Zäta

Står och stryker och tittar på gamla avsnitt av Jordan – rättsläkare.
Jag är orolig för att de inte kommer visa några eventuella nya program på 4:an utan lägga dem på TV4+ eller någon sådan där kanal som vi med enbart skogs-TV inte har kostat på oss.

Lätt huvudvärk.
Massa detoxdricka kvar.
Frôsen.
Trött.

I dag pratar vi med människor med ovanliga efternamn.

Vad sägs om:
Paganus
Bistick

Jag tyckte att min sovande hjärna hade fått till det riktigt bra när jag drömde om Bruttan. I natt hade jag dock en ännu roligare dröm.

Jag skulle delta i en talangtävling. Det var något oklart om det handlade om TV eller “bara” var ett framträdande inför publik. Jag skulle hur som helst sjunga, och var inte ett dugg nervös inför själva sången.
Däremot hade jag väldiga problem med hur jag skulle se ut. Jag hade nämligen inte hunnit sminka mig.

Jag hittade en liten trång toalett och gick in där med min sminkväska. Som tur var fanns en rejält tilltagen spegel över handfatet och jag började känna att det här nog skulle gå vägen i alla fall.

Då kom det in två tjejer som också skulle vara med i talangtävlingen. Plötsligt blev det väldigt trångt inne på den lilla toaletten. Dessutom ville de låna av mina sminkgrejer och man vill ju inte verka ogin så jag lånade ut rouge, puder, maskara (det var extra jobbigt eftersom jag läst att man absolut inte ska låna ut maskara till någon annan) och ögonskugga. En av tjejerna ville även låna min eyeliner. Jag hade hunnit lägga ett snyggt smalt streck över högerögat och var på väg att börja med det vänstra, men jag lånade ändå ut eyelinern.
När jag fick tillbaka den var spetsen spretig och förstörd och mitt streck över vänsterögat blev därefter. Jag hittade en våtservett i sminkväskan och fick bort strecket och anlade ett nytt, något bättre.

Sedan såg jag att de andra töserna hade lånat av min foundation och insåg att jag naturligtvis borde grundat med den. Eftersom min favoritfärg var utlånad provade jag en mörkare nyans och började med pannan. Det blev alldeles för mörkt så jag fick ta en ny våtservett och torka bort. När jag torkade följde naturligtvis även eyelinern med.

Ungefär där gick de två tjejerna som både tagit upp plats och mitt smink och jag pustade ut lite. Sedan kastade jag en blick på klockan och märkte att det var väldigt ont om tid till mitt uppträde. Jag kände en våg av stress svepa genom kroppen och famlade i sminkväskan efter min foundation. Jag hittade inte den rätta, som nog någon av lånemänniskorna fått med sig (av misstag tänkte jag, vänlig som jag är) men jag hittade en annan som jag smorde in ansiktet med lite hjälpligt. Så drog jag nya streck med eyelinern och betraktade min spegelbild.

Det hade inte blivit bra. Foundationen låg som en kaka i ansiktet och jag våtservettade försiktigt bort den, utan att skada eyelinern den här gången.

Efter en ny titt på klockan insåg jag att nu var tiden ute, jag skulle bli tvungen att gå ut på scén med bara två små streck i ansiktet. Ett ansikte som förmodligen var rödflammigt och blankt.

Jag gjorde mig beredd att slänga ett sista getöga i spegeln och stängde sminkväskan, besviken över att allt det där sminket inte kunnat hjälpa mig till framgång. Nu skulle det inte ha någon betydelse hur bra jag än sjöng. Ser man ut som en fågelskrämma får man inga röster.

Jag gav mitt ansikte en sista granskning. Men så fort jag tittade upp och mötte min blick i spegeln fick jag se det.
Det som fick hela drömmen att förvandlas från en frustrerande situation av stress och maktlöshet, till en komedi utan dess like.

Det jag såg i spegeln var en gubbe. JAG var en gubbe. En 80-årig man med påtaglig flint, mörka åldersfläckar i ansiktet, gott om rynkor, och så två eyelinerstreck över de runda, vattniga gubbögonen.