Zäta

I somras köpte min Italien-syster pärlor för att jag skulle kunna göra ett halsband till henne. Pärlorna räckte till både halsband, armband och örhängen och de blev klara samma dag som vi firade julafton med min familj.
Jag är alltid lika duktigt på att vara ute i sista sekund.

Eftersom jag lagt upp så många bilder på Jensen halsband ska jag inte trötta er med lika mycket på de här smyckena, men jag kan inte låta bli utan att visa er två bilder på örhängena, även om de är väldigt lika. Jag tycker nämligen att bilderna blev minst lika fina som själva smycket blev.

För ett tag sen… Ja, ska jag vara ärligt så var det till och med ganska länge sedan, så fick jag en beställning på ett halsband.

Beställaren önskade sig ett skinnhalsband med pärlor bland annat i 70-talsrött. Och som jag letat! För det första är det ganska ont om röda pärlor just nu. Och för det andra är de röda pärlor som finns mer åt det vinröda hållet än det orangeröda.

Men till slut (konstigt att man alltid hittar det man söker på sista stället man letar…) hittade jag den nyans jag var ute efter. Pärlorna var ganska små men med mycket färg i.

I mellandagarna har jag gjort klart halsbandet och mailat bilder till beställaren. Så här skrev hon efter att ha sett bilderna:
“Det där halsbandet, kära Zäta, kommer jag att bära med STOLTHET!
Förutom att det är riktigt, riktigt snyggt, så blev det PRECIS som jag hade önskat. Du har helt enkelt träffat precis rätt i stilen! Fantastiskt.
Lova att du lägger ut det på bloggen och säger att du lyckats pricka så rätt mot mina önskemål!? Det blir ett bloggämne hos Jensen i alla fall.”

Beställaren är alltså Jensen med den läsvärda bloggen Jensen Tankar:
http://jensenstankar.blogspot.com

Jag blev själaglad över hennes beröm. Att kunna göra ett smycke till någon efter hennes/hans önskemål är både spännande, lite läskigt och såååå roligt. Framförallt när jag lyckas pricka rätt.

Nu är halsbandet levererat och nu ska ni få se hur det blev. Det är ganska många bilder, men så blir det oftast när jag håller i kameran.

Som ni ser har jag försökt laborera lite med text på bilderna, och det gick inte vägen på alla bilder. Jag får återkomma med nya försök i framtiden.

På julafton, vid det överdådigt tilltagna julbordet, åt Guldgossen tre prinskorvar, sju köttbullar och åtta (!) potatisar.

Jag kunde inte låta bli att dra paraleller (även om jag inte nödvändigtvis kan stava till dem) till Sunes jul och Håkans val av mat när familjen med skådespelaren Peter Haber i spetsen har bokat in sig på dyrt julbord.

Nu fick vi vår mat fritt och för intet av duktiga kocken Svärmor, men i alla fall.

Åtta potatisar.

Falun-svågern vann. I sin bästa serie hade han 146 poäng.

Förundersökningsledaren kom tvåa. Bästa serien bjöd på 119 poäng.

Falun-systern kom trea. 117 poäng var hennes bästa serie.

Jag kom fyra med 91 poäng som bäst. Falun-systern hade 92 i sin sämsta serie. Förundersökningsledaren hade 91 poäng i sin sämsta.

Lilla Svalan kom femma med 83 poäng i bästa serien. 83 poäng hade jag i min sämsta serie…

Guldgossen kom sist. 78 poäng var hans högsta.

*

Jag är lite irriterad över att jag inte klådde lillasystern.
Jag är något facinerad över att lilla Svalan var bättre än Gudlgossen. Hon har aldrig bowlat förut. Hon är så liten och nätt och hon siktade inte alls. Bara släppte iväg klotet som sakta, sakta rullade fram och tillbaka mellan sargräckena och smekte ner käglorna. Hon gjorde till och med några spärrar.

Vi hade i alla fall tur med vädret. Nej, jag menar, det var i alla fall roligt.
Jag kan tänka mig att gå och hyra en bana ibland med familjen.
Men Förundersökningsledaren säger att det är viktigtare att vi går och övar på att simma. Det är kunskap våra barn kommer ha bättre nytta av. Det är ju sant, men den ena behöver väl inte utesluta det andra tycker jag.

Det skulle vara rätt coolt att vara jättebra på att bowla. Att gå ut med kompisarna någon gång och så bara sopa banan med dem. Helt oväntat liksom!

Nu ska vi se om vi har några tillräckligt stora skridskor till barnen. Isarna ligger och på nyårsafton ämnar vi tillsammans med två andra familjer börja nyårsfirandet med grillkorv vid en brasa och skridskoåkning. När alla kinder är äppelröda och tår och fingrar förfrusna förflyttar vi oss hem till Zäta-residenset och äter trerätters och firar in det nya året.
Jag vill åka ner till torget vid tolvslaget och titta på raketerna. Förundersökningsledaren menar att vi väl måste höra vad de andra tycker, om det inte är någon mer som vill åka dit så ska vi ju inte göra det, men det struntar jag i. De kan väl stanna här och försöka hålla sig vakna om de vill. Jag ska i alla fall se på raketerna. Det är ju bara därför man firar nyår. Eller hur!

Mer raketer åt folket!