Zäta

Näpp, nu börjar Bolibompa så nu ska jag försöka slita mig från min kommentarskastning med världens mysigaste bloggare (hej Rana!) och placera min negerrumpa i soffan så att jag kan stilla mitt dåliga samvete över att jag inte tillbringat tillräckligt mycket tid med barnen idag.

Det här blev väl bra!

Jag var ju tvungen att slänga ut julfärgen från bloggen också, nu när jag gjort mig av med granen. Ja, den står kvar där och ser besviken ut. Jag är övertygad om att den hade hoppats på ett liv efter jul… Men den är i alla fall avjulad.

Likaså bloggen.

Förrut har jag bara fuskat med färdiga bilder som bloggutrymmestillhandahållarna tillhandahållit, men nu kom jag på hur man lägger upp en egen bild.
Eller egen och egen, det är Förundersökningsledaren som tagit den. Han är inte så dum han!

Fast nu blev det ju höstbrunt. Det var inte meningen. Jag ville egentligen ha nåt som ser mer ut som vinter. Men allt kan ju inte va vitt!
Nåja, jag känner mig liksom lite hemma nu när det är brunt. Jag gillar brunt. Och grått, och grönt, och lila…

Ja,ja. Jag ändrar kanske snart igen.

Ett tips till dig som varken har någon skarp sekatör eller vill slänga ut julgranen hel:

Låt granen stå utan vatten i två veckor. Sedan kan du lätt dammsuga av varenda barr direkt från grenarna.
Det som blir kvar kan du elda upp, eller låta stå kvar till nästa jul, då du köper mer julgranspynt. Så där tecknat mycket pynt.

Det var inte fullt så känslomässigt traumatiserande att strippa granen som jag befarat. När varje försök att plocka ner kulorna resulterade i ett helt litet vattenfall av barr och när jag upptäckte att pyntet även utökats med damm och hårstrån som blåst ner från övervåningen (granen har stått under trappan) så tappade jag lusten för vemod och svanesång.

Nu är det bara ljusen kvar. Kanske låter jag dem sitta kvar och överlåter åt Förundersökningsledaren att hantera vår antika ljusslinga.
På insidan av kartongen står det att de är inköpta på julafton år 1948. I år var första gången som någon av glödlamporna slockande, och då passade dessutom två lampor på att dö på en gång. Jag tror inte det finns passande glödlampor att köpa längre. Kanske ska jag lägga ut en efterlysning på alla heminrednings- och loppistokars bloggar.

Maten var klar när Förundersökningsledaren kom hem. Ett poäng till den här dagen.

Nu har Förundersökningsledaren åkt tillbaka till kyrkan och Guldgossen har åkt iväg till en kompis och lilla Svalan har en lekkamrat här.

Så nu FINNS INGA UNDANFLYKTER.
Jag har hela eftermiddagen på mig att plocka ner alla tomtar och hjälpa granen ruska av sig kulor och ljus.

Usch då!

Jag känner starkt att det här inte blir någon bra dag.

Det började med att jag blev snuvad på min sovmorgon. Det är ju lördag och chans att sova länge, men inte då! Jag väcktes redan klockan sju av mina slemhinnor. Mensvärk kallas det visst. Tappert försökte jag somna om, hopkurad till en liten boll, men det var lönlöst.

Klockan åtta gick Förundersökningsledaren upp och strax därförinnan Guldgossen. Lilla Svalan väntade i alla fall till halv nio.

Nu är klockan tjugo i elva och vi ska strax äta frukost. Förundersökningsledaren är i kyrkan och barnen ser på TV. Jag har legat länge i sängen med TNS-apparaten för att förhoppningsvis få bukt med en begynnande huvudvärk.

Jag känner mig nedstämd och lite sorgsen. Idag har nämligen Förundersökningsledaren föreslagit att julen ska ut. Jag tyckte om julen. Granen står så grön och grann i stugan… Ja, ska sanningen fram så är det väl en stor del av granen som ligger grön och sticksig på hallgolvet, och grenarna börjar bli så veka att de självmant ger ifrån sig kulorna. Men i alla fall! Jag gillar julpyntet. Stjärnor och stakar som lyser upp på kvällarn.

Nej, idag blir det ingen bra dag.