Zäta

Nu har jag kommit på att jag kan lägga upp bilder på bloggen.

Därför kommer här några bilder från Italien.
Här är den berömda gallerian i Milano. Den ligger precis bredvid domen.

Under Italienbesöket var vi inne i gallerian och shoppade. Kolla bara:

Den affären var jag inte inne i, trots att en av mina kollegor bett mig att åtmindstone sno en kasse.

Istället hittade vi det här mysiga stället:

Vi var också inne i ett annat köpcenter i Milano, som nog mest var att likna vid NK i Stockholm. Maken hann bränna av några kort innan han blev stoppad av en STOR kostymklädd vakt.

Vid en av parfymdiskarna fick sonen och dottern var sitt doftprov, ett litet provrör med äkta parfym. Dotterns doftar underbart men jag har inte vågat “låna” någon av de dyrbara dropparna från henne.

Jag måste ju också visa bilden på skelettet som skrämde dottern så till den vida grad att hon längtade hem. Den magre mannen längst in är helgonet Ambrosius och killen vid hans sida är en martyr.

Barnen och maken spelar Monopol och jag läser. Söndag är ju ändå vilodag.

Har alldeles strax läst ut Liza Marklunds “Livstid”. När den kom ut läste jag en del dålig kritik om den. Tyckarexperterna tyckte att Annika Bengtsson gjort sitt och borde få gå i graven nu, att det inte fanns mer att ge.
Jag håller inte med. Det är ovanligt med så komplicerade och “dåliga” huvudpersoner. Annika Bengtsson är så långt från hjälteglorian man kan komma. Liza drar sig inte för att göra sin huvudperson ogin, avundsjuk, manisk, inkompetent och irrationell.

Jag slukar hennes böcker för det finns ett driv i texten som man oftast inte hittar i andra verk. Jag blir lite tom och ledsen när boken är slut, vill alltid läsa mer. Annika Bengtsson är så äkta, hon berör.

Nu kokar potatisen.