Vi ägnar lördagen åt att städa.
Det är det värsta jag vet.
Tyvärr verkar det som om jag lyckats överföra mina aversioner på barnen.
Lilla Svalan städar sitt rum i en kvart och bryter ihop med skrik och gråt och påståenden om att hon är så trött, så trött.
För Guldgossen går det ännu sämre. Han protesterar vilt redan innan han börjat.
Som tur är förstår båda barnen när jag pedagogiskt förklarar att de ska vara glada att de bara behöver städa sina rum. I dag städar Förundersökningsledaren och jag resten av huset. Egentligen använder de kök, toaletter och vardagsrum lika mycket som vi, så städningen är inte på något vis rättvist fördelad.
Hädanefter ska jag tycka att det är en fröjd att städa. Det är så roligt när det blir rent och luktar gott. Det är så skönt att få ta ett skurtag med trasan och köra toaborsten runt-runt.
Även om jag förmodligen inte kommer kunna lura mig själv, kanske jag i alla fall kan påverka barnen.
