Blog Image

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Fredagskänsla

Matnyttigt Posted on Fri, October 10, 2008 15:25

Nu har fredagskänslan infunnit sig.

En av våra kunder bjöd på eftermiddagsfika.
Det finns stora fördelar med det här jobbet!



Grattis Harriet

Hurra Posted on Fri, October 10, 2008 14:20

Idag har Harriet namnsdag.

När jag var ung hade vi en hund som hette Gläfsan. Min väninna Albin brukade kalla hunden för Harriet.
Jag vet inte om pappa blev förnärmad av detta (inte särskilt troligt) men han brukade i alla fall kalla Albin för “tant Albin”.

Min minsta lillasyster blev dock förnärmad å Albins vägnar. Hon var inte så gammal då (4-5 år) och utbrast en gång:
-Albin är ingen tant! Hon är en människa hon också!



Hoppsan med en portion ironi

Kollegor Posted on Fri, October 10, 2008 14:12

Nu har jag lyckats bjuda hem mig själv till en kollega på “förfest” innan bowlingen.

Vad är jag för människa egentligen? Den perfekta bilden av Zäta som jag ju hittills lyckats upprätthålla, åtminstone här på bloggen, håller på att krackelera.



Skröna?

Kanske kul Posted on Fri, October 10, 2008 12:11

Någon har berättat för mig om någonting som drabbade hennes väninnas familj när de var på semesterresa.

Familjen var i Spanien och dagen innan hemresan drabbades mannen av akut diarré. Det var en sådan där diarré som stinker kräks och sur gammal gubbe. Mannen fick sitta på toa hela dagen medan övriga familjen var ute och shoppade och åt en sista god middag.
På hemresedagen kände han sig lite bättre, inte helt bra, men lite bättre. Han oroade sig dock för flygresan och kände sig inte alls väl till mods inför utsikterna att kanske behöva förpesta en hel flygkupé med odörerna från sina toabesök. Alltså försökte han hålla sig.

Det är inte så lätt att hålla inne med en flytande, påträngande avföring, men mannen lyckades. När de äntligen landat på Arlanda och det var fritt fram att lämna planet överlämnade mannen med varm hand uppgiften att ta hand om bagaget till övriga familjen och rusade, på gränsen till panik, in på toaletten på flygplatsen.

Familjen tog sitt (och mannens) handbagage. De fick vänta en bra stund på resväskorna men fick dem också till slut. De talade om sin make/far som nog inte hade det allt för lätt eftersom han fortfarande dröjde kvar på toaletten.
Till slut gick de bort med sitt pick och pack och ställde sig att vänta utanför toaletterna. Efter en liten stund kom en man ut, klädd i en blå städoverall och med en svart sopsäck i handen. Han luktade inte för fräscht och familjen rynkade på näsan åt den snuskiga flygplatspersonalen. Så noterade de att mannen var barfota. Vad konstigt!
Strax därefter kom även maken/fadern ut från toaletterna.
-Såg du städaren som var barfota? frågade frun. (Vi människor har ju en förmåga att glömma bort det väsentliga och koncentrera oss på det som ligger närmast i minnet. Hon borde naturligtvis frågat sin make hur han mådde…)
-Jo, svarade mannen korthugget. Nu går vi!

I bilen hem fick både det ena och det andra sin förklaring.
Mannen hade i sin nöd snabbt rusat in på toaletten och slitit upp första bästa bås, dragit ner byxorna och satt sig… rakt i knät på en annan man, som olyckligtvis glömt att låsa dörren om sig. Tyvärr fanns det inga naturkrafter i världen som kunde hindra den ström som redan var på väg och katastrofen var ett faktum.
Efter en mycket lång och fruktansvärd stund för de båda inblandade hade de ändå turen att få kontakt med en städare som kunde låna ut en overall till den nerbajsade mannen och ta hand om eländet på golvet.



Bowling med mat

Kollegor Posted on Fri, October 10, 2008 08:02

Ikväll ska vi bowla med jobbet. Och käka i bowlinghallen.

Det här med maten var ett kapitel för sig.
Eftersom bowlinghallen inte har värsta restaurangköket och vi är 20 personer så önskade de att alla skulle ta samma rätt. Det är ju förståeligt, det är ju okej.
Men då skulle vi ju rösta… Vi fick en lista över huvudrätter, tillbehör och såser och alla fick sätta sin röst vid varje punkt.

Bland huvudrätterna fanns räklandgång. Jag älskar räkor så det röstade jag på.
Tillbehören var olika typer av potatis. Jag gillar potatisgratäng så det valde jag.
Och så var det då sås. Som Mix Megapol skanderade i morses; “Bearnais – Kungen av såser” (och vid det här laget har väl alla noterat att jag inte bryr mig om att kolla upp stavningen på svårstavade ord, i alla fall inte i bloggen). Det finns ingen sås som går upp mot en fin bea!

Mina kollegor undrade om jag verkligen tänkt igenom mina val. Räklandgång med potatisgratäng och bearnais! Är inte det en lite konstig blandning? Jo, det är det väl, och jag skulle nog inte vilja äta det i verkligheten, men nu gällde det ju att välja ut det bästa från varje kategori, var det inte så…

När alla andra också röstat visade det sig att det blir fläskfilé med potatisgratäng och grönpepparsås. Det blir nog också bra. Fast jag kommer sakna min bea.