När jag släppte ut fötterna ur skorna efter nio timmars instängdhet suckade de förnöjt, och jag med dem.
Det här har varit en helt igenom lyckad dag.
Ingen har skadat sig. Ingen har bränt sig i solen. Ingen har kommit bort. Ingen har blivit osams. Ingen har klagat. Ingen har velat ha saker de inte kan få. Ingen har vägrat äta. Ingen har ätit för mycket.
Alla har fått göra det de vill göra. Alla har hunnit göra det de velat hinna. Alla har badat. Alla har skrattat. Alla har åkt bilar och berg-och-dalbanor och karuseller och go-cart så mycket de bara kunnat.
Och nu pratar jag bara om barnen. Själv har jag också haft en perfekt dag. Jag har tittat på barnens glädje och bara behövt åka Gruvbanan en gång. Sedan har jag suttit i skuggan och sytt på lapptäcket jag så påpassligt tog med mig ifall jag skulle få en stund över.
Till och med när barnen badade lyckades jag lägga bort mina kyckling-mamma-tendenser och lät dem hållas i fred medan jag sydde fast kantbandet med små, små stygn på baksidan av täcket.
Nu är jag trött. Det tar ändå på kroppen efter en dag i sol och vind och med åtminstone några tentakler på spänn.
Barnen däremot, de fyllde på med lite vatten när de kom hem och sprang sedan raka vägen ut i skogen för att hinna suga ur det sista av leken så länge deras kompis är kvar. Flick-kompisen släppte vi av på ett kalas.
