Zäta

Jämnåriga kollegan brukar jobba till kvart i tre. I dag jobbar hon till fem.
Nu är klockan kvart över fyra och jag märker tydligt att hennes hjärna slutade i vanlig tid.

Kollegan bjuder in till en mässa och brukar berätta lite om resan, att förtäring och resa ingår till exempel. Men så blir det fel:
-Vi bjuder på mat och pengar!

Medan vi ringer diskuterar vi ibland dem vi talar med. Jag berättar om en trevlig man jag just haft på tråden.
-Hur gammal lät han? undrar kollegan.
-50, svarar jag.
-Som en silverrygg, tillägger jag sedan eftersom jag vet att kollegan är lite svag för just äldre, gråhåriga gentlemän.
-En svinrygg? undrar kollegan förvånat.

Under lunchpromenaden mötte jag två anemiskt bleka benrangelstjejjer i 15-årsåldern med svartfärgat hår och slimmade kläder. De var av den där modellen som man behöver ställa inomhus om det blåser mer än lätt bris.

Varför vill vår samhälla framhäva anorexiasmala kvinnor som idealet? Är det lättare att sy upp ett par nersizade stuprörsjeans än några nummer större byxor?

På lunchrasten köpte jag en rougeborste.

Man behöver ju rengöra sina sminkpenslar och -borstar emellanåt och det var precis vad jag gjorde igår. Tyvärr visade sig rougeborsten inte överleva den behandlingen. Alla små strån i mitten klumpade ihop sig till ett enda virrvarr och jag insåg direkt att de penseldrag den i framtiden skulle åstakomma inte alls skulle skapa det vackra ansikte jag eftersträvar.

Alltså gick jag ut på lunch med föresatsen att köpa mig en ny borste.
Eftersom jag är en till naturen ganska sparsam, för att inte säga snål människa så föresvävade mig inte ens tanken att titta in i sminkbutiken i Kopparporten. Jag gick också med bestämda steg förbi Body Shop, som annars är en väldigt trevlig affär, med bra etiska riktlinjer.
Siktet var inställt på H&M och Lindex. Jag ämnade gå i i båda affärerna, jämföra utbud och priser och sedan köpa det bliilgaste jag kunda hitta.

Det blev inte så.
Redan vid ingången till H&M fick jag en kupong i min hand. Det var en liten blå lapp som gav mig rätt att köpa valfri vara med 20 % rabatt. Jag övergav raskt tankarna på att jämföra med Lindex och botaniserade bland rougeborstarna. De hade tre olika modeller. Två runda; en med svarta strån och en med bruna och så hade de en tredje variant som var lite mera platt och snett avskuren. Den platta såg mycket proffsigare ut och snåljåpen i mig förväntade sig att den naturligtvis skulle vara några tior dyrare.
Men det var den inte Alla tre kostade 39,50 kr så jag slog till, använde min kupong och spatserade ut genom affären med mitt nyförvärv.

Endera dagen ska jag nog ta och prova den också…

Klockan var strax efter elva i lördags förmiddag. Om mindre än en halvtimma skulle vi vinka av Guldgossen. Innan dess skulle vi hinna köpa varma sockar till honom och lilla Svalan var dessutom ute efter ett papper från Bokhandeln inför kommande alla-hjärtans-dags-pyssel.

DÅ fick jag se att Guldgossens jacka var trasig. Ena sidosömmen hade gått upp och blottade innerfodret i en flera decimeter lång ”språtta”. Sådär kunde han ju inte åka till fjällen. Inte för att jag är speciellt noga med hur varken jag eller barnen ser ut, men en trasig jacka står inte emot särskilt många snöfyllda vurpor.

Vad gör man när man inte vill köpa ny jacka och har för kort om tid för att hinna hem och laga?

Jo, man går till sin kyrka, letar upp nål och tråd och börjar sy för brinnande livet.

Jag hann precis, med Guldgossen flåsande över nacken. Under tiden var Förundersökningsledaren och lilla Svalan ute på stan och gjorde ärenden och sedan kunde vi alla lyckligt och väl vinka av Guldgossen.