Zäta

Det var värst vad jag var bloggsugen idag!

Nu har maken åkt och barnen sitter bänkade framför Bolibompa. Lägret har lugnat sig. Egentligen heter det “lugnet har lägrat sig” men det är faktiskt lika rätt att påstå att lägret har lugnat sig, i alla fall om man menar hemmet som ett läger. Och det känns det som ibland.

Nu är det disk och plock och sedan klädvård på agendan.

Just det, jag måste plocka ur bilen också. Den lyckades snabbt bli full med barnas väskor och våta ytterkläder. Dottern har dessutom ofta med sig ett knippe teckningar hem. Både egna alster och gåvor från dagiskompisar.

Nu är klockan kvart över sex och maken kommer strax hem. Dax att steka på korven och kalla hem dottern. Och rensa köksbordet från reklam så hela familjen åtminstone kan få en tallriksstor plats att hålla till på med kvällsmaten.

När jag hämtat barna på fritids och dagis och vi skyndat hem för att glassen inte skulle smälta (förra veckan köpte jag glass på ÖB och glömde i frysen på jobbet) satte jag sonen till att läsa läsläxa medan dottern frivilligt gick ut och skottade snö.
Efter en stund kom hon in och frågade om hon fick gå iväg och leka med en kompis.

Nu är dottern iväg och leker och sonen knåpar på ett föredrag han ska hålla om Legoland efter påsk. Jag plockar ur diskmaskinen och förbereder kvällsmat. Det får bli korv och bröd. Maken ringde när vi kom innanför dörren och meddelade att han jobbar över. Klockan sju ska han iväg igen, till hemsidegruppsträff i kyrkan och då passar det bra med snabbmat under hans lilla mellanlandning hemma. Dessutom håller vi på och försöker tömma frysen för att så småningom frosta av den. Just nu finns det mest fisk och riven ost kvar så vi närmar oss…

Idag måste jag vattna blommorna. Jag är så dålig på att sköta om mina krukväxter nu för tiden. Innan vi flyttade tyckte jag nästan att jag hade gröna fingrar, men de har definitivt vissnat nu.

Jag måste packa upp kläder och sängkläder från helgens bravader också, och ta hand om lite annan tvätt som ligger och dräller. Kanske stryka lite. Och spela in en andakt till nästa tillväxtgruppssamling och maila ut.

Sen är nog klockan nio och då behöver jag inte vara duktig längre utan kan sätta mej framför TV:n och sortera pärlor.

Var ute på lunchen för att köpa salva på Apoteket. Den jag siktat in mej på var restnoterad till juni. Typiskt!

Träffade på Kung Bore direkt när jag kom utanför dörren. Han ryckte i mina kläder och ville samtidigt försöka tvinga mej innanför dörrn igen. Tji fick han. Jag uträttade mina ärenden ändå.

När Apoteket inte gav utdelning gick jag till HM och köpte en tvättpåse till mina BH:ar.

På väg till våra släktingar i Västerås stannade vi till på Biltema för att jag skulle köpa några lådor att förvara pärlor i.
När vi var inne i affären kom sonen smygande och viskade att han sett kvinnan som är med i “En annan del av Köping”.
Jag tittade så diskret jag kunde åt det håll sonen angett och jag såg henne också. Pinsamt nog kommer jag inte ihåg vad hon heter. Jag tror det är Linda men jag är inte säker.

Eftersom jag är en ganska tokig tös så fick jag genast lust att gå fram och be om en autograf, men jag behärskade mej. Jag har ju redan både Bert Karlssons och Börje Ringarts autografer. Heter han Börje förresten? Nej, Arthur är det va!

Vad är det för vits med att samla på autografer när man inte vet vad kändisarna heter?

I lördags satt vi bänkade framför TV:n och tittade på Melodifestivalen.
Eftersom ingen i sällskapet är något större dansbandsfreak så var det kanske ganska självklart att vi inte uppskattade Christer Sjögrens bidrag.

Vi sa till exempel:
-Det är rätt hemskt!
-Hör vad han glider på tonerna hela tiden.
-Jag fattar inte varför de har med en sån här låt?
-Jag gillar verkligen inte dansbandsmusik.
-Vad långsamt det går, det är ju ingen fartig låt direkt!

När vi fortsatt att beklaga oss ett tag så vänder sig dottern om mot oss vuxna i soffan och säger konstaterande:

-Han tycker nog själv att det går bra i alla fall!

Det är härligt när barna tar ner en på jorden och delar ut små läxor, som karameller att suga på!

Det är den 17:de mars nådens år 2008. Under helgen har vårtecknen avlöst varandra. Tussilago, lärkor och utslagna knoppar har tävlat om uppmärksamheten. Igår var jag till och med ute och tog en skön promenad i solgasset.

Idag är det snöstorm!

Vore jag en tussilago eller en nyutslagen knopp skulle jag verkligen ångra min nyfikenhet på världen och beklaga att jag inte haft förstånd nog att vänta lite till.
Vore jag en lärka skulle jag tänka på den äldste grisbrodern, bror Duktig, och hur förutseende han var som byggde sig ett hus innan vargen kom.
Varför kunde jag inte stilla min jublande vårglädje och istället vara tvungen att drilla och flaxa så högt jag bara kunde för att välkomna våren. Det hade ju varit mycket bättre om jag börjat med att bygga ett bo.

Eftersom jag är jag och varken tussilago, knopp eller lärka (jag tror inte ens på själavandring eller reinkarnation så jag lär aldrig ha varit det), så sitter jag nu och tittar ut genom fönstret och ser hur snöbyarna gör sitt yttersta för att utplåna alla spår av vår.

Vi har varit i Västerås i helgen och hälsat på makens bror med familj.

Svågern är rätt vältränad och har till och med ett litet gym i källaren. Svärfar, svärmor och min svägerskas make var där för ett par helger sedan och testade sina krafter i liggande tyngdlyftning. Jag vet inte om det kallas så eller om det heter något särskilt men man ligger i alla fall på världens smalaste brits och försöker lyfta en skivstång upp och ner.

Svärmor lyckades lyfta 22.5 kg och jag ville naturligtvis testa om jag också klarade det. Själva stången väger 20 kg så mindre än så går inte att lyfta. Jag gjorde några uppvärmingslyft på 20 kg först och sen klämde jag utan problem både 22.5 och 25 men vid 27.5 kg var det tvärstopp. Idag har jag träningsvärk i axlar och armar. Det känns så fånigt. Träningsvärk för bara några få lyft… Lite stolt är jag i alla fall.

Ännu stoltare är maken och här är anledningen:

Svägerskans man lyckades klämma 45 kg och svärfar 47.5 kg. Svärfar är ganska vältränad. Han arbetar som snickare och är van vid att lyfta tungt och arbeta i konstiga ställningar med armarna högt över huvudet. Maken var fast besluten att klå sin far. Jag pikade honom och sa att jag verkligen inte trodde att han skulle klara det. Men döm om min förvåning! Maken lyckades lyfta både 47.5 kg, 50 kg och 55 kg. Nu är till och med jag lite stolt över honom!

Som lite kuriosa kan jag nämna att min vältränade svåger i Västerås brukar värma upp med några 60-kiloslyft och sedan klarar han 100 kg!