Zäta

Nu har jag varit och hälsat på mina föräldrar och lämnat lilla Svalan där. Hon ska sportlova hos dem till och med tisdag, då hon drar vidare till Förundersökningsledarens föräldrar.

Det betyder och jag och Förundersökningsledaren är hemma ensamma ända till onsdag kväll, då båda barnen kommer hem igen.

Tror ni att vi får det långtråkigt och längtansfullt. Nej, förmodligen inte. Vi ska ju jobba och på måndg kväll är det Tillväxtgrupp och på tisdag kväll har Förundersökningsledaren hemsidegrupp.

Jag tänkte i alla fall att vi skulle hinna få en lite romantisk söndagskväll på tu man hand. Förundersökningsledaren är förhoppningsvis snart på väg hem från sina fem och en halv mil på skridskor (det blev skridskor, inte skidor) och jag ämnar tappa upp ett salt bad (rekommenderat för detoxare OCH trötta män) och baka en persikopaj.

-Mamma, vad betyder bayna? undrar lilla Svalan.
-Jag vet inte, svarar jag.
-Men, vad betyder rajv då? fortsätter hon.
-Jag vet inte, svarar jag sanningsenligt.
-Men, du vet ju INGENTING, suckar lilla Svalan uppgivet.

Jag dricker en halv pressad citron utrörd i ljummet vatten till frukost. Det är detox-rekommendation.

Lilla Svalan ber att få smaka.
Hennes expertisutlåtande lyder:
-Det smakar bajs, blandat med sockervadd!

Söndag morgon. Jag har nästan fått sovmorgon och tassar lycklig och förnöjd nerför trappan till köket för att fixa frukost till lilla Svalan och mig.

På köksbordet ligger ett litet paket, inslaget i guldpapper och med rött snöre.
På paketet står det:
Till min Hjärtevän!

Jag skulle tro att det är till mig, för jag känner igen Förundersökningsledarens handstil.
Med iver, och en knivsudds dåligt samvete över att jag inte hittat på något till min man, öppnar jag presenten.

Där i ligger ett par örhängen. Guldfärgade med dinglande hjärtan. Fina, fina.

Brasa
Bok
Bulle