Zäta

Kollegan hade med sig ett jättegigantiskt päron till jobbet igår. Det var ämnat för 10-fikat.

Vid fikarasten var päronet mysteriskt borta. Hokus pokus. Väck!
Hon letade och letade och letade men kom till slut fram till att hon förmodligen inte tagit med det. Eller hade hon… Och vart i allsindar hade det tagit vägen?

Idag hittade en annan kollega ett jättestort päron. I soffan!

Hur mycket kärlek kan ett hjärta rymma?

När jag var liten älskade jag mina föräldrar. Hela hjärtat var uppfyllt av den kärleken. Det var en kärlek som trängde ut rädslor och oro. När mamma var i närheten fanns det inte plats för fler känslor än kärleken till henne.

När jag var ung var jag kär. Intensiva känslostormar rev i bröstet och lämnade inte utrymme för något annat. Hjärta och tanke var upptagna. Ibland kändes det som om bröstet ville sprängas. Och samtidigt älskade jag mina föräldrar lika mycket som jag alltid gjort.

När jag var sexton träffade jag Förundersökningsledaren. Efter några års intensivt trånande blev han min. Hjärtat fylldes till brädden av kärlek, stolthet och framtidstro.
Och samtidigt älskade jag mina föräldrar så som jag alltid gjort.

För elva år sedan skapade Gud Guldgossen och placerade honom under mitt hjärta. Under graviditeten växte längtan efter att få träffa mitt barn. När han föddes blommade kärleken ut. Den överglänste allt annat jag tidigare känt. Och samtidigt älskade jag Förundersökningsledaren lika mycket, om inte mer än vad jag gjort tidigare. Och jag älskade mina föräldrar så som jag alltid gjort.

Några år senare föddes lilla Svalan. “Halleluja” jublade jag när barnmorskan meddelade att hon såg huvudet. När lilla Svalans ögon mötte mina i den där första intensiva kontakten efter förlossningen exploderade en ny kärlek i mitt hjärta.
Och samtidigt älskade jag Guldgossen minst lika mycket som tidigare, och Förundersökningsledaren innehade fortfarande förstaplatsen i mitt hjärta. Och kärleken till mina föräldrar minskade inte.

Hur mycket kärlek kan ett hjärta rymma?

I mitt hjärta pumpar kärleken till mina föräldrar, min man och mina barn nytt friskt blod varje natt och dag, varje minut.

Men det är inte nog.
Jag älskar ännu mer.
Jag har vänner jag älskar.

Och just nu tänker jag på en alldeles särskild vän som på kort tid har uppfyllt mig med ny kärlek. Utan att konkurrera ut någon annans hjärteplats har hon fått ett alldeles eget rum i mitt innersta. Jag älskar henne så innerligt att orden inte räcker till och tårarna tar vid.
Jag vill bära henne med min kärlek. Jag vet att det inte går, men jag får god hjälp från den Högste som spär på med sin fantastiska kärlek där min egen bara är en droppe i havet.

En droppe kärlek.

Lunch: Ketchup (Förundersökningsledaren brukar reta mig för att jag inte kan stava till ketchup, men det där måste väl vara rätt.)
Några stekta potatisbitar.

Middag: Två smörgåsar. (Och innan någon hetsar upp sig så vill jag tillägga att det var stekta ägg, ost och kräftstjärtar på mackorna. Guldgossen hotade mig med att tipsa tidningarna om att jag gillar stjärtar och lilla Svalan spädde på med ett osmakligt citat: “Mamman som är på jakt efter rumpor.”)

Jag hänger mitt headset på en liten krok över elementet.
När jag kommer tillbaka från lunchrasten är muffarna som täcker hörlurarna varma och goa.

Solen lyser ikapp med de röda höslöven, men jag känner mig ändå inte lockad att gå ut i vädret.

Istället ska städa toaletten på jobbet och så ska jag äta hemlagade köttbullar som Förundersökningsledaren gjorde igår kväll. De är säkert goda, men Guldgossen var ytterligt nära att kräkas när han smakade på en köttbulle och råkade få syn på en “stor” lökbit. Han är så känslig det lilla livet.

Jag är inte lika känslig. Kombinationen toalettstädning (andras skit) och lunch orsakar inga bekymmer.

Jag köpte ett nytt te igår. Med kanel och ingefära, och troligtvis lite annat gott, som kardemumma.
Kardemumma är mumma för frusna själar.

Teet luktar fantastiskt gott, men det smakar inte så mycket som lukten påstår. Snarare är smaken tam, med bara en anings krydda i bottentonerna.

Idag har Stellan namnsdag.

Sällan, Stellan!

Med berått mod tog jag en macka till frukost!