Jag får erkänna att jag trots avsaknad av både man och mardrömmar i sovrummet i natt, ändå är aningen trött.
Anledningen den här gången är att lilla Svalan har så svårt att somna i sin egen säng. Hon är en verklig kvällsmänniska och somnar vanligtvis inte före halv tio, ofta senare.
För att få min lilla dotter att komma till ro lite snabbare brukar jag låta henne somna i min säng, i alla fall de kvällar jag orkar med henne. I går kväll var en sådan kväll.
Jag somnade själv rätt raskt bredvid min lilla kamindotter men på natten vaknade jag flera gånger om. Så här i vaket tillstånd är det helt oförklarligt varför jag inte bar över henne till hennes säng, men just då orkade jag inte. Lilla Svalan låg på tväre över sängen, med huvudet så när mig som bara möjligt var, och jag hade ungefär 40 cm till mitt förfogande mellan huvud och sängkant.
I morses förklarade lilla Svalan varför hon är ledsen när jag lämnar henne på skolan. Hon tror inte hon ska orka med dagen för hon är så trött. Jag förstår att hon är trött. Hon är sex år och sover knappt nio timmar per natt. Det är väl ungefär lika mycket som jag skulle vilja ha i de bästa av världar, och hon är en aning yngre…
På torsdag åker Förundersökningsledaren till Norge med ett stort gäng andra entusiaster för en långhelgs fjällvandring. Visst kommer jag och barnen att sakna honom, säkert massor…
…men på lördag morgon kommer jag inte sakna hans oförmåga att sova länge. Han brukar ligga och skruva på sig till åtta men sedan går han upp och väsnas tillräckligt för att jag inte ska kunna somna om.
På lördag ska vi sova, lilla Svalan och jag! Att Guldgossen som vanligt vaknar klockan sju har ingen betydelse för han ligger i sitt eget rum och läser, eller spelar dataspel eller tittar på TV med lurar för att inte väcka oss.
Idag längtar vi, lilla Svalan och jag.
