Någon har berättat för mig om någonting som drabbade hennes väninnas familj när de var på semesterresa.
Familjen var i Spanien och dagen innan hemresan drabbades mannen av akut diarré. Det var en sådan där diarré som stinker kräks och sur gammal gubbe. Mannen fick sitta på toa hela dagen medan övriga familjen var ute och shoppade och åt en sista god middag.
På hemresedagen kände han sig lite bättre, inte helt bra, men lite bättre. Han oroade sig dock för flygresan och kände sig inte alls väl till mods inför utsikterna att kanske behöva förpesta en hel flygkupé med odörerna från sina toabesök. Alltså försökte han hålla sig.
Det är inte så lätt att hålla inne med en flytande, påträngande avföring, men mannen lyckades. När de äntligen landat på Arlanda och det var fritt fram att lämna planet överlämnade mannen med varm hand uppgiften att ta hand om bagaget till övriga familjen och rusade, på gränsen till panik, in på toaletten på flygplatsen.
Familjen tog sitt (och mannens) handbagage. De fick vänta en bra stund på resväskorna men fick dem också till slut. De talade om sin make/far som nog inte hade det allt för lätt eftersom han fortfarande dröjde kvar på toaletten.
Till slut gick de bort med sitt pick och pack och ställde sig att vänta utanför toaletterna. Efter en liten stund kom en man ut, klädd i en blå städoverall och med en svart sopsäck i handen. Han luktade inte för fräscht och familjen rynkade på näsan åt den snuskiga flygplatspersonalen. Så noterade de att mannen var barfota. Vad konstigt!
Strax därefter kom även maken/fadern ut från toaletterna.
-Såg du städaren som var barfota? frågade frun. (Vi människor har ju en förmåga att glömma bort det väsentliga och koncentrera oss på det som ligger närmast i minnet. Hon borde naturligtvis frågat sin make hur han mådde…)
-Jo, svarade mannen korthugget. Nu går vi!
I bilen hem fick både det ena och det andra sin förklaring.
Mannen hade i sin nöd snabbt rusat in på toaletten och slitit upp första bästa bås, dragit ner byxorna och satt sig… rakt i knät på en annan man, som olyckligtvis glömt att låsa dörren om sig. Tyvärr fanns det inga naturkrafter i världen som kunde hindra den ström som redan var på väg och katastrofen var ett faktum.
Efter en mycket lång och fruktansvärd stund för de båda inblandade hade de ändå turen att få kontakt med en städare som kunde låna ut en overall till den nerbajsade mannen och ta hand om eländet på golvet.