Zäta

Förundersökningsledaren jobbade över i kväll och var inte hemma till middagen.
Jag lät lilla Svalan bestämma mat. Föga överraskande valde hon plättar.

Jag älskar plättar.
Och jag är så smart…

Nu har Guldgossen haft sitt livs luciatåg. Ja, jag tror faktiskt aldrig att han gör om det.

Det är fyrorna på hans skola som är lucior, tärnor, stjärngossar och tomtenissar. Tre pepparkaksgubbar och en Staffan Stalledräng var också med. Det finns ingen frivillighet utan alla ska vara med, och det tycker jag är bra. Då kan man varken vara avundsjuk på de som uppträder, eller ha anledning att tycka att de är töntar.

Skolan är ganska stor, med många elever, och därför är det uppdelat på två tablåer, en kl 08.15 och en kl 09.00.

Förundersökningsledaren var och tittade på den första. Jag tror att det mesta gick bra, men det var tre elever som svimmade. Två tärnor och en tomte. En av tärnorna trillade på pianot och slog sig nog en del. När det dunkade till i pianot blev det tyst i hela kyrkan.

Jag såg den andra föreställningen. Då hade alla barn hunnit hetsa upp sig rejält av de som tuppat av första gången och det låg en otäck förväntan redan i lokalen innan luciaföljet gjorde entré.

Lärarna hade förståndigt nog uppmanat eleverna att sätta sig ner om de började känna sig svimfärdiga, men det var ändå några elever som dröp. De andra satte sig ner allt eftersom. En efter en leddes de ut av föräldrar och lärare.
Jag stod längst bak i lokalen och hörde upprörda föräldraröster som önskade att de skulle sluta med uppträdet och barnen i publiken hade naturligtvis också en hel del åsikter om det som hände, även om det inte alls var samma åsikter som föräldrarnas.

Efter tre sånger bestämde körledaren att alla elever i tåget fick sätta sig ner på scénen, och så fortsatte man programmet sittandes. Jag tycker det var ett helt korrekt beslut. Efteråt pratade vi om att “the show must go on” och det är också en lärdom. Ett avslutat tåg skulle bara föra mer nederlagskänsla med sig. Barnen sjöng lika bra sittandes. Och sjöng bra, det gjorde de. Det är ojämförligt det mest välljudande följe jag hört av barn och då är jag ingalunda någon oskuld i luciasammanhang.

Guldgossen satte sig när alla andra också gjorde det, men efter ett tag tröttnade han och ställde sig upp igen. Även de flesta andra stjärngossar ställde sig upp efter ett tag. Guldgossen tog av sig struten när han tyckte att den klämde för mycket mot strupen och jag berömde honom för det också efteråt.

Dagens hjältinna var helt klart lucian. Hon var den enda med levande ljus och hade en tung börda på sitt huvud och dessutom ett tungt uppdrag. Stoiskt som en Amazon stod hon ensam kvar mitt på scénen medan hennes kamrater satte sig ner runt omkring.
En av lärarna förbarmade sig över henne och bar fram en stol hon kunde sitta på.
Efter mer än halva tablån gick hon och satte sig på golvet bredvid en av tärnorna och bad om hjälp med att blåsa ut ljusen i kronan. Då hade det runnit ner stearin från de fladdrande ljusen långt ner i hennes ljuslockiga hår och även runnit brännhett stearin i ansiktet.
Hon är en stentuff brud som inte bangar i första taget. Guldgossen har berättat att man lottade fram lucian, och även de andra aktörerna, och den här gången tycker jag verkligen att lotten föll väl ut.

Summa sumarum så var det ett ganska annorlunda luciatåg i år. Inte sämre och kanske inte bättre, men annorlunda!Guldgossen med strut och stjärna.