Zäta

Jag har blivit utmanad av Fläckvis Fint att redogöra för mitt senaste, sämsta och bästa inredningsköp.

Eftersom datorn har kraschat där hemma kommer det dröja ett tag tills jag kan ta mig an utmaningen. Jag vill ju kunna visa bilder också.

Men ge inte tapt! Nästa vecka kanske en ny hårddisk anländer till Zäta-makens hemmakontor och då blir det nog fart på bildhateringen igen. Under tiden ska jag fundera noga på vad som ska visas. Jag kommer inte ens på vad som är mitt senaste inköp.

Jag vet inte om det här med blogg-bekännelser fungerar så bra. Det verkar liksom inte stoppa mej, i alla fall inte om man bara läser bloggen. Ändå vet jag att om jag inte ålagt mej själv att redogöra för alla osunda och onödiga intag så skulle jag sätta i mej mycket mer än jag gör nu. Det skulle vara hur lätt som helst att käka ett antal bullar på fikarasterna till exempel.

Efter middagen här hemma, som bestod av ett broccolihuvve och stekt kebabsplit (och makaroner för den delen av familjen som inte gillar broccoli, vilket innefattar alla utom jag själv), så uppstod i min mun det där karakteristiska suget efter något sött som ofta liksom vräker sig över en så fort man ätit något med lite mer smak än en potatis.

Efterom jag tidigare i dag tänkt på glass så gick mina tankar, nästan utan att jag tänkte på det, till glasspaketet i frysen. Vore det inte fantastiskt gott med lite glass efter maten!
Tyvärr hade maken och sonen redan åkt iväg på var sina håll och dottern leker med en kompis, så jag hade liksom ingen ursäkt för att vara snäll och plocka fram lite efterrätt.

Jag smakade på begäret, vad är det jag verkligen vill ha? Jo, det är något som stavas c h o k l a d. Silken tur att jag har lite julgodis kvar i kylen.

Nu har jag ätit en (observera bara EN) bit mörk choklad med diverse nötter, mashmellows (svårstavat, eller hur!)och dumlekola i. Det julgodisen går under namnet Rocky Road. Mycket svårätet och mycket gott och dessutom fick det bukt med suget snabbt.

Blev såå sugen på glass när jag var ute i sommarvärmen på lunchen. Såg en kvinna med en stor glass-strut sakta promenera på gågatan genom stan.

Jag hoppas att glasscaféet som så lägligt öppnade i november fortfarande lever kvar och inte drabbats av konkurs. Jag lovar gynna dem vid tid och väder. De finns borta vid Folkan om du själv skulle bli sugen.

Jag hann dock inte köpa någon glass på lunchen. Gjorde ju en massa annat i stället, som också kostade pengar.
Glass är inget man ska kasta i sig, det ska avnjutas vid gott-om-tid-stunder.

Jag skulle kunna kåsera lite om glass nu känner jag, men jag har inte tid till det heller. Kåserier kräver tid för att bli bra, precis som glass.

Helt kallblodigt tog jag mej en halv bit av en mycket, mycket god Almonditårta med mandel och mörk choklad som stod uppdukad i fikarummet på jobbet.

Den var så god att jag inte ens fått dåligt samvete.

Oj, vilken speed jag fick på lunchen.

Jag har under 45 minuter hunnit:
Äta köttfärssås med spagetti och färsk tomat.
Köpa två fleesfiltar på Jysk som ska utgöra mellanlägg i ett pågående och ett kommande lapptäcks-projekt.
Köpa Alsol-gel på Apoteket.
Köpa tennisskor till sonen som fortfarande springer omkring i tjocka vinterkängor.
Köpa nytt roughe (fast inte lära mig stava till det).

Igår var jag duktig och föll inte för några frestelser. Shopoholic-kollegan viftade med en kanelbulle under näsan på mig och spädde på med ullbyggliga kommentarer om min redan perfekta kropp men jag stod pall!

Enda dumheten igår var majonäsen på hamburgaren. Vi hade ingen hamburegerdressing hemma och inget annat bra alternativ heller så det fick bli majonäs. Men det var inte sååå mycket och ändå i maten så jag anser inte att det var fel.

Jag väger mig varje morgon för att se vartåt det lutar. Just nu lutar det uppåt.
Efter helgens alla tunga intag knorrade ju vågen lite grann när jag ville få den i tjänst.
På tisdagsmorgonen hade min kropp gått ner ett helt kilo i ren förskräckelse, eller om det var i lättnad över att slippa en massa osundheter. I går morses hoppade vågen upp ett halvkilo och i morses ytterligare två hekto.

Egentligen ska man inte väga sig varje dag för vikten varierar ju så beroende på olika omständigheter, men om man vet att den varierar, och inte nojjar upp sig för det, så är det ingen fara.

Det som behövs nu, om jag inte vill lägga om kosten helt, vilket jag inte är motiverad till för närvarande, är mer fysiska aktiviteter. Jag stavgick 30-40 minuter i söndags och F&S-ade i tisdags, tog en kortpromenad med någon minuts jogg igår och idag tänker jag bara sitta på min negerrumpa (shopoholic-kollegans tillmäle) och sy.

Senare tillägg:

Jag tror jag måste förtydliga det där med negerrumpan. Kollegan är stolt negress och brukar ge mig komplimanger för min stora rumpa, som ser ut precis som en negerrumpa ska. Hon har till och med uttryckt en önskan om att få byta till sig den, vilket är en av de finaste komplimanger jag fått om min kropp under de senaste 10 åren.