I går kväll sprang dottern rakt in i stenskivan hemma i köket. Hon gick ner för räkning och det blödde jättemycket. Maken fick ta hand om henne till en början för jag är så blödig när det gäller mig själv (och barna är ju en del av mig så…)
När det värsta blodflödet var stillat kunde vi ta en titt. Som tur var hade dottern klarat tänderna. Vi har ju redan varit på besök hos tandläkaren med skadade tänder så pass många gånger att de nog börjar fundera på om vi misshandlar våra barn.
Den här gången var det läpparna som tog stryk. Dottern lyckades med konststycket att både ta en rejäl tugga ur underläppen och spräcka överläppen på två ställen.
Trots långvarig kylbehandling svullnade naturligtvis läpparna upp rätt rejält. Jag måste erkänna att det såg kul ut med fläskläpp både upp och ner.
Maken försökte trösta med att nu för tiden finns det kvinnor som opererar sig för att få lika stora läppar som dottern lyckats fixa gratis. Dottern blev konstigt nog inte gladare för det. Sonen reagerade dock och tyckte att de där kvinnorna var ganska tokiga som opererade sig när det var så lätt att bara slå sig för att få “tjocka fylliga läppar”.
I natt vaknade dottern vid tre-tiden och ropade på mig. Hon satt upp i sängen med lampan tänd, och var helt förtvivlad. Hon hade tappat en tand och svalt den!
Jag synade alla tänder noga men det var ingen som saknades. Stor lättnad!
Dottern tyckte det hade varit förfärligt om hon råkat snuva tandfén på en gadd.
