Zäta

Oj, nu har jag slipat lite på min blogg.

Det enda man kan göra med den här bloggen är att lägga till en beskrivning av sig själv och om bloggen samt lägga upp några kategorier.

Beskrivningarna har jag just skrivit och jag får säkert anledning av justera dem så småningom.

Kategorierna har jag börjat lägga upp också och nu återstår att gå igenom alla gamla inlägg och kategorisera dem (puh). Det är lite synd att ett inlägg bara kan tillhöra en kategori. Det är ju inte otänkbart att jag både skriver om barna och kläder i samma inlägg. Men, men, det är som med så mycket annat i livet, man måste välja.

Jag undrar vad grannarna tänkte när de såg mig med flaxande morgonrock hämta in soporna.
Jag var just ute och slängde resterna efter fredagskvällens McDonald´s-mat. Precis när jag kom in från ruskvädret där ute trippar en förtvivlad dotter ner från trappan.
-Mamma, jag kan inte hitta min lilla stämpelbok som vi fick med maten igår.

Eftersom jag är en så snabbtänkt kvinna förstod jag genast var den hamnat.

Jag vet att grannarna såg för de kom just hem från att förmodligen ha skjutsat någon av sönerna till fotbollsträning.
Jag tror inte jag gjorde mig mer till min fördel när jag liksom måttade och ändå missade soptunnelocket vid mitt första försök att få upp tunnan.
Det är glasögonens fel.

Nu har vi letat, och funnit, och jag har varit ute med soporna igen.
Klockan är halv tolv och jag tror det börjar bli dags att byta om från pyjamas och morgonrock till något mer anständigt.

Nu har mina nya glasögon landat på näsroten.
Jag ser jättebra med dem. Det känns nästan som första gången jag fick glasögon, en ny värld öppnas. Det sitter löv på träden istället för en grön massa. Ja, just nu finns inga löv på träden men jag ser varje enskild snöflinga som dalar ner utanför fönstret.

Det tar nog ett tag innan jag vänjer mig. Än så länge får jag en lätt sjösjuk känsla när jag går över golvet. Eftersom jag har brytningsfel så har världen tippat över lite grann.