Zäta

Igår berättade jag för barnen vad jag kallar dem på min blogg.
Lilla Svalan undrade såklart varför hon heter just lilla Svalan och jag förklarade att det är för att hon är som en liten svala. Vacker och snabb!

På kvällen for vi hem till mina föräldrar för att äta kräftor. På vägen såg vi en massa svalor som for fram över ett sädesfält i jakt på mat. På tunna vingar kastade de sig med stor precision genom luftrummet och gjorde den ena konstfärdiga akrobatuppvisningen efter den andra.

-Titta lilla Svalan, utbrast jag. Det är svalor!
-De ser inte så värst snabba ut, konstaterade lilla Svalan.
-Jämfört med vaddå, frågade jag förvånat.
-Jämfört med mig såklart!

När min syster väntade barn var det någon som frågade lilla Svalan om inte hon ville ha ett småsyskon också.

-Det går inte. Min mamma har ingen mjölk kvar i sina bröst.

Aha, det är så det går till!

Idag ska vi träffa familjen “Rumphugget ord för föregångaren till frukt” och grilla tillsammans med dem ute vid Jarlehus. Jag tänker ta med mig blåbärshinken också för jag har för mig att det ska finnas några blåbärsbuskar där.

Jag misstänker att det ligger någon sorts nedärvd husmorsgen bland mina arvsanlag. Den har inte gett sig tillkänna förrän på senare år men resulterar bland annat i att jag har mycket svårt för att gå förbi en blåbärsskog utan att få ångest om jag inte gör grava försök att försöka tillvarata skatterna naturen bjuder. Samma sak med smultron, vildhallon, björnbär och söttbär. Lingon passerar dock genen utan någon som helst uppmärksamhet. Kan det vara så att mina smakkörtlar är inblandade också?

Innan vi beger oss till Jarlehus (om två och en halv timma) har jag att välja mellan att stryka, börja sy på lapptäcket, eller gå ut och plocka blåbär i skogen här hemma. Jag borde egentligen rensa i rabatten också.

Men jag tror jag börjar med att borsta tänderna…

Idag har jag börjat på ett nytt lapptäcke.
Mottagaren är en liten kille.

Jag har sedan tidigare skurit till en rätt rejäl laddning lappar på 5 X 25 cm i olika röda och blå tyger som jag ämnar använda.

På köksbordet lade jag först upp femton A4-papper. Varje papper hade numreringen 1-5 nere i kanten.

På åtta av papprena lade jag ut 40 blå tygremsor och försökte lägga dem så att de bildade olika mönster på varje papper. Det var inte så svårt eftersom jag hade många olika sorters blå tyger.
På sju av papprena lade jag ut 35 röda remsor. Där var det svårare att inte upprepa mönstren eftersom jag bara hade fyra olika röda tyger.

Nu har jag alltså femton A4-papper med sammanlagt 75 remsor tyg.

Nästa steg blir att sy samman remsorna fem och fem.
Sedan ska jag vrida lapparna som bildas ett kvarts varv och skära isär dem så att jag får 75 nya remsor.
När jag sedan upprepar proceduren med A4-papprena och utläggning av remsorna och syr ihop resultatet kommer jag slutligen få 15 lappar som vardera består av 25 små rutor, alltså totalt 375 små rutor, som ser ut som om jag skurit till varenda en. Sju av lapparna är röda och åtta blå.

Jag kommer sy ihop lapparna med remsor av vitt tyg emellan för att på så sätt skapa ett förhoppningsvis vackert lapptäcke. Jag ska kanta med en bård av blått tyg som jag ännu inte köpt. Det är bättre att vänta med inköp av det tyget tills jag ser hur täcket ser ut och vilken nyans av blått som passar bäst.

Sedan är det dags att klippa eller skära till ett bakstycke i blått eller vitt och ett mellanlager i fleece eller vadd och kvilta samman detta med översidan innan jag renskär och kantar. Jag tror det blir bäst om jag använder samma blå tyg till kantband som bården, så att inte kanten blir för synlig.
På baksidan av täcket syr jag fast kantbandet för hand för bästa resultat.

Jag har augusti på mig.