Zäta

Jag har en kollega som ibland säger lite mer än hon menar. Två exempel från idag:

Jag ska få en micro från min farbror som är rostfri!

Jag tror jag ska ha egna barn men även adoptera från Colombia eller något annat afrikanskt land.

På söndagen under Italien-resan var vi bjudna till svågerns föräldrar på lunch. Den italienska matkulturen är lite annorlunda än den svenska.

För det första så äter den normale italienaren ingen rejäl frukost. En kopp kaffe och ett torrt kex räcker. Lättlunch med sallad, mozzarella och bröd avbryter arbetsdagen och sent på kvällen, efter åtta, äter man huvudmålet som gärna får ta lång tid och består av många olika delar.

Samvaron kring middagen är mycket viktig. Familjesammahållningen är stark. Systern berättar att även när de bestämt att gå ut med vänner och till exempel träffas på en restaurang, så äter man först middag med familjen klockan åtta. Det kan bli ganska sena kvällar…

Olivoljan är en viktig ingrediens i många rätter. En skvätt god olivolja på salladen tillsammans med salt, peppar och balsamvinäger frigör nyttigheterna och hjälper kroppen att tillgodogöra sig alla vitaminer.

Vällagrade ostar ersätter ofta en söt efterrätt. Överhuvudtaget tycker jag inte att kakor och sötsaker hör till den italienska matkulturens styrkor, men ost är de bra på. Och glass! Underbar och med gigantiskt utbud av lockande smaker. Ofta kan man välja semifreddo i struten och få då en mjukare glass, ofta med inlag av maräng eller kaksmulor.

Bra råvaror är viktigt. Säsongens frukt och grönt. Mycket smakrika tomater!
I affären sätter man på sig tillhandahållna plasthandskar innan man plockar i grönsaksdisken. Hög hygien är a och o i ett varmt land.
Att mycket energi läggs ner på att finna den perfekta fisken eller köttbiten beror säkert bland annat på att man ofta låter råvarorna smakmässigt tala för sig själva. Lite salt, eventuellt peppar och den smakförhöjande olivoljan är nog för att anrätta utsökta arrangemang.

I måndags vandrade jag och dottern hand i hand i helgonet Ambrosius basilika i Milano. Det är en fin liten basilika med mycket historia under valvbågarna.

När vi kom längst fram i kyrkan, in i mörkret bakom och under koret, blev vi plötsligt stående framför en väl upplyst glasmonter. Jag tror dottern för ett svindlande kort ögonblick fick en illusion om att ha hamnat framför Snövits kista i sagan. Men det var inte Snövit som låg därinne utan gamle Ambrosius himself. Han såg rätt avmagrad ut. På var sida om sig hade han en lika läskig martyr.

Dottern bleknade raskt tills hon antog samma vita färg som skelettet en meter bort. Det hjälpte inte att han hade både krona, mantel och sandaler på sig. Ett skelett är ändå alltid ett skelett.

När vi kommit ut i solen och friska luften igen förklarade dottern att hon längtade hem, till sitt riktiga hem, i Sverige.
-Va bra att vi ska åka hem i morgon då, sa jag.
-HUR kan du veta det?
Jag förklarade att vi skulle åka hem på en tisdag och skelettdagen var en måndag och tisdag kommer efter måndag.
-Mamma, du vet allt!

Men jag vet inte varför man stoppar ett skelett av en 1500-årig gubbe i en glaslåda till allmän beskådan.

Jag har haft jättemycket huvudvärk, några gånger i veckan, sedan 2004.
Den lille söte sjukgymnasten vägg i vägg med jobbet tror att det är något mittemellan migrän och spänningshuvudvärk. Han har lånat ut en TNS-apparat som jag använder på kvällarna i förebyggande syfte. Den skickar ut elektricitet genom mina spända muskler. Tanken är att nerverna ska få så mycket att pyssla med på grund av elen att de inte hinner med att skicka smärtsignaler till hjärnan.
Det funkar ganska bra, men inte alltid. Som idag.

Vanliga huvudvärkstabletter hjälper inte. Ett tag provade jag att ta en Alvedon och en Ipren och det hjälpte ibland, men oftast inte. Nu har jag köpt Eez, migräntabletter. De hjälper nästan alltid. Nackdelen är att magen pajjar. Sedan jag hade gallstensanfall när dottern var nyfödd och var tvungen att ta en massa smärtstillande diklofenak, så får jag allt för lätt magkatarr. Men när huvdvärken sätter igång väljer jag hellre magkatarr än huvudvärk. Idag hjälper dock inte Eez heller.

Av min mamma fick jag tipset att prova en gammal huskur mot huvudvärk. En droppe ättika på en sockerbit rörs ut i ett glas vatten och inmundigas tre gånger per dag. Jag har bara hållt på sedan i tisdags kväll så än så länge har det inte hunnit ge resultat.

Just nu har jag alltså huvudvärk, magkatarr och är väldigt trött, plus att jag håller på att bli förkyld. Det var ingen rolig läsning.