Zäta

I morgon är det MIDSOMMARAFTON!

Årets ljusaste dag, eller kortaste natt, eller hur det nu var.
Hur som helst så är det nu det vänder, nu blir det bara mörkare.

Jag ska fira ståndsmässigt, på Läckö slott. Så håll utkik i SVT på kvällen för det är nämligen från Läckö årets midsommarfirande spelas in. Jag kommer vara den stora kvinnan med röd regnjacka och regnstövlar och svarta regnbyxor som tvingar sina barn att dansa med henne runt midsommarstången.

Glad midsommar på er!

Han har visst förköpt sig på färskpotatis också, den gode Förundersökningsledaren. Jag vet inte hur många kilo han släpat hem. Det kommer räcka om vi så äter färskpotatis till varje måltid i två veckor.

Jaha, det kostade bara en krona kilot. Då vill jag ändra mitt påstående. Förundersökningsledaren har inte förköpt sig. Han har gjort en klok investering!

Jag älskar gul kiwi.

Jag lusläste Nettos reklamblad när jag skrev inköpslistan till Förundersökningsledaren. Därför stod det 3 citroner och 2 lime (man fick köpa fem för 10 kr av valfri sort) och 4, 8 eller 12 kiwi, helst gul (man fick köpa 4 för 10 kr).

Nu har Förundersökningsledaren kommit hem och stolt packat upp sina fyndade varor.
Fyra kiwi, tio citroner och fem lime.
Någonstans gick det fel!

Huvudvärken är borta.

Jag var rätt borta själv, igår kväll. Det var ju inte i dag det skulle komma folk, utan i morgon, på Midsommarafton. För att i någon mån hämnas på Förundersökningsledaren så har jag själv bjudit hit ytterligare två familjer. Vi vet inte vilka som kommer ännu. Jag sitter just nu vid datorn som någon sorts samordningscentral och försöker få ihop Förundersökningsledarens tankar och önskemål om morgondagen med mina egna förhoppningar och en inköpslista som ska levereras till Förundersökningsledaren per telefon.

Phu, nu är det klart.
Jag funderar på om jag gjorde det hela lättare eller svårare genom att blogga under tiden…

Huvudvärken golvade mig igår. Den kom krypande redan tidigt under dagen men jag har smällt i mig så mycket migräntabletter ett tag att jag ville undvika det så mycket som möjligt.
Alltså lät jag den komma.

Så länge jag jobbade lyckades jag hålla den stången men när jag kom hem blommade den ut.
Svärfar var hemma och hjälpte oss kapa murstenar så jag fick ta över matlagningen som Förundersökningsledaren startat.

När maten var klar, uppäten och knappt hjälpligt bortdukad gick jag och la mig. Klockan var bara kvart i åtta. Jag utförde den omständliga proceduren med att sprita rygg och nacke och placera ut de fyra elplattorna till TNS-en, plugga in sladdarna och placera mig själv i rätt läge på kudden och starta apparaten.
Då visade det sig att batterierna var slut.
Jag fick Guldgossen att leta efter nya på alla upptänkliga ställen, men förgäves.
Huvudvärken var så bedövande och kroppen så skriktrött att jag inte ens orkade gräma mig över att alla förberedelser varit förgäves.

Barnen kom in till mig och vi bad kvällsbönen tillsammans och sjöng om den lille ängeln men sedan körde jag iväg dem till sina egna sängar medan jag tacksamt välkomnade den intill medvetslöshet djupa sömnen.

Jag väcktes efter en stund av Förundersökningsledaren. Han strök mig över pannan och sa:
-Jag har bjudit hit några vänner i morgon kväll. Kul va!