Zäta

…rumpan…baken…

Kärt barn har många namn. Lilla Svalan använder för tillfället ordet “stjärtamentet”. Jag vet inte var hon hört det och det var väldigt länge sedan jag själv hörde det senast, men jag gillar det.

Stjärtamentet.

Det bidde ingen promenix.

När jag kom utanför dörren tog jag först en liten sväng i trädgården och upptäckte att mina snödroppar (alla tre) tittat upp. Jag makade försiktigt undan grankvistarna och gav dem lite mer solchans.
Sedan kom jag på att jag kunde sopa undan gruset från tomtgränsen och uppfartsvägen så att kommunens renhållare kan få tugga i sig det när de kommer med stora sopmaskinen inom kort. Förundersökningsledaren påpekade faktiskt att det behövde göras men att han nog inte borde göra det eftersom han har ont i handleden.

Nu ligger det en rensopad tomtgräns av kärlek utanför på gatan.
Och det är också ett vårtecken, tillsammans med snödropparna.

Nästa vecka ska vi dessutom flytta fram klockan (hjälp, hur ska jag överleva med en timmas snuvad sömn) och jag har hört rykten om tussilago i trakten.

Ska jag våga tro på vår även i år?

På förmiddagen har jag och barnen varit i kyrkan. Jag har fixat fika till lärljungaskolan och barnen har hjälpt mig lite och även lekt i kyrkans barnlokaler. Ja, Förundersökningsledaren var också där, för han är ju en av “eleverna” på lärljungaskolan.

Efter lunchen har en klasskompis till lilla Svalan varit här och lekt lite. Planen var att hon skulle stanna en stund och sedan skulle jag och barnen åka på bio. Bolt hägrar. Tyvärr visade det sig först att filmen inte går i eftermiddag, och sedan visade det sig att lilla Svalan var nära att kräkas. Så jag har kört hem lekkamraten och tagit tempen på lilla Svalan. 37,8 så det är ingen fara, men hon är inte helt frisk heller. Vi får se om det blir magsjuka eller om det var falskt alarm.

Jag hinner inte vara hemma från jobbet nästa vecka, och inte Förundersökningsledaren heller, så vi får väl se vad som händer. Vi får väl slåss om vem som ska får jobba. Om nu lilla Svalan får maginfluensa så är det faktiskt bättre att bara en av oss är hemma, eftersom chansen att den hemmavarande föräldern blir smittad är ganska stor.

Usch nej, nu vill jag inte tänka på sådana här otrevligheter. Nu vill jag gå en kort promenad i solen och sedan vattna blommorna, och kanske sy lite lapptäcke.