Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Jag har sagt det förrut, och jag kommer säga det igen:
Jag hatar verkligen att städa. Jag blir så butter och tvär av städandet att jag inte ens lyckas uppskatta det färdiga resultatet.
I kväll har jag dammat hela huset och hjälpt lilla Svalan att städa undan i hennes rum. Hon är en värre Spara än jag. Vi skulle behöva investera i lite nya förvaringslösningar för att underlätta när hon själv ska hålla ordning.
I dag ska jag till optikern. Jag sviker min gamla vanliga optiker Synsam, som jag gått hos i 15 år, och vänstrar med berått mod hos Karvik. Förundersökningsledaren har gått till dem ett tag och är mycket nöjd.
När jag ringde för att boka tid frågade de direkt om jag hade något önskemål om optiker och föreslog sedan att jag skulle använda samma kvinna som min man. Hon är bra enligt Förundersökningsledaren så jag hoppas jag ska bli nöjd.
När man som jag sitter med terminalarbete dagarna i ända, behöver man kolla upp synen ungefär en gång om året. På senaste tiden har jag upptäckt att jag ser ganska suddigt på långt håll med vänsterögat, alltså även med glasögonen på. Jag vet inte hur länge sedan det var jag var på synundersökning senast, men jag har på känn att det var mer än ett år sedan.
Första gången jag var på undersökning tror jag att jag var i 12-årsåldern. Mamma tog med mig till en optiker i Götene och optikern drog med mig in i ett mörklagt sunkigt undersökningsrum. Jag fick sitta i en höj- och sänkbar stol, optikern drog sin rullbara kontorsstol närmare min stol och placerade sitt ena ben mellan mina. I mitt minne gjorde han inga mer närmande men jag upplevde det som obehagligt och olustigt. Det var en sådan där situation som gör att man drar sig för att gå till optikern igen, och hellre dras med dålig syn.
