Jag är lite dagen efter-ig. Trött, seg, fantomsmärtor (en del väljer att kalla det för huvudvärk).
Vi var på julbord med jobbet igår kväll. VD:n hade bokat in oss på restaurang Sjökanten vid Kronokampingen. Jag erkänner att jag hade förutfattade meningar om deras julbord. Jag trodde det skulle vara halvfabrikat framslängt på en disk med förhoppningen att gästerna hellre prioriterar snapsar och sprit.
Jag hade fel. Julbordet var inte dingnande men det som serverades var fantastiskt gott. Bästa julbordsmaten jag ätit faktiskt.
Och vi hade såklart jättetrevligt. En trubadur vid namn Djup underhöll med förstklassig sång till förprogrammerat bakgrundskomp och extra gitarrspel.
Sen blev det lite jobbigt. VD:n fick för sig att jag borde sjunga något. Jag är fortfarande förkyld och hes och dessutom har jag en tunn röst som gör sig bäst väl mickad. Ärligt talat så hörs jag nästan inte annars, om man inte står nära. Jag framförde mina dubier till herr VD och då fixade han så jag fick låna trubadurens mick. Nu var det svårt att komma undan. Och lite frestande var det ju också. Det fanns några andra gäster där än mina kollegor också, och jag är ju inte den som är den… Jag gillar ju att sjunga för publik.
Så jag sjöng. Två versar på Gläns över sjö och strand.
Men jag var nervös. Mycket mer nervös än när jag sjöng för 500 personer i kyrkan förra helgen. Plötsligt var det meningen att de glada gästerna skulle upphöra med sitt sorl och glam och lyssna till en “seriös” julsång.
Det gick i alla fall hyfsat. Det klart att det inte var klockrent. Hjärtat bultade i halsgropen så att stämbanden svajade okontrollerat men jag tror i alla fall att mer än hälften av tonerna prickade.
Och lite senare fick jag sjunga igen. En vers på vardera Stilla Natt och O, helga natt drog jag till med.
Och tacksam publik hade jag så det var värt den extra heshet och det onda hals jag dras med idag.
Idag julpyntar barnen, äntligen…
Jag planerar mat inför helgerna, städar lite och snart ska jag åka och handla och sen göra en gräddtårta och så har vi några paket att slå in och klockan fem ska vi iväg på julavslutning med Tillväxtgruppen.
Jag skulle inte ha något emot att sjunka ner i ett varmt bad eller se på någon av filmerna jag fått låna över jul av min snälla kollega, men det får anstå.
Tänk att man ska ha så förutfattade meningar ibland! Då är det ju extra kul n är det inte alls blir som man trodde, om du förstår vad jag menar 🙂
Så roligt att det gick bra med sången ändå, men jag kan förstå din känsla. Det kan ju inte vara det ultimata tillfället att sjunga på, när man inte är riktigt ok.
Vill önska dig en riktigt God Jul.
Kramar Mari i Marieholm