Tillsammans med större delen av den svenska befolkningen satt familjen Zäta igår bänkade framför Melodifestivalen.
Jag tyckte att de flesta skötte sig riktigt bra.
Måns Zelmerlöv missade jag eftersom jag just då sa hejdå till våra gäster.
Agnes sjöng bra som vanligt men jag störde mig lite på att hon nödvändigtvis skulle försöka peta bort håret som fastnade i sminket några gånger.
Caroline av Ugglas låt börjar fastna efter alla gånger jag hört den nu. Jag tror många röstar på henne för att låten framförts så många gånger, och så för hennes sköna scéennärvaro förståss. Synd att hon missade sista strofen och sjöng fel text.
MED eller vad de nu heter skötte sig bra. De hade förtjänstfullt bytt ut sina svarta kostymer till vita dito och stack nu ut lite mer från sina dansare. Mattias-pojken sjunger ju falskt och även Danny missar några toner här och där men annars är det ju okej.
Alcazars text kan jag inte med. Moraliskt vedervärdig! För övrigt håller de ju stilen, sin stil alltså.
Operadrottningen har ett imponerande röstomfång och verkar precis som af Ugglas vara en helylletjejj, men det var synd att hon inte kunde sätta sluttonen utan att sjunga falskt förrän vid allra sista framträdandet. Framträdandet för övrigt, och melodin, tilltalar mig inte heller.
Sara Finer har jag börjat tröttna på, även om låten är jättebra.
Emilia sjunger inget vidare. Hon glajdar runt på tonerna och har en gäll skrikig röst som jag inte gillar.
Den lilla 16-åringen sjunger däremot jättebra. Vilken röst i den unga kroppen. Framträdandet var också väldigt bra. Ingen osäkerhet eller osäkra toner.
Kvällens näst bästa framträdande var Sofias med “Alla”. Fart och fläkt och helt enkelt riktigt bra!
Och bäst i test, enligt mig, var hårrockarna. Äntligen en riktig låt! Äntligen en riktig sångare. Äntligen riktigt duktiga musiker. Äntligen ett härligt gitarrsolo, som till och med blev en duett.
Hade jag inte varit för snål för att rösta hade jag lagt min röst på dem.
Och så var det då den spännande röstningen. Jurygrupperna i landet levererade poäng till höger och vänster och hade väldigt olika smak vilket ju var intressant och spännande.
Och så kom kvällens kommentar hemma från TV-soffan.
När “Moving on” fick sin första 12-poängare ställer sig lilla Svalan upp i soffan, pekar finger åt Sara och skriker:
-Du suger!
