Zäta

Idag har jag i princip bara ätit tårta.

Jo, jag åt frukost också. Men sen har jag varit i kyrkan hela dagen och förberett fika till kyrkkaffet. Vi var många som hjälptes åt så det gick otroligt smidigt.

Jag och en annan kvinna är ledare för en av kyrkans serveringsgrupper och jag blir så stolt när jag ser hur bra de i min grupp fixar allt. De ser vad som behöver göras och samarbetar så fint. Alla rycker in där det behövs och det är aldrig några sura miner.

Fram på eftermiddagen, efter att vår långa 90-årsjubileumsgudstjänst var slut, var det så äntligen fikadags och vi hade tre gigantiska prinsesstårtor och en hoper mer normalstora. Nästan allt gick åt. Det blev en kvarts tårta över ungefär. Vi i serveringsgruppen hann också fika och det var skönt för benen att sätta sig ner en stund.

När jag kom hem från kyrkan hade jag med mig lite av den överblivna tårtan så den har jag och Förundersökningsledaren delat på.

Nu är jag både väldigt mätt, och samtidigt lite sugen på något annat än tårta.

Det var en riktigt bra fest igår.

Först var det trevligt.
Sen var det gott.
Och till sist var det helt fantastiskt roligt.

Det trevliga utgjordes av ett 2½ timmes långt prgram där sånger blandades med information och tillbakablickar på församlingens 90-årig historia. Särskilt intressant var att höra att det stora grova korset som hänger framme vid scenen är uthugget ur två jättestockar gammal ek som hittades i Lidan när den muddrades någon gång på 70-talet. Man vet inte hur gammalt träet är men det kan röra sig om över 1000 år, kanske till och med 2000.

Efter de trevliga timmarna i aulan gick alla 308 gäster över till matsalen för att låta sig väl smaka av den riktigt goda maten som Matosen caterat dit. Det var ugnsstekt kyckling med varma grönsaker, potatisgratäng och rotfruktsgratäng och två olika såser att välja mellan; kantarellsås och örtagårdssås. Såsen var fantastiskt god.
Det fanns också grönsallad och nybakat bröd, både grovt och ljust, med smör och två olika sorters Philadelfiaost.

När maten var uppäten bjöds vi på underhållning i form av en sångtävling och någon berättade roliga anekdoter. Ett bildspel med 250 foton rullade på stora bildskärmar under hela kvällen, och frammanade många glada skratt och för de äldre många minnen. Till sist hölls en andakt av en av församlingens tidigare pastorer.

Kvällens höjdpunkt var en film som ett gäng killar gjort. Den visade små glimtar från församlingens historia och att säga att den var gjord med glimten i ögat är tidernas värsta underdrift. Vi skrattade HELA tiden, så mycket att vi oftast inte hörde vad spikerrösten på filmen sa, vilket förmodligen gjorde att vi gick miste om ännu mera skratt.

En hellyckad kväll helt enkelt.
Och jag som nästan inte ville gå.
Korkat.