Zäta

Nu har jag ett nytt år i väskan. Det börjar ju plocka på med uppgifter inför nästa år och det är så skönt att kunna skriva in allt i almanackan, så man slipper ha det i huvudet i stället.

De senaste åren har jag nöjt mig med en riktigt liten en, som heter “Miniweek” men i år har jag slagit på stort och investerat i “Liten Timkalender”. Den är inte så liten som namnet försöker antyda, utan hela 11 x 15.5 cm. Den är tjock som en liten bok och har hårda mörkblå pärmar av läderimitation. Varje dag har en egen sida så jag kommer få plats med kom-ihåg-anteckningar också, och inte bara tid och plats. Om jag fortsättningsvis skriver upp allt jag behöver komma ihåg så bör väl inte risken vara så stor att jag glömmer något.

Igår kväll berättade Guldgossen att vi gemensamt glömt bort hans blockflöjt för musiklektionen. Han hade fått låna kompisens fodral och låtsasspela på, och tyckte att det väl gick nästan lika bra.

Nu ska jag skriva upp allt sådan här hädanefter (i alla fall hädanefter nästa år…) så jag kan hjälpa mina barn att komma ihåg, och mig själv…
Sen gäller bara att komma ihåg att titta i almanackan.

Äsch, nu är det så mycket tröttsamt och tråkigt på den här bloggen att jag inte ens orkar läsa den själv.

För att pigga upp lite har jag hämtat en utmaning från Helena med bloggen “hem ljuva hem”. Ni kan läsa hennes svar här:

http://hemljuvahem-helena.blogspot.com/2008/09/fem-saker.html

Och här är mina svar!

5 saker i frysen:
För många crabfish-paket.
Flädersaft
En påse ärtor-majs-paprika som vi inte vill ha men inte kan med att slänga.
Rostebröd
Glass

5 saker i garderoben:
Tyger som så småningom ska bli lapptäcken.
Ett stickprojekt som aldrig kommer bli klart.
Kläder
Omålade tavlor
Mammatrosor som jag tar till om alla andra trosor ligger i tvätten.

5 saker i bilen:
Papperskassar
Några mynt
Glasflaskor som ska återvinnas
Instruktionsbok och servicebok
Parkeringstillstånd till jobbet

5 saker i handväskan:
Anteckningsblock
Migräntabletter
Novalucol
Plånbok
Almanacka

Jag gör som Helena och skickar inte vidare utmaningen till någon särskild person, men är du lika knäpp som jag och tycker att sådana här uppräkningslekar är roliga så är du välkommen att haka på.

Idag har tröttheten slagit sig ner som en bredvingad fågel på min axel. Han sitter nog där och sover för jag måste hjälpa till att balansera honom så han inte dråsar i backen och drar mig med sig i fallet.

Igår kväll satt jag upp lite för länge och gick igenom bilder för jobbets räkning. Med några veckors stress och sena nätter i bagaget blev det droppen, inte som fick bägaren att rinna över, men som fick ögonlocken att trilla ner till halvfart.

Det skulle inte vara så dumt att ligga i en skön säng och drömma.
Igår pratade jag och Förundersökningsledaren om hur underbart det vore att ta en veckas semester och åka till Korfu för batteriladdning. Det är bara önskedrömmar. Vi har varken tid eller pengar för en sådan resa, men man kan ju alltid drömma.

Idag har jag egentligen inte utrymme för trötthet. Jag får försöka schasa bort sömnfågeln från axeln. Det är sista dagen på månaden, vilket innebär att det är hög tid för en extra ansträngning på jobbet.

Och efter jobbet ska jag direkt till kyrkan för att öva kvartettsång. Vi sjunger på söndag om två veckor, den 12te. Det är så roligt att sjunga med kvartetten. Vi är då bara en person i varje stämma och dels brukar det låta bra och dels är det inte roddigt och svårt att bli samstämda.

Efter kvartettövningen hinner jag nog vara med en stund på bönen innan det är tillväxtgruppsledarträff. Bönen i kyrkan brukar vara nästan som en stunds meditation. Det är en kraftkälla och ett tillfälle för nedvarvning. När man ber är det inte lönt att låtsas att man är någon annan, så som man kan göra inför andra människor och även sig själv. Att be är alltså inte bara att hålla kontakt med Gud utan också att bli en sannare människa. Jag har låtsats ett tag nu, låtsats att jag är starkare och orkar mer än jag kanske egentligen gör.

Tillväxtgruppsledarträffen ser jag också fram emot. Det är skönt att känna att man är en del i ett större nätverk. Vi brukar dela med oss lite av vad våra grupper gör och hur det känns och det är inte fel. Sedan ber vi tillsammans och kanske tar upp något speciellt.

Även om det bara är roligheter jag ska ut på ikväll så underlättar det naturligtvis om jag inte är för trött.
Så schas, schas…