I morses hände något som inte inträffat på mycket länge.
Dottern var ledsen när jag lämnade henne på dagis. Jag satt och kramade och vyssjade henne ett bra tag innan jag gick och utlovade fler kramar när jag kommer och hämtar.
Jag vet att hon kommer ha en bra dag, och ha mycket roligt tillsammans med sina vänner, men själv var hon skeptisk. Efter att ha umgåtts så mycket med familjen under långhelgen tog det emot att bli lämnad utan mamma en hel dag.

Och det känns så gôtt!
I vanliga fall är dottern mycket självgående, självständig, med god självkänsla och annat som börjar på själv… så att vara behövd och så påtagligt längtad är en sällsynt och mycket uppskattad känsla.