Jag syr och syr och syr.
Och har inte sprättat en enda söm sedan i måndags. Eller jo… jag fick fortsätta måndagskvällens sprättande på tisdagsmorgonen… och tisdagskvällen, men sen har det gått som hejsan.
Nu är jag stolt skapare av… Nej, det är fortfarande hemligt.
Men jag kan avslöja att jag har sytt maskeradkläder till hela familjen.
Under utprovningen ikväll frågade jag lilla Svalan vad hon tyckte om min utstyrsel.
-Jag vet inte, svarade det diplomatiska flickebarnet. Jag såg dock skepsisen skriven över hela hennes lilla söta ansikte.
Att det skulle bli fråga om att bjuda på sig själv har jag haft klart för mig ända sedan vi bestämde oss för vad vi ska klä ut oss till, men att jag skulle visa så mycket av mig själv har jag inte varit på det klara med förrän jag såg mig i spegeln idag. Nu har jag kompletterat kläderna med trosor i rätt färg och bästa push-upen för bättre effekt.
Jag är i alla fall övertygad om att familjen Zäta inte kommer gå obemärkta förbi på maskeraden.
Jag är också övertygad om att det går ett och annat butiksbiträde på Överby och funderar över varför en kvinna letade efter strumpbyxor till sin make i affärerna i söndags.
