Zäta

Sonen är den åldern då roliga historier verkligen är roliga. I går kväll berättade han en historia han hört av en kompis. Han berättade den inte en gång utan kanske TIO. Och skrattade så han nästan kiknade, varje gång.

Så här är historien när min son berättar:
Det var en kille… som hade flyttat så många gånger att han inte visste vad han hette… och han fick i hemläxa av fröken att ta reda på vad han hette… så han gick hem och frågade sin mamma… och hon läste tidningen.
-Vad heter jag?
-Jag läser!
Då frågade han sin pappa och pappan såg på TV så han sa:
-Bertman!
Då frågade han sin syster i hennes rum och hon sa:
-Du skulle bara våga!
Han hade två lillebrorar, en liten och en lite mindre. Så frågade han sin lillebror. Han satt och läste en serietidning.
-Vad heter jag?
-Ett slemmigt grönt monster från Saturnus.
Då frågade han sin minste lillebror… och han åt glass och han sa:
-Mmm, gröt!
Sen var han i skolan och fröken frågade vad han hette:
-Jag läser!
-Men vad heter du egentligen!
-Bertman!
-Nej, nu skickar jag dej till rektorn!
-Du skulle bara våga!
-Vem tror du rektorn är egentligen?
-Ett slemigt grönt monster från Saturnus.
-Men vad har du i hjärnan egentligen?
-Mmm, gröt!

Jag har nästan alltid något pyssel på gång. Antingen är det smycken, tavlor eller lapptäcken. Kanske oftast allt på samma gång till övriga familjens förtret. Jag kan ha förståelse. Det är kanske inte så lätt att känna sig välkommen i sitt egen hem när jag har ockuperat köksbordet och köksbänken med lapptäckstyger och symaskin, soffbordet med en gigantisk målning och bordet i TV-rummet med millimeterstora pärlor som absolut inte får försvinna.

Igår provade jag för första gången en övermatare till symaskinen. Jag fick den i julklapp av min make. Han har uppmuntrat min kreativa ådra tidigare med både symaskin och skärunderlagskit med rullkniv och linjal för lapptäckssömnad.

Övermataren var fantastiskt bra, över förväntan. När jag har quiltat täcken tidigare brukar det börja ganska bra men efter några decimeter måste jag nästan alltid lägga veck för att det inte ska snörpa till sig. I slutet av sömmen på ett stort täcke blir det alltid en massa tyg över och det är inget vidare snyggt.
Övermataren fungerar så att den matar tyget på översidan med samma hastighet som symaskinens inbygda matare gör på undersidan. Resultaten blir att tyget tar slut lika fort på både under- och översidan när man kommer till änden.

Nu har jag läst igenom stycket ovan och upptäcker att det är rena rappakaljan. Om du inte förstår vad jag skriver så förstår jag det. Hursomhelst så var det en jättebra julklapp!

På morgonmötet på jobbet sitter vi och fnissar. Idag ska vi ju till Kurorten för en skön eftermiddag och det spär ju på fredagsstämningen flera grader.

En av kollegornas sambo har varit på kurs i nästan en vecka och kom hem igår kväll. Kanske förväntade han sig ett varmare välkomnande men när han trött och sliten och kanske lite ömhetslängtande kom innanför dörren kom kollegan just på att hon nog behövde raka benen inför morgondagen.

När hon berättade om episoden på morgonmötet kom en annan kollega på vad det var hon glömt igår kväll – benen.

Vi skrattade gott åt dem båda men jag känner nu hur min tvådagarsstubb skaver mot jeansen. Hoppas ingen tänker på det i eftermiddag.

Vi ska få fotbad och under tiden som liktornar och spruckna hälar mjuknar får vi axel- och huvudmassage och sedan avslutas behandlingstimman med fotmassage.

Det ska bli helt underbart!