Zäta

Hjälp! Nu har det hänt igen.

Jag har fått en avgrundslik hicka, direkt efter maten. Det låter som om jag rapar varje gång den kraftiga diafragmasammandragningen slår till.
Måtte det gå över inom tio minuter, för sedan bör jag börja ringa igen.

Jag cyklade i dag. Första gången på rätt länge. Det har varit en massa annat i vägen som gjort att jag haft för bråttom hem för att hinna cykla.

Jag kände mig jättetjock, jättetrött och helt hopplöst okonditionerad. Tänk vad fort det går bara man inte rör sig på ett tag.
Inte så att jag på något vis kände mig smal, pigg och kraftfull för några veckor sedan, men jag märker ändå att det gått utför.

I morgon ska jag dra på nya springskorna och stavpromenera någon kilometer i Råda efter jobbet.

Asch då, nu glömde jag min grönsaksröra hemma!

I och för sig vill jag inte ha den, för den var verkligen inte god, men jag kan ju inte wejsta två tomater, en stor avokado och en bit västerbottenost sådär utan vidare.

Vi hade ju gäster i går, och bjöd på korv och bröd med diverse tillbehör, som potatissallad, rostad lök, gurkmajonäs och så vidare. Och så fick jag för mig att jag borde göra en liten grönsakshack också. Jag har tidigare serverat hackade tomater med rödlök, olivolja, salt och peppar.
I Allt om Mat-tidningen såg jag en enkel sallad på bara avokado och tomat. Det är en kombination som jag inte skulle kommit på av mig själv för det verkar inte passa ihop, men har man recept på det i en av Sveriges största mattidningar så måste det ju vara gott, eller?

När jag tärnat ihop tomaterna och avokadon tyckte jag dock att det såg rätt fattigt ut, och så hittade jag en bit västerbottenost i kylen så jag gjorde småtärningar av den och pytsade ner bland det andra.

Det blev inte alls bra, inte i närheten av gott. Ja, man skulle till och med kunna säga att det blev äckligt. Några av gästerna smakade storsint men det var ingen som tog om. Jag förstår dem!