I ärlighetens namn måste jag tillstå att det finns uppenbara nackdelar med att vara barnlös också.
Det handlar såklart om längtan och saknad.
I går på Tillväxtgruppsträffen träffade jag tre andra barnfamiljer och vid minst ett tillfälle under kvällen hade alla föräldrar minst ett av sina barn i knät. Då saknade jag lilla Svalan. Hon är fortfarande tillräckligt liten för att vilja krypa upp i mitt eller Förundersökningsledarens knä och gosa.
Guldgossen tänker jag på ofta. Hur går det för honom? Lär han sig åka? Har han roligt? Kan han somna på kvällarna? Äter han frukost? Hänger han upp sina blöta kläder på tork?
Mina nyfikna frågor tycks aldrig ta slut. Tack och lov att han kommer hem i morgon kväll. Då kommer lilla Svalan också och ordningen är återställd.