Ännu en strålande dag. Visserligen lite moln men mycket sol också.
Efter den finfina sovmorgonen for jag och barnen till Mästers i Götene och gjorde av med över 1000 kr på blomsterlökar och en uppstammad syrénhortensia. Tyvärr gick musten ur mig lite när jag kom hem så jag har inte planterat den än, men det hinner jag i morgon om jag orkar.
När vi ändå var i Götene passade vi på att handla åt min mamma. Sedan for vi hem till mamma och pappa och var med dem större delen av dagen.
Här ska ni få se lite bilder.
Pappa var och tröskade “neraföre Yngves” som vi säger. För många år sedan bodde en man som hette Yngve granne med min mormor och morfar, som bodde ganska nära mina föräldrar. Numera är “Yngve´s” sommarstuga åt Yngves bror.
I Yngve´s trädgård hittade jag det här.
Båda backspeglarna var skyddade med ett par fingervantar. Jag vet inte om det verkligen var så stor vits med att vara rädd om backspeglarna när resten av bilen såg ut så här:
Inte ens symbolen för bilmärket var helt.
Ändå var det på nå´t sätt en ganska vacker installation.
Trots att hösten är här fann jag några rester av sommar.
En fluga tar tillvara på det som bjuds.
Inte långt från Yngve´s ligger en ladugård full med djur men den här flugan verkar i alla fall fördra Blåklintsdoft framför komockor.
Trädgårdstomten flinade åt oss när vi stod och väntade på tröskan.
En bit bort i skogen skymtade ett älgtorn.
Det är så mysigt och härligt i närområdet kring mina föräldrars gård. Det finns en alldeles speciell ro och ett lugn som är svårt att hitta någon annanstans. Naturligtvis upplever jag det annorlunda eftersom jag är uppväxt här, men ändå.
Den här stora eken till exempel. Visst är det nåt visst med pampiga gamla träd. Jag vet inte hur gammalt det här trädet är, men det ger lite perspektiv på livet när man inser att det här trädet förmodligen stod här redan när min morfar, och kanske hans pappa också, var liten.
Då bodde de inte här. Vilka levde här då? Vilka barn satt i dess skugga och vilka bönder brukade sin jord i dess närhet?
Den med god syn ser Guldgossen som ett litet vitt streck till höger om trädet.
Barnen fick det stora nöjet att åka med sin morfar i tröskan.
Här kommer tröskan.
Det ryker ganska ordentligt när man tröskar.
Guldgossen fick första åkturen.
Vid en tömning av havren passade barnen på att byta plats.
En tröska har en del ganska skräckinjagande detaljer, för att inte tala om hur den låter!
Efter Guldgossen var det lilla Svalans tur att åka med. Ser ni att morfar och barnbarn har samma ansiktsuttryck?
Sen var det ju det där med oväsendet. Inte ens hörselskydd hjälper helt och hållet.
Lilla Svalan är verkligen fotogenic, eller försöker i alla fall vara det så gott hon kan. Så fort hon noterar kameran visar hon upp en min.
Fast här tror jag i ärlighetens namn att det är morfar hon vinkar åt. Han kommer för att ta med henne på en åktur.
Och så bär det iväg!
Skördetröskan lämnar gärdet stubbat och vackert när den dragit förbi.
På väg tillbaka till mormor och morfars hus fick jag syn på ett kvarlämnat träd i en liten dunge. Och nu kom höstkänslan tillbaka för fullt.
Tack Gud för den här dagen! Tack för att jag har mina föräldrar på så nära håll och tack för att barnen och jag har haft en så fin dag tillsammans med dem.
