Zäta

Jag behöver nya glasögon.

Mina terminalglasögon är passé. Mina vanliga glasögon passar som terminalglas och nu behöver jag också nya “vanliga” glasögon. Jag tror de kallas för “avståndsglas” på fackspråk. I alla fall det fackspråk som används på Synsam.

Det är rätt dyrt med glasögon. Synsammänniskan erbjöd sig genast att skicka med mig några provbågar hem men jag avböjde. Feg som jag är skyllde jag på att jag hade bråttom tillbaka till jobbet. Det var visserligen sant, men långt ifrån hela sanningen.
Jag tänker kolla efter bågar på nätet. Det kan spara flera sköna tusenlappar.

Nu funderar jag på om jag ska satsa på säkra kort och välja en båge som liknar min gamla, jag är ju van vid den och tycker att den passar fejjan bra, eller om jag ska slå på stort och skaffa något radikalt annorlunda.

Idag står både synundersökning och utvecklingssamtal på schemat.

På lunchen ska jag iväg till Synsam. Under den senaste månaden tycker jag att mina terminalglasögon inte riktigt haft avsedd effekt. Jag har fått byta till mina vanliga och det är inte bra det heller.

Utvecklingssamtalet är på dagis i eftermiddag. Till hösten ska dottern slussas över till skolans värld och hennes dagsifröken har skrivit en överlämningshandling som jag ska få ta del av. Den är till för att skolan ska veta vad de kan förvänta sig av sin nya elev, lite vilken nivå eleven befinner sig på, och vilket uppförande man kan hoppas på, eller fasa för.
På ett sätt kan det vara rätt dumt. Ett “bråkigt” barn får en stämpel på sig redan innan det börjat skolan.
Men ur lärarsynpunkt är det naturligtvis en fördel att veta vad man kan förvänta sig, hur man ska förhålla sig och var man ska sätta in resurserna.

För dotterns del gäller det nog att få henne att prata lite mindre, och att lämna utrymme till de andra så de också får komma till tals.