Zäta

Jag hade glömt att Förundersökningsledaren skulle på hemsidegruppsmöte i kväll.

När jag kom hem efter att ha handlat var det bara en halvtimma innan han behövde åka. Det blev matlagning och inkastande av mat i räserfart.

Sen har kvällen gått åt till telefonsamtal. Nu är klockan kvart över nio och jag har ett kök att rodda i, fruktstundsfrukt att förbereda till morgondagen, gympaväskor att packa till barnen och mig själv att försöka hinna lägga innan jag stupar.

Beräkningarna är inte heller klara men min übermänniska till make hjälpte mig lite på traven medan han åt middag.

Jag ska handla lite på hemvägen, men sen känner jag för att ta väldigt tidig kväll och mysa ner mig i soffan med Förundersökningsledaren och en bra film.

Det har blivit lite lite man under helgen. Jag var borta större delen av lördagen och när jag kom hem tillbringade herr Duktig eftermiddagen och kvällen med att göra iordning Volvon som ska säljas. Sen for han iväg och gick båtvakt på natten och tog sig en liten båttur på söndagsförmiddagen medan jag och barnen var i kyrkan.

På söndagen var det även svensexa för en kompis och nu är det måndag och vi är igång och jobbar som vanligt. Hemma väntar sex kassar med ren tvätt som ska fördelas på ett antal garderober och lådor och det finns en massa annat som också behöver göras. Till exempel räkna ut hur många gurkor man har i en sallad som ska räcka till nästan 70 personer, och hur mycket kyckling, och hur mycket potatisgrattäng, och hur mycket…

Idag är det synt om gossarna och i morgon om kvinnorna på bilbesiktningen. Jag var där mellan halv ett och halvt tre och väntade på min tur i den obokade ombesiktningskön.

Datorerna hade havererat. De stackars utsjasade bilbesiktningsmännen fick skriva allt för hand och kunde inte ens ta betalt.
I morgon skulle deras kontorissa få föra in allt i datorn, om nu datasystemet börjat fungera igen.

Vad ska vi göra?

Lilla Svalan var ledsen när jag lämnade henne på skolan i morses igen.

Hon tror inte hon ska klara av sin skoldag. Hon är rädd för alla okända elever i matsalen och hon tycker det är lite otäckt när fritids börjar få då kommer så många hon inte känner.

Jag har alltid trott att vår lilla Svala var av ungefär samma skrot och korn som jag själv, oblyg och orädd, nyfiken och gå-påig.
Nu visar hon en annan sida.

Vad kan vi göra mer än att visa kärlek, låta henne sova mellan oss på natten, uppmuntra och peppa henne, tala om att hon är värdefull, att hon är bra, och visa att vi “tror på” henne?

587 spam trillade in när jag öppnade mailprogrammet i morses. Det är i alla fall 584 för många.