Zäta

I en dryg timma har jag stått i köket och skalat och klyftat potatis, blandat den med olja, salt och soja, spritt ut den på en bakpappersklädd plåt och ställt den i ugnen. Jag har rullat och plattat biffar som jag stekt i smör och olja med salt och kycklinggrillkrydda och jag har gjort bearnäs-sås (ytterligare ett ord jag inte kan stava).

När maten kom på bordet säger sonen:
-Det där vill jag inte ha!

Strax efter kommer dottern nerdimpande från trappan och kommenterar maten med:
-Fy, vad äckligt det ser ut!

Det är livet som mamma.

Ps: Maken var i alla fall nöjd och tyckte det var gott.

Det blir inget Västerås till helgen.

Svågern ringde just på väg till affären för att höra hur mycket mat han behövde bunkra upp med.

Jag bestämde egenmäktigt (dvs utan att konsultera maken) att vi inte åker. Jag tror inte maken har något emot att jag bestämmer lite själv.
Däremot blev han nog lite småsur när jag helt på egen hand tackade ja till en spelning i Stenhammarskyrkan i augusti. Sådant vill han gärna vara med och bestämma, så klart.

…har haft sin första lektion.

Sonen räknade matte och dottern övade på att skriva bokstäverna A till F. Både stora och lilla.
En hel timma fick jag dem att hålla på. Nu har de 20 minuters rast och sedan kör vi igång igen med en kortare lektion fram till lunch.

Då tror jag det blir hemkunskap. Det blir nog pannkakor igen.

Dottern har önskat sig gymnastik efter lunchen så jag plockar nog fram dansmattorna.

Jag förstår inte hur dottern ska klara sig till hösten när förskoleklassen börjar för hennes del. Eller rättare sagt; hur hennes fröken och skolkamrater ska klara sig. Hon klarar sig nog alldeles utmärkt, men hon kan ju inte vara tyst i mer än 30 sekunder åt gången.

Klockan är kvart över åtta och jag har bara varit ordentligt vaken i trekvart.
Jag känner mig mer förkyld idag. Mer snuva och ont i halsen.

Jag vaknade av att sonen fick en ruskansvärd hostattack. Han hostade så jag trodde han skulle kräkas. Men febern har gått ner. Bara 38.0.

Dottern har också 38.0 och jag leder på 38.1.
Dottern rapporterar att hon känner sig pigg och glad. Ibland tror jag att hon är en liten Duracell-kanin. Hon går och går och rätt som det är tar energin slut och då blir det tvärstopp.

Nu ska jag tända en brasa och sedan duka fram frukost.
Idag ska vi leka “mammas skola”. Sonen har sina hemuppgifter och jag tänkte ge dottern lite skrivövningar medan jag själv går igenom gamla tidningar och börjar sy på nästa lapptäcke.