Zäta

Idag har jag en “dålig hår-dag”. Håret är livlöst och platt.
Jag tryckte ner en skön-grön kepsaktig sak på huvvet innan jag visade mig för världen. Tyvärr kan jag inte ha den på mig under headsetet när jag ringer så nu får alla på jobbet njuta av min ledsna frisyr.

I morses fick barnen hårda förmaningar om att inte hosta, skratta, prata eller röra huvudet… när jag borstade deras tänder. Jag ville nämligen inte ha tandborstgegg på min blåa nya flees.

Idag ska vi fotograferas på jobbet. Det kommer hit ett proffs och tar kort för hemsida och broschyrer. Jag gick upp kvart över fem för att hinna göra mig vacker.

Hoppas det hjälpte.

Igår köpte jag så äntligen en sport-BH.

Först var jag inne på Stadium. Det brukar ju vara ganska bra priser där.

Priserna var okej men storlekarna var det inte. Hur tror de att man ser ut egentligen? Jag hittade 75 E och 95 A. Alltså stora bröst på liten kropp eller små bröst på stor kropp. Hur troligt är det?!
Förhoppningsvis var det bara urplockat, annars lever klädtillverkarna för Stadiums kollektioner i en snedvriden drömvärld.

Jag gick vidare till InterSport. Där var det bättre.
En mycket trevlig expedit visade mig genast tillrätta, förhörde sig om storleken och överräckte fyra exemplar att prova. BH:arna hängde i en fin rad, föredömligt färgsorterade i storleksordning.

Inne i provhytten blev det lite olustigt. Provhytten hade svängdörrar av saloons-typ. Överkanten gick jäms med mina axlar och nederkanten slutade strax under min rumpa. Det var ingen match för den som gick förbi att kika in i spegeln och se hela härligheten.

När jag krängt på mig den första BH:n kom den tillmötesgående expediten fram och frågade hur det gick.
-Jo tack bra, sa jag.
-Testa gärna att hoppa lite och var noga med att hålla armarna över huvudet så att du ser om BH:n sitter kvar och inte åker upp.

Med den lilla fadäsen på Friskis och Svettis i tisdags i färskt minne åtlydde jag uppmaningen. Armar uppåt sträck och höga jämfotahopp i provhytten endast iförd byxor och BH.

Med blossande kinder köpte jag sedan det utprovade klädesplagget av ytterligare en expedit, manlig. Jag hoppas han inte så mig i provhytten.

Min mor prenumererar på Hemmets Journal, eller om hon “ärver” dem av sin svägerska.
Hur som helst var jag hemma hos modern igår och satt då och ögnade igenom senaste numret av denna fina tidning. Bland annat hittade jag ett användbart tips.

Det var en kvinna som skrev att hennes make, som var tysk till ursprunget, alltid tog på sig en tjock mössa inför natten om han var på väg att bli förkyld eller få influensa. Hon hade alltid skrattat åt honom men så till sist provat själv, och då blivit kurerad med en gång.

Eftersom jag själv känner att jag är på väg att bli lite småförkyld så drog jag på mej den rejälaste mössan jag har när jag gick till sängs igår kväll.
Maken skrattade naturligtvis men jag förklarade anledningen. Han fortsatte att skratta.

Eftersom jag sover med T-shirt, långbenta pyjamasbyxor och tjocka sockar, så blev det rätt varmt med mössa också. Till slut var jag tvungen att ta av den en stund.
Den kliande mej i pannan också, och öronen kom liksom i kläm när mösskanten tryckte på.

Men skam den som ger sig, så fort jag kylt ner mej lite, som till exempel de gånger jag var uppe och hjälpte dottern att få på sig täcket igen (hände två gånger i natt), så tog jag på mössan igen.

Och i morses var jag….

…fortfarande lika snuvig.
I natt tror jag att jag ska vira en halsduk runt halsen också!

Efter att ha hört era kommentarer om vilka glasögonbågar jag ska välja (och eftersom jag själv hade samma uppfattning) kan jag härmed meddela att jag valt Pennstrecksmodellen. De heter egentligen Maniago Koppar men hur roligt låter det?

Här är det vinnande paret. (Jag har trixat till den ena bilden lite, bara för att jag nyligen upptäckt vilka användarvänliga finesser gratisprogrammet Picasa har.)

Först trixbilden.

Och så en bild framifrån.

Som ni märker har jag skurit bort dubbelhakan. Jag tycker jag gör mig bättre på det viset.

Men nu ska jag inte visa fler bilder på mej själv idag utan istället bege mig till F&S för att försöka jobba bort dubbelhakan i verkligheten. Vi får se om jag orkar ett eller två pass.

Nu är det dags att välja nya glasögonbågar. Skriv gärna en kommentar och rösta på de bågar du tycker jag ska välja.

Först en bild på de glasögon jag har idag.

Här kommer alternativ Silverbågen.

Nästa alternativ är bågen Helge. (Ja, den har fått sitt namn från barnprogrammet om Hedvig med den växande näsan.)

Vi har också bågen Bajsbrun.

Den sitter lite vint och snett men det får ni ha överseende med.

Sista alternativet är bågen Pennstreck.

Dass war alles!
Skriv gärna en kommentar och hjälp mig välja båge. Bågarna kommer från Favoptik på nätet. Det blir bättre ekonomi i det hela på det sättet.

Jag erkänner att jag inte riktigt känner mig hemma med alla modeyttringar som förekommer idag. Till exempel skulle jag aldrig kunna tänka mej att visa halva rumpan (för att inte tala om vad kallt det skulle bli) bara för att det är modernt.

I helgen såg jag dock något som jag tror jag ska haka på.

Det var en tjej som hade satt skärpet under skinkorna. Hon hade byxorna i midjan och klädseln för övrigt såg rätt normal ut men skärpet var hårt åtspännt precis under rumpan. Vilken jättebra idé!

Nu ska jag sätta skärp under skinkorna, under brösten och ett hårt åtspännt över magen. Rena lyftet!

Har varit på torget en sväng men köpte inget idag. Bra gjort va!

Istället brände jag 1775 kr på en batteriladdare till båten. Men den ska maken ha så det var inte mitt fel.
Eftersom han har gjort av med så mycket pengar (från mitt konto) så känner jag att jag verkligen kan unna mej ett par snygga bågar till de nya glasögonen. Jag tror jag ska kika runt lite på nätet nu.

Jag behöver nya glasögon.

Mina terminalglasögon är passé. Mina vanliga glasögon passar som terminalglas och nu behöver jag också nya “vanliga” glasögon. Jag tror de kallas för “avståndsglas” på fackspråk. I alla fall det fackspråk som används på Synsam.

Det är rätt dyrt med glasögon. Synsammänniskan erbjöd sig genast att skicka med mig några provbågar hem men jag avböjde. Feg som jag är skyllde jag på att jag hade bråttom tillbaka till jobbet. Det var visserligen sant, men långt ifrån hela sanningen.
Jag tänker kolla efter bågar på nätet. Det kan spara flera sköna tusenlappar.

Nu funderar jag på om jag ska satsa på säkra kort och välja en båge som liknar min gamla, jag är ju van vid den och tycker att den passar fejjan bra, eller om jag ska slå på stort och skaffa något radikalt annorlunda.

När jag ser mej i spegeln längtar jag efter mina systrar. Inte för att vi är så lika att jag påminns om dem när jag ser mej själv.

Kolla in yngsta systern på vår fotosida: www.zettervall.se under september 2007 och mellansystern finns på de två sista bilderna under februari 2007.

Nej, jag vill få deras utlåtande om min nya frisyr. Nu har både mor och svärmor sett mig och jag har fått positiva utlåtande. Systrarna är lite mer kritiska och vågar säga ärligt vad de tycker så det ska bli spännande.

Jag har inte varit så här korthårig sen jag slutade nian och mamma tog med mej till en källarfrisör som var billig och nog bekant på något sätt. Hon gjorde en klassiker.
-Oj, nu blev det nog lite kortare på den här sidan, jag får jämna till lite…
-Fast nu blev den nog för kort på höger sida istället…
-Ja, nu ska det bara vara lite mer på vänstersidan här…

Det slutade med att jag hade två centimeter hår kvar på hela skallen. Jag såg ut som nickegubben som vi stoppade pengar i i söndagskolan. De skrattade åt mej i skolan när jag kom till avslutningsdagen. Tur att jag redan då hade ett välutvecklat självförtroende.

Falunsystern kommer hem över påsken och Italienskan kommer i början av april. Jag längtar… och inte bara för håret… det är så skönt att umgås med någon som känner en jätteväl och som man kan prata med allt om… och som ändå inte är ens make.

Jag stod i tvättstugan och tog hand om sonens gympakläder när han kom hem. Jag hörde honom köra in bilen i garaget, stänga bildörren efter sig och kliva de få stegen över betonggolvet. Just då var jag mer nervös än inför Italienresan. Vad skulle han säga? Tänk om han tyckte att jag förstört mitt hår! Visst, det växer ut, men det tar ju ett tag. Tänk om han inte skulle kunna titta på mej utan att skratta, eller tycka att jag är så ful att han inte ens vill titta.

Han öppnade dörren till tvättstugan och sa hej. Jag såg förvåningen och chocken i hans ansikte. Han frågade inte: -Vad har du gjort! eller -Har du klippt dej! Han är för smart för att haspla ur sig något som ändå är rätt uppenbart. Just nu kommer jag inte ihåg vad han sa till en början. Han erkände i alla fall att han blev lite chockad.

Nu har det gått fem timmar sedan han såg sin nya fru och nu vet jag att han gillar det han ser.

Tack och lov!

Nu har jag varit hos frisören. Jag framkastade mina idéer och hon hade två förslag. Ett som innebar kort nacke och mer kvar på toppen och ett som var tvärt om. Jag fattade inte riktigt vad hon menade så jag lät henne bestämma och nu sitter jag här med bar nacke och lång snelugg på ena kinden och lite kortare på andra.

Öronen syns bra så jag får väl snart gå och ta hål. Om jag vågar. Jag hade annars tänkt vänta tills min femåriga dotter blivit gammal nog att börja tjata om hål i öronen. Då kunde vi gått tillsammans, så jag haft någon att hålla i handen.

Jag kom just på att min man nog gillar tjejjer med långt hår…

Om en stund ska jag gå och klippa mej. Eller nej, jag ska bli klippt. Förra gången jag blev klippt klippte jag mej. Själv, alltså. Jag tyckte det blev rätt bra men min man har lite försynt påpekat att jag nog borde ha råd att gå till en frisör, och jämna till lite i alla fall…

Som “straff” för att han inte uppskattar min frisyr har jag tänkt att göra en radikal förändring. Jag tänkte att allt hår nedanför öronen ska väck och kvar blir ett rufsig burr uppe på toppen. Problemet är bara att jag nog inte passar i den frisyren med hänsyn tagen till min ansiktsform.

Ett alternativ är att klippa en tantfrisyr. Jag är ju ändå tant enligt tidigare konstaterande (hejsan vad jag frös i Italien förresten). Då har jag tänkt att bara klippa upp på sidorna och låta längden vara kvar i nacken.

Känner jag mej rätt så blir det väl förmodligen så att jag bara jämnar till den nuvarande frisyren lite, som maken önskade.

Jag lovar att rapportera resultat efter lunch.