Zäta

Eftersom vi inte åt frukost förrän halv elva så har vi just avslutat lunchen.
Är det någon som är förvånad om jag berättar att det blev pannkaka?

Och som om inte livet är tillräckligt fullt av små överraskningar ändå, så spillde jag hallonsylt på älsklingströjan. Det är så typiskt. Jag funderade nämligen på om jag borde byta tröja innan jag började vispa till smeten.

Jag är hängig och trött och har inte gjort någon nytta idag.

Lilla Svalan är i det närmaste feberfri och kan kanske gå till skolan i morgon.
Guldgossen har fortfarande feber.
Jag har bara 37,5 men mår som en svart liten påse vars varma innehåll en ordentlig husse eller matte just plockat upp från marken under hundpromenaden.

Jag staplar in vedklabbar i kaminen, arrangerar dem efter konstens alla regler och stoppar in tidningspapper på rätta stället. Öppnar ytterdörren på glänt för att brasan ska få den rätta mängden syre, och drar eld på en tändsticka.
Lågorna slickar hungrigt i sig pappret och börjar nästan genast ta sig an björkträet. Det är så man startar en brasa.

Jag går vidare ut i köket, häller vatten i vattenkokaren och förbereder ett glas te. När vattnet kokat upp låter jag en tunn stråle rinna ner över tepåsen, för att det varma vattnet ska hinna svalna lite på sin väg ner i glaset. Så låter jag anrättningen stå och dra en stund medan jag går in på kontoret och öppnar mailprogrammet.

Jag besvarar några mail och letar igenom datorn efter ljudfiler jag ska skicka till tenoren i vår kvartett. Han är en skicklig sångare med underbar röst, men inte så bra på att läsa noter. Därför har jag spelat in tenorstämmor åt honom på de sånger vi ska framföra och så kan han öva hemma när han har tid. Det är smidigt och smart. Och nu ska vi snart sjunga sånger vi sjöng för flera år sedan så det är bara för mig att göra en djupdykning i gömmorna och leta upp de gamla filerna igen.

När jag klarat av mitt mailande kommer jag på att jag vill blogga lite, och öppnar Mozilla Firefox. Jag läser först kommentarerna på två tidgare inlägg och gör mig klar att skriva ett nytt.

Då hör jag ett knaster från brasan och påminns om att jag borde titta till den. Vedklabbarna har fallit isär och jag öppnar luckan till kaminen och tar eldgaffeln till hjälp för att raka ihop de glödande kolen, så att de med varandra som stöd kan fortsätta brinna ett tag till.

Medan jag är i närheten av köket går jag och tittar till mitt te. Det har naturligtvis stått och dragit alldeles för länge och är både beskt och avsvalnat vid det här laget.
Suckande är jag på väg till vasken för att hälla ut drycken men ångrar mig och ställer in glaset i micron istället. Jag vrider på timern på två minuter och går bort till köksbordet och läser igenom vad Guldgossen skrivit på sin sista svenskauppgift.

Så här lyder uppgiften:
“En filmproducent kommer till skolan. Hon har från lärarrummet fått höra att du är en kul elev, och vill ha med dig i sin film. Du kommer få 1000 kr om dagen i lön. Hon ber dig skriva några rader om dig själv. Vad skriver du?”

Guldgossen har gett ett ganska överraskande svar. Så här har han skrivit:
“Jag är ingen för er. Jag är en tråkig människa.”

Jag vet att han valt sitt svar med omsorg, för att slippa undan uppgiften så snabbt som möjligt. Ändå kan jag inte låta bli att beundra honom för modet att våga tänka “outside the box”.
Jag ropar till honom att han ju kan skriva att han har en frisyr som påminner om Björn Gustafssons, och tänder som ser ut som Bärgarn´s i den tecknade filmen Bilar, men han är inte intresserad. Han står för sitt svar.

Nu piper micron. Teet kokar. Naturligtvis har det varit inne för länge. Glaset är brännhet och jag tar på mig en grillvante för att försiktigt kunna lyfta det ur ugnen. Det är svårt att få ett ordentligt grepp med den stora grillvanten och jag är nära att tippa ut glaset, men så får jag styr på det hela och bär med mig min efterlängtade värmardryck till kontoret.

Där slår jag mig ner framför datorn och skriver dagens första blogginlägg.