Zäta

Jag ringer ju hela dagarna i ända på mitt jobb, och ibland hinner inte hjärnan med när munnen bestämmer sig för att fortsätta prata, utan uppbackning uppifrån.

Följdaktligen sade jag alldeles nyss:
-Jag mailade dej den 6:te!

Det är väl inte så fel kan man tro om man läser det, men grejjen är att jag sa “säxte” i stället för “sjätte”.

Damen i andra änden fnös lite varpå jag försökte mig på ett befriande skratt och erkände:
-Pinsamt!

-Ja! sa damen.

Sen var det inte mer snack om den saken.

Är det inte det ena så är det det andra, om det inte som nu är både också.

Jag har huvudvärk (fast inte så farligt, migräntabletterna dämpar det värsta) och är lite konstigt yr. Jag har känt av det ett tag. Igår hade vi till exempel möte på jobbet och rätt som det var snurrade det till så jag trodde jag skulle trilla av stolen, fastän jag satt helt stilla.

Nej, jag tänker inte söka för det. Jag vill först komma på vad det kan vara som är fel. Jag vill ha en teori som kan bekräftas eller avfärdas. Det är inte lönt att gå till en läkare och säga: “Jag är yr!” för då blir svaret en fråga: “Vad tror du det beror på?”.

Jag har ont i magen också, men det tror jag beror på för mycket tårta…

Idag har jag huvudvärk. Jag tror jag ska ta en näve migräntabletter för att inte bli för olidlig för min omgivning.

Snart har jag läst ut Torbjörn Flygts bok “Himlen”.

Jag rekommenderar den här boken också. Tonen är sakligt konstaterande, känslorna överlåts åt läsaren. Ändå är den inte journalisttorr.

I boken får man följa tre par. Det är spelmissbrukaren Janson och hans älskande fru Lena, framgångsarkitekten Fredrik och hans osäkra fru Louise och slutligen flyktingen Parvaneh (här borde jag läst på så jag kan stava rätt) och hennes misshandlande make Rezan (ungefär).

Det här är inte en spännande bok. Ibland hakar jag upp mig lite grann på de stundom långa och invecklade meningarna som gör det omöjligt att flöda genom texten. Men det är det enda fel jag kan hitta i boken. Den har för övrigt ett tilltalande språk och personbeskrivningen är inte klyschig trots sitt stereotypa val av karaktärer.

Läs den.

När jag kom hem igår efter träning, lapptäcksgluttande och mathandlande, så stod en tallrik, bestick och glas framdukat till mig på köksbänken. Där stod också en folieövertäckt, fortfarande varm makaronipudding och väntade.

Min make älskar mig!
Jag älskar honom!