Zäta

I går var vi ute i naturen med Tillväxtgruppen på eftermiddagen. Efter förmiddagens Generationsfest i kyrkan tog vi med lunch och fika och gav oss av upp till Munkängarna på Kinnekulle.

Ramslöken blommar inte ännu men på sina håll luktade det ändå starkt av den lite säregna purjolöksliknande doften.
Det är vackert i Munkängarna. Nu blommade vit- och gulsippor och på de flesta håll var hela marken täckt av en grön matta ramslöksblad. Silvergrå trädstammar sticker upp ur allt det gröna och ger ett nästan surrealistiskt intryck.

Guds natur är vacker!

I dag har jag med mig lapptäcket till jobbet. Intentionen är att hinna sy några stygn på lunchrasten.

Jag hade med mig täcket i lördags kväll när vi var hembjudna till goda vänner på en riktigt välsmakande och skön grillkväll. Då hann jag rätta till hälften av de felsydda hörnen. Nu återstår alltså två innan jag kan börja fästa kantningen på baksidan av täcket.

Det har skett ett mord i Lidköping i helgen. En ung man är misstänkt för att ha knivhuggit en annan ung man till döds utanför en av stadens alla pizzerior.

Visst kan man förfasa sig över våldet, det råa och omotiverade, som hela tiden verkar trappas upp och krypa närmare, men jag har svårt att fokusera på det just nu. Jag tänker mest på de anhöriga, på föräldrar, syskon, släkt och vänner. Både till offret och gärningsmannen. Hur mår de nu? Hur söndertrasade har deras liv blivit bara över en natt?

Märkligt nog känner jag mig inte alls så sugen på att jobba som man skulle kunnat förvänta sig efter fyra dagars ledighet. Tvärtom känns det som jag hunnit vänja mig vid att själv förfoga över dygnets alla timmar.