Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Jag har ett trix jag brukar ta till om jag känner mig lite nere.
Jag slutar.
Slutar känna.
Jag har blivit förvånansvärt bra på att inte känna.
Biverkningarna i form av avtrubbning, känslokallhet och blasé-ighet är förhoppningsvis ännu inte så allvarliga att omgivningen drabbas.
Ibland känner man sig mer värdelös än annars.
Det haglade i morses. Takpannorna dånade när jag läste ut Guldgossens läxbok om den rymmande pojken och bortsprungne katten.
När gryningen kom låg det små minidrivor av hagel på grannens tak. Jag låtsades att det var snö när jag väckte barnen och plötsligt infann sig en behaglig stämning av julaftonsmorgon. Kanske var det den kvardröjande känslan av kvällens brasa, parat med “snön” och lilla Svalans kattlika morgontänjningar under täcket som framkallade sinnesstämningen.
Jag var på vippen att gå ner för trappan och tända julgransbelysningen.
När jag klev ur bilen vid jobbet möttes jag av ett upprört tjatter av fågelröster från vildvinsrankan på fasaden. Det djupröda bladverket måtte gömma hundra fåglar, som tagit sin tillflykt in bland grenarna från sin utsatta position på taket.
Jag kunde nästan höra hur de ropade till varann:
-Är det säkert nu?
-Kan vi flyga ut nu?
-Det var den värsta hagelskur jag varit med om sen jag föddes!
-Jag vill leta mat.
-Jag är också hungrig.
-Ska vi flyga till VL och se om någon klantig bonde har tappat säd vid tömningsfickan?
-Vågar vi ge oss härifrån då?
-Tänk om det kommer en ny hagelstorm.
