarna innan han dog. Smärtan, förödmjukelsen. Det är inte klokt att han utstod allt detta – för mig!

Det blev ingen TV-kväll med pärlsortering. Just som jag tänkte gå och sätta på TV:n kom barnen in från sin påskar-runda men rosiga kinder och en hink godis. Jag gillar egentligen inte att de knackar dörr och “tigger godis” men jag tror inte de varit för framfusiga, och de hade ju teckningar att dela ut, och jag hoppas att folk har vett att säga ifrån eller låta bli att öppna om de ser mina målade barn och inte tycker om den här påsktraditionen, och…

…när jag stod i tvättstugan/groventrén och samlade in mina telningar upptäckte jag att jag hade en färdig tvätt att ta hand om. Och sen var ekorrhjulet igång igen med kvällsmat, barnomhändertagande och annat smått och gott.

Nu har jag suttit ett bra tag och knåpat på vad jag ska säga i radion i morgon. Jag är en av producenterna för Radio PiL´s förmiddagsgudstjänster. Det innebär att jag tar en stund innan live-sändningen för att berätta om vilka olika samlingar och gudstjänster som kommer äga rum i våra kyrkor under veckan och jag påannonserar också dagens gudsjänst. Vill du lyssna och är inom hörhåll så är frekvensen 93,8 MHz. Gudstjänsten börjar kl 11. Jag börjar strax efter kvart i elva.

I morgon ska jag sjunga på gudstjänsten också. Det blir två soloverser på en sång, och för övrigt är jag med i kören. Vi heter “Lilla körgruppen”. Jag har föreslagit att vi ska hitta på ett riktigt namn så det kanske kommer så småningom.

Nu måste jag uppsöka horisontalläge om jag ska lyckas kravla mej upp ur sängen i morgon bitti.

Halva Lidköpings befolkning har valt att handla på Willys samtidigt som jag. Eller, jag kanske överdriver lite, det är nog inte ens en tiondel. Men det var rätt knôkat i alla fall.

Hade jag varit en rökare eller kaffedrickare eller både och, hade jag satt mej med en kopp kaffe och en cigg ute vid solväggen och pustat en liten stund. Det var en smärre pärs att försöka proppa vagnen full med must, skinka, prinskorv, ägg, kex och allt det andra som stod på inköpslistan. Jag hittade visst lite som inte stod på listan också, sweetie och rädisor och mango. Jag älskar mango! De kostade bara fyra kronor stycket så jag slog på stort och köpte tre stycken, av olika mogningsgrad.

Det är tur att jag har så välartade barn att det går bra att handla med dem utan att behöva skälla, muta eller svettas.

Vi var i kyrkan en timma först, och städade barnlokalerna. Hade inte dottern blivit sjuk vet jag inte när jag skulle lyckats klämma in det i veckan, så inget ont som inte har nåt gott med sig.

Innan städningen fikade vi på jobbet. En av våra kunder bjöd på påskfika idag och dessutom hade en av kollegorna gjort jättegoda påskbakelser. Det var lite kul att presentera alla kollegorna för barnen också. De (barnen) har fått en ny idol. Min shoppingtokiga kollega har lånat ut Simsons-filmen till oss över påsk och barnen är jätteglada och tacksamma.

I brist på nikotin- eller koffeintunga laster ska jag nu laga lunch till barnen och mig själv. Det blir… ja, ni gissade rätt… pannkakor så klart.

Det var värst vad jag var bloggsugen idag!

Nu har maken åkt och barnen sitter bänkade framför Bolibompa. Lägret har lugnat sig. Egentligen heter det “lugnet har lägrat sig” men det är faktiskt lika rätt att påstå att lägret har lugnat sig, i alla fall om man menar hemmet som ett läger. Och det känns det som ibland.

Nu är det disk och plock och sedan klädvård på agendan.

Just det, jag måste plocka ur bilen också. Den lyckades snabbt bli full med barnas väskor och våta ytterkläder. Dottern har dessutom ofta med sig ett knippe teckningar hem. Både egna alster och gåvor från dagiskompisar.

Nu är klockan kvart över sex och maken kommer strax hem. Dax att steka på korven och kalla hem dottern. Och rensa köksbordet från reklam så hela familjen åtminstone kan få en tallriksstor plats att hålla till på med kvällsmaten.

När jag hämtat barna på fritids och dagis och vi skyndat hem för att glassen inte skulle smälta (förra veckan köpte jag glass på ÖB och glömde i frysen på jobbet) satte jag sonen till att läsa läsläxa medan dottern frivilligt gick ut och skottade snö.
Efter en stund kom hon in och frågade om hon fick gå iväg och leka med en kompis.

Nu är dottern iväg och leker och sonen knåpar på ett föredrag han ska hålla om Legoland efter påsk. Jag plockar ur diskmaskinen och förbereder kvällsmat. Det får bli korv och bröd. Maken ringde när vi kom innanför dörren och meddelade att han jobbar över. Klockan sju ska han iväg igen, till hemsidegruppsträff i kyrkan och då passar det bra med snabbmat under hans lilla mellanlandning hemma. Dessutom håller vi på och försöker tömma frysen för att så småningom frosta av den. Just nu finns det mest fisk och riven ost kvar så vi närmar oss…

Idag måste jag vattna blommorna. Jag är så dålig på att sköta om mina krukväxter nu för tiden. Innan vi flyttade tyckte jag nästan att jag hade gröna fingrar, men de har definitivt vissnat nu.

Jag måste packa upp kläder och sängkläder från helgens bravader också, och ta hand om lite annan tvätt som ligger och dräller. Kanske stryka lite. Och spela in en andakt till nästa tillväxtgruppssamling och maila ut.

Sen är nog klockan nio och då behöver jag inte vara duktig längre utan kan sätta mej framför TV:n och sortera pärlor.

Jag kunde inte träna igår för jag hade feber och jag har hört att det är olämpligt att träna när man är sjuk.

Istället tog jag mej en rejäl slapparkväll. Efter att ha sorterat all smutstvätt i sina olika korgar (vi sorterar vitt, rött, mörkt 60, mörkt 40, ljust 40, ljust 60 och lågtempererat för sig) och satt på en tvätt, lagat kvällsmat, ätit och tagit hand om köket, klarat av några mail och telefonsamtal, satte jag mej framför TV:n och bara slappade. Jag tittade både på Bygglov och Dr. House. Sen tog jag hand om den färdiga tvättmaskinen, målade naglarna och gick och la mej.

Å, vilken god frukost maken bjöd på idag.

Färska räkor från Grebbestad och nybakat vitlöksbröd!
Till detta en kopp te och färskpressad apelsinjuice.

Idag blir det nog en ganska lugn dag för min del. Jag har 38.2 så nu är det nog min tur att bli ordentligt förkyld. Jag känner det i kroppen. Lite rôsen, huvudvärk och en seg, tjock snuva som slemmar igen halsen.

Jag tror jag fortsätter att klippa i gamla tidningar. Jag har redan gått igenom en halv papperskasse idag.

Maken är ute och sätter upp husnumret på garaget. Det är väl på tiden. Vi har bott här i 4:a år. Vårt husnummer är 4. Vi är fyra i familjen.

Klockan fem i natt vaknade jag av att dottern vrålade:
-Mamma!
Jag sprang dit det fortaste jag kunde och dottern berättade att hon drömt att hon, hennes bror och far, varit på en lekplats i Italien och plötsligt kom det en massa krokodiler. En gick fram till henne och sa: -Nu tar jag dej!
Pappa hade sprungit iväg jättenabbt men hennes ben hade varit så trötta, så trötta, och brodern, han hade inte sprungit alls, för han var inte rädd. Men plötsligt var han borta.

Det blir inget Västerås till helgen.

Svågern ringde just på väg till affären för att höra hur mycket mat han behövde bunkra upp med.

Jag bestämde egenmäktigt (dvs utan att konsultera maken) att vi inte åker. Jag tror inte maken har något emot att jag bestämmer lite själv.
Däremot blev han nog lite småsur när jag helt på egen hand tackade ja till en spelning i Stenhammarskyrkan i augusti. Sådant vill han gärna vara med och bestämma, så klart.

Åhh, nu känner jag mej stressad.

Efter jobbet har jag hämtat barn på fritids och dagis och sedan handlat. När vi kom fram till affären kom dottern på att hon glömt ett alla-hjärtans-dagskort som hon skulle ge min syster i morgon. Så när vi handlat klart (jag sprang genom affären med kundvagnen) åkte vi tillbaka till dagis och hade sådan rôta att sista fröknen just låste ytterdörren när vi kom.
När kortet var räddat for vi hem. Sonen hjälpte mej att packa upp varorna medan jag slängde in alla barnas smutsiga ytterkläder i tvättmaskinen. De ska med till Italien i morgon (både barna och ytterkläderna) så de måst hinna bli torra också.
När det var klart var det dags för rumstrerande i köket med matlagning samtidigt som jag tömde diskmaskinen och fyllde på med nytt smutsigt porslin.
Efter att sonen ätit klart satte jag honom i badet och borstade tänderna. Jag har hunnit sätta mobiltelefonen på laddning också.

Nu sitter dottern och trycker i sig de sista resterna av maten och jag vattnar blommorna samtidigt som jag ringer systern i Italien (hon svara inte) och skriver detta. När dottern är klar får hon också hoppa i plurret och sen ska jag packa klart, ringa min mamma och min svärmor och stupa i säng med TNS-apparaten pirrande i nacken.
Just det, jag måste ju torka barna, borsta deras hår och tänder och natta dem också.

Egentligen är det inte så farligt när jag väl benat upp det så här. Det är bara själva packningen som kommer ta tid. Maken är i Borås och jobbat och kommer nog hem i natt någon gång så det är mer synd om honom.

Här i Lidköping är lördag den stora torgdagen men jag torghandlar på onsdagar. Då hinner jag smita fram en stund på lunchen.

Jag brukar köpa sockar till barna och blommor till mej. Idag har jag köpt tio par sockar till dottern och tre par till sonen plus fingervantar till mej. Allt till det facila priset av 70 kronor.
Jag handlar oftast av den sure mannen som ser så väderbiten ut. Jag tycker han är härligt. Han säger inte ett ord mer än nödvändigt och ser ständigt sammanbiten ut men jag tycker det syns i hans ögon att han egentligen är väldigt trevlig.
Trevlig även på utsidan är mannen med hatten, han som bara säljer sockar och kalsonger. Där handlar jag också ganska ofta, särskilt om jag vill ha sockar med bra kvalisort.

Idag smet jag in en snabbis till Camomilla också. Jag köpte te och godis. Har du aldrig varit där så rekommenderar jag verkligen ett besök. Hon har jättegoda chokladpraliner, många olika sorters teer och kaffe och dessutom lite annat smått och gott.

Min make är på gudstjänst och jag sitter hemma och lyssnar på mötet via radion. Jan Sköld predikar och han har alltid något intressant att säga.
Barna softar lite med bilspel på X-boxen. Jag har inte ens borstat tänderna än.
Vi kom hem prick klockan tolv i natt. Barna sov hela vägen och jag sov i alla fall mer än halva. Maken har varit taxichaufför så jag känner mig trygg när han rattar bilen. Som vanligt låtsades jag dock att jag var vaken ibland och pratade lite rappakalja.

I eftermiddag ska jag ta med maken på en överraskning. Jag kan inte säga vad än, i fall han skulle få för sig att läsa, men jag räknar med att det blir en mysig eftermiddag. Mamma ska ta hand om barna under tiden. Det är fantastiskt att ha föräldrar och farföräldrar som ställer upp när det behövs, och som nu, när det egentligen inte behövs men ger livet lite guldkant.

På torsdag far vi till Italien och hälsar på min syster och hennes familj. Det ska bli så roligt. Och skönt med en paus i vardagslivet. Maken behöver det nog mer än jag för han har jobbat rätt mycket ett tag. En eller två kvällar i veckan har han jobbat över. Nu ska vi bara ta det lugnt, inte planera in en massa saker utan ta dagen som den kommer. Jag pratade med min syster nyss och de har haft bra väder senaste veckan med plus 8 grader. Det är ungefär som här, minus regnet. Det regnar lite nu också, lite småttigt regn, ungefär som om Gud stod med en blomspruta och duschade jorden lite. På tal om det behöver jag nog göra en liten bevattning av mina krukväxter. Det är bara orkidéerna som överlever den torka jag utsätter dem för.