Zäta

Det första jag gör när jag kommer hem från jobbet är att ta hand om barnens våta gympakläder och kolla igenom deras väskor på jakt efter veckobrev eller annan viktig information. I bästa curlingstil hänger jag sedan saker på tork och frågar mina två bortskämda vad de vill ha till middag. Eftersom jag inte får något svar bortifrån TV väljer jag på eget bevåg ostsnitzel och nudelsoppa. Favoritmaten.

Sedan tänder jag en brasa och börjar laga mat till ungarna. Till mig själv gör jag en räksmörgås utan räkor men med kräftrumpor i stället. Eftersom jag först glömmer att koka ägg till mackan får jag äta en stund efter barnen. Det gör inte ont. Lite lugn och ro efter första arbetsdagen tas tacksamt emot och jag funderar på om det var mitt undermedvetna som gav mig tillfällig blackout bara för att.

När jag rör om i brasan råkar jag sota ner tröjärmen och går till tvättstugan och letar fram den sällan använda galltvålen. Den är faktiskt så bra som det sägs och jag gör lätt rent tröjan och hänger den på tork. Det är tur att brasan är igång, annars skulle jag frysa armarna av mig när jag går här hemma i bara T-shirt.

På jobbet låg en resekatalog framme och jag tittade på vattentemperaturerna för Tobago. 28 grader. Det är inte utan att man blir lite sugen.

Jag funderar ofta på hur mitt liv hade tett sig om jag varit ekonomiskt oberoende, eller om man så vill – snuskigt rik.

Jag tror jag skulle jobbat halvtid, på förmiddagarna. Förmodligen skulle jag dött av tristess eller blivit helt förslappad om jag inte jobbade alls.

Efter jobbet skulle jag ta en lunch på stan tillsammans med Förundersökningsledaren. Är jag snuskigt rik så är ju Förundersökningsledaren det också, per automatik. Vi skulle prova olika restauranger och unna oss vilket mat som helst.

Efter lunchen tror jag att jag skulle strosa runt lite och kanske shoppa, eller sätta mig på biblioteket och läsa. Lite senare på eftermiddagen skulle jag ägna en timma eller två till att träna. Badhuset, Friskis och Svettis eller en långpromenad beroende på väder, vind och humör.

Sedan är det dags att fara hem och umgås med barnen, laga middag och göra kväll.

Visst låter det som en skön tillvaro.

Det är lite mysigt att tänka på hur det skulle vara att vara rik.
Men det är märkligt att jag inte ägnar lika mycket tid på att fundera på hur det vore att va exeptionellt snäll, eller smart, eller snygg!

Första lunchrasten på länge.

Takdropp på väg till mataffären.
Strålande sol på smältande snö.
Kallt i gränderna där solen inte når ner.

Jag känner mig som en fölunge på grönbete, mitt i allt det vita. Kanske är det för att isgatorna får mina fötter att slinta, men mest är det för att jag känner mig nyutsläppt. Det här är det bästa med att börja jobba igen.

Jag firar återgången till arbetslivet med att klippa tånaglarna efter duschen och flytta sidbenan från höger till vänster sida.

Nu känner jag mig redo att kasta mig in i vardagslivet igen.