Zäta

Strövade omkring i stadskärnan på lunchen med siktet inställt på någonting till Förundersökningsledaren. En liten gåva bara, för att visa att jag älskar honom.

Kom tillbaka till jobbet med två nya hattar till mig.

I går kväll kom svärmor och svärfar och hämtade barnen. Det är sportlov här och ett finfint tillfälle för övernattningar.

Lilla Svalan frågade mig varför vi vill att våra barn ska sova borta, men så gav hon själv svaret:
– Det kan ju vara lite jobbigt att ta hand om två småbarn hela tiden… och farmor och farfar behöver också sällskap…

När farmor och farfar kom innanför dörren blev det jubel och glädje. Lilla Svalan blev helt propell och for runt som en tätting. Svärmor avslöjade att de pratat om det lilla yrvädret i bilen. Det var ett tag sedan de träffades och svärmor undrade om hon “lugnat ner sig” något sedan sist. Svaret framgick tydligt när vi såg alla glädjeskutt och hörde den aldrig sinande svadan av ord som flödade likt ett vattenfall över lilla Svalans läppar.

Hämtningen gick ganska snabbt och svärfar lämnade oss med orden:
-Nu blir ni själva i kväll. Gör inget dumt…

Jag funderade på vilka dumheter vi skulle kunna tänkas hitta på, men jag kom inte på något bra. Det slutade med att Förundersökningsledaren gjorde lite kontorsjobb medan jag ställde mig och strök.

Idag på förmiddagen har vi fått veta att barnen är glada och nöjda (trots att jag glömde skicka med tandborstar) och gärna stannar en natt till. Nya inte helt oanade möjligheter öppnas. Eftersom vi gluttade på möjligheternas dörr redan igår kväll har vi bestämt att fira alla hjärtans dag i kväll, med att gå ut och äta gott.

Och gissa vad jag har nu, nu när jag borde se fram mot en kväll på tu man hand med mitt hjärtas kärlek!
Just det – huvudvärk…