Zäta

Familjen Zäta äter middag. Vid bordet sitter även lilla Svalans bästa kompis. De diskuterar Tandfen eftersom lilla Svalans tand är lös.

Kompisen: -Fast jag tror inte på tandfén!
Lilla Svalan: -Inte jag heller.
Guldgossen: -Men har ni inte sett henne?
Flickorna samstämt: -Neeeej!
Guldgossen: -Här hemma har vi i alla fall en som är stor och klumpig!

Alla tre barnen tittar på mig och lilla Svalans kompis stöter mig i sidan med armbågen och teaterviskar:
-Han menar nog dej!

Må vinden vända och all aska dra till Alaska.

Helgen i korthet:

Fredag kväll: Jag hämtade lilla Svalan hos bästa kompisen och tog med mig kompisen också. Vi åt taccos och sedan skjutsade jag tillbaka kompisen och lilla Svalan till hennes vän för övernattning.
Guldgossen och jag tittade på Talang och degade i soffan.
När Guldgossen gått och lagt sig såg Förundersökningsledaren och jag på Milleniumserien på TV.

Lördag: Upp tidigt för att göra dagsverke i Kaffestugan. En rolig dag. Vi var många som jobbade där och det var lite för lite för att göra men jag har ju inget emot att prata med folk och fördriva tiden så jag överlevde med bara ett visst mått av underkvävd frustration.
Förundersökningsledaren skjutades Guldgossen och en kompis till ett kalas och jag fick den stora äran att dra ut lilla Svalans lösa tand.
Senare på kvällen var det lilla Svalans tur att soffmysa med mig och Körslaget. Lilla Svalan fick sin vilja igenom och vi gjorde popcorn i vår “Big Popper” som Förundersökningsledaren fått som julklapp från jobbet något år.
När Guldgossen kom hem från kalaset övade han och lilla Svalan på att fånga popcorn med munnen.
Förundersökningsledaren och jag tittade på filmen Ransom och sedan var klockan som vanligt alldeles för mycket.

Söndag: Sovmorgon. I alla fall nästan. Förundersökningsledaren gick upp lite tidigare än oss andra eftersom han skulle ratta ljudet i kyrkan, men han är ju inte direkt av det tystlåtna slaget så jag vill inte påstå att jag SOV mig igenom morgonen men jag slumrade i alla fall lite.
Frukost i uterummet med barnen och sedan iväg till kyrkan och framme i tid. Trevligt!
Bra gudstjänst med skönsång och angelägen predikan. Kyrkkaffe efteråt och sedan hem. Vi fick med oss en vän till lilla Svalan och medan barnen lekte fixade Förundersökningsledaren och jag en god middag med hemgjorda nötfärsburgare och de rätta tillbehören.
Guldgossen och jag spelade en stund på vårt evighetsparti av Farbror Joakims fantastiska affärer – ett underbart spel som tyvärr gått ur tiden men som vi fått låna av Förundersökningsledarens bror.
Klockan sex på kvällen var jag tillsammans med tjejerna i Tillväxtgruppen hemma hos en av oss för fyra och en halv timmas intensivt scrappande. Det är så roligt! Men vår väns pedagogiska guidning lyckades vi alla skapa vackra kort.
Åtta minuter över elva landade min rygg på den efterlängtade spikmattan och jag somnade snart gott.

Cykelturen till jobbet i dag, en dryg halvmil, skulle ha varit riktigt skön om det inte vore för temperaturen. Solen lyser och himlen är blå, men det är långkalsongkallt. Och jag har naturligtvis inga kallingar på mig. Ingen tjock tröja heller.

Jag fick upp värmen till slut i alla fall.
Efter den långa Lidensnedförsbacken hann jag upp en dam i min egen ålder. Hon låg i vänsterkanten av cykelbanan så jag cyklade om henne på högersidan, alltså fel sida. Inte plingade jag för att förvarna heller för det fanns ju gott om plats att köra om på. Tre cyklar i bredd skulle inte heller varit några problem.

Problemet var i stället att just när jag började köra om fick damen för sig att hon skulle vingla över till andra sidan, den sida där jag just befann mig.
Det var bara ett litet “hooooo” från min sida som fick oss att undvika kollisionen.
Ett argt:
-Meh, oh Guuuud! fick mig att öka farten några knop.

Sedan cyklade jag som besatt resten av vägen till jobbet, i rädsla för att bli upphunnen av den förmodat och i så fall rättmätigt arga kvinnan.

Nu sitter jag svettig och andfådd men rätt nöjd och väntar på att klockan ska bli åtta och jobbet börjar för veckan.