Zäta

Vi har haft gäster ikväll. Kära vänner som vi umgås alldeles för lite med. Men det var roligt att få träffa dem igen.

Förundersökningsledaren har även agerat städledare i veckan och vi har städat hela huset. Idag gjorde han det sista med att dammsuga, ta toaletterna och putsa alla fönster utvändigt. Under tiden fixade jag maten.

Förundersökningsledaren kom med det utomordentligt fina förslaget att vi skulle bjuda på smörgåstårta. Med kall mat behöver man inte ägna massa tid i köket utan kan umgås med gästerna i stället.

Så det blev svärmors goda smörgåstårta som huvudattraktion. Naturligtvis var jag tvungen att göra mig till lite extra och fixa för- och efterrätt också.
Förrätten blev petit-couxer med en röra av creme fraish, avokado, finackad rödlök, salt, peppar och färskpressad limejuice. Dekorerat med klippt dill och citronskivor.

Smörgåstårtan ska ni få receptet på någon gång i framtiden, kanske…

Efterrätten hade jag ju förberett för ett tag sedan. Engelsk ostkake-glass frusen i ikeas ljuskoppar, med ett stråk av smulade digestivekex och pepparkaka. För att piffa till anrättningen serverade jag en liten kaka av mandelmassa och florsockermarinerad gul och grön kiwi som tillbehör.

Vi har haft en riktigt trevlig kväll. Pratat en massa, haft roligt och barnen har lekt bra med varandra. Vi var 17 personer men tack vare bra väder har barnen varit ute en del så det har inte känts som om vi varit så många.

Vi har inte tittat på Melodifestivalen i kväll, men gästerna åkte hem lagom till att jag hann se Norges bidrag.

Hjälpars vad bra det var.
Om inte Norge vinner är det skandal.
Vilken utstrålning, vilket sug i både röst och blick. Orginellt, vackert, nationellt, folkligt, speciellt, en förståelig text… ja, helt outstanding.

Nu har jag lagt min röst på Norge.
Guldgossen tycker att det är fuskigt att vi inte får rösta på Sverige. Det är ju i alla fall vårt eget land! Jo, det är ju just det. Å andra sidan har väl Norge åtminstone varit vårt.

Nu ser jag snabbreprisen och ser att den grekiske sångaren står på en stor häftapparat och sjunger. Märkligt!

Igår kväll delade jag min uppmärksamhet mellan Talang och förberedelser (ska det verkligen vara så många E:n i ett enda ord?) inför bjudningen vi haft i kväll. Därför missade jag det mesta av dragqueeninslaget. Jag kom lagom till de sista dansstegen men jag ropade genast till Förundersökningsledaren:
-Kom om kolla! Jag tror det är Rickard Ekholm på TV:n.

Bakom den hiskeliga utstyrseln och allt neonsmink skymtade vi utan tvekan vår gamla barndomskamrat Rickard. Och strax efter att inslaget var över ringde Falunsystern och gastade i telefon:
-Såg ni Talang! Det var Rickard!

Hon hade sett hela inslaget och alltså Rickard även utan smink och nog var det Rickard alltid.
Rickard som gjorde sitt första framträdande i Skälvums Missionshus med att sjunga “Jag är tanten på Atlanten”. Rickard som alltid var så härligt sprallig och speciell. Rickard som felciterade kocken i Lady och Lufsen och sa:
-Jag ska giva dig på måfå!
Rickard som alltid hade en rolig kommentar eller ett tokigt konstaterande på lut.

Jag kommer ihåg en gång på ett läger då vi hade en Fångarna på fortet-inspirerad tävling och en av grenarna innebar att en lagmedlem skulle krypa igenom ett långt och ypperligt trångt rör. Egentligen var det nog tänkt att de mindre barnen skulle utföra uppdraget men vi hade ju Rickard i vårt lag och han var redan då smal och spinkig så han satte genast fart genom röret.
Efter halva vägen tog det dock stopp och han fastnade. Rickard kom varken framåt eller bakåt. När han slutligen lyckades klämma sig fram och kom ut ur röret tittade han upp på sin pappa som oroligt stått och väntat och sa glatt:
-Grattis Lennart! Du har fått en son.

Jag gillade verkligen Rickard. Han var en frisk fläkt som livade upp tillvaron varhelst han fanns med.
Och nu har han uppenbarligen livat upp åtminstone Bert och de andra i Talangjuryn som röstade honom vidare.

Idag har jag varit med och tävlat i Mix Megapols Stadskampen.
Jag berättade vad jag ska göra ikväll. Bjuda hem folk, käka gott, umgås och leka lite lekar.
Men jag besegrades av Olle från Örebro som skulle ha soffmys med familjen framför melodifestivalen.

Jag bryr mig inte om att jag inte vann. Jag har ju fått prata med Tomas Hindersson. Han har så len skön röst.

Och så har jag fått höra lilla Svalan med tindrande ögon säga: -Min mamma är en kändis!

Ja, det var mina 30 sekunder av berömmelse. Men jag skulle nog inte ha sagt det där med att vi ska spela inomhusbowling med toarullar som barnen målat…