Blog Image

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Julpynta

Vardagsnära Posted on Thu, December 18, 2008 21:36

Jag har märkt att det pyntas en del ute i blogg-Sverige. Det är väl främst bland inredningsbloggarna juldekorationerna flödar, och då inte med tomtar och glitter utan mer med det vita och med ljus.

Det är vackert.

Men…

Jag har bestämt mig för att barnen ska få julpynta hos oss, i alla fall så länge de själva tycker att det är roligt. Deras bästa dagis- och skolpyssel sparar jag också, tillsammans med ärvda och köpta saker och alltihop åker fram varje jul.

Just nu håller jag på och packar upp de tre banankartongerna som förvarar julpyntet under större delen av året. Jag lovade barnen igår att vi skulle julpynta ikväll.
Jag är en usel löftesbryterska. Lilla Svalan har tappat förtroendet för mig fullständigt och till och med den återhållsamme Guldgossen blev besviken på mig när jag inte lyckades hålla tidtabellen utan har fått skjuta upp julpyntandet några dagar.

Anledningen till mitt vidriga avtalsbrott är att jag upptäckte (märkligt, det är ju likadant varje år men jag tycks glömma bort de här detaljerna…) att för att kunna sätta upp något julpynt så måste man också ta bort andra prydnadssaker för annars svämmar det över på fönsterbräden och soffbord. Och när man ändå håller på att plocka undan och packa ner så kan man lika gärna damma lite också.

Och hoppsan, så var klockan åtta och barnen borde legat i sina sängar för en halvtimma sedan.

Nu har jag packat ner året-runt-sakerna och dammat och nu plockar jag upp våra julsaker, ställer allt i en stor hög på soffbordet och så får barnen placera ut sakerna där de tycker att de passar när tiden är mogen.
Det blir inte i morgon för då ska jag bort på julbord med jobbet och Förundersökningsledaren och barnen ska göra en föräldrarunda och först besöka mina föräldrar för att hämta ved och sedan fara till hans föräldrar och vara datasupport.

Man kan bli lite nostalgisk när man packar upp julsaker. Vissa figurer har jag starka barndomsminnen förknippade med. Det finns två små tomtar, en illgrön och en fulorange, som jag fick när jag var liten. Jag tycker mycket om dem trots att de är oansenliga och den gröne tomten har tappat huvudet och fått det fastlimmat igen.
Min allra käraste julskatt är en fin röd ängel med små guldkantade vingar och ett pälsbräm av prslin längst ner på kjolen.

Andra saker har jag köpt själv, som vuxen, och känner ingenting för. Men jag kan ändå titta lite kärleksfullt på dem och tänka att om de får ha sina huvuden i behåll kommer de förmodligen så småningom att bli mina barns minnessaker och kanske kommer någon av dem att få hedersplatsen i deras hem en dag.



Bloggroll

Bloggen Posted on Thu, December 18, 2008 16:57

Heter det typ “bloggroll”? Den där listan som vanliga bloggare brukar ha ute i kanten och som talar om vilka bloggar de besöker?

Jag har ju ett lite halvhopplöst bloggutrymme som man inte kan göra mycket med, mer är skriva sina inlägg i. Men nu har jag kommit på att jag kan fylla på spalten med beskrivningen av mig själv och låta den fortsätta med vilka bloggar jag besöker.

Jag har bara skrivit dit en än så länge, men det kommer bli fler när jag hinner.



Tandläkarbesök

Vardagsnära Posted on Thu, December 18, 2008 11:12

Idag var det dags för det årliga tandläkarbesöket. Jag bävade.

Min tandläkare är säkert en fin människa. Han är folkpartist och engagerad i tandläkarförbundet.

Det hjälper inte.

Tandläkarmottagningen är hemtrevlig. I väntrummet finns kaffe, olika tidningar, en platt-TV, vitmålade rottingmöbler med blommiga dynor, heltäckningsmatta, världens minsta toalett där handfatet dekoreras med en levande snittblomma och det finns tandborstar att använda för den som behöver.

Det hjälper inte.

Min tandläkare satsar på modern teknik. När tänderna ska röntgas sker det med digitalkamera och fotona ploppar upp direkt i datorn så han ser om patienten blev bra på bild. När han ska avlägsna tandsten sitter han inte och skrapar för hand utan använder ett laserinstrument som sknabbt och effektivt tar bort eländet.

Det hjälper inte.

Min tandläkare är nämligen fepplig. Han slinter med sina vassa verktyg och han är för snabb och ovarsam.
Förra gången jag var där hade han problem med sitt datasystem och uppkopplingen till landstingets stora server. Han satt med ena handen i min mun och den andra på tangentbordet. Svärord och annan rotvälska vältrade ut mellan hans tänder och jag visste inte om han syftade på sin dator eller på min munhåla.

Den här gången gick det däremot bättre.

Min tid var kl 09.00. Jag tror jag var första patienten för dagen. Tandläkaren hade knappast vaknat ännu och alla rörelser var sömniga och lugna.
Jag måste komma ihåg att boka en morgontid även nästa gång.

När undersökningen var klar sa han:
-Grattis, du har en helt frisk mun. Det finns inga problem någonstans, inga hål, ingen tandsten!
Ha en god jul så bokar jag in dig igen om ett och ett halvt åt. Jag tycker inte du behöver komma hit oftare!

Det kändes som en för tidig julklapp.