Zäta

Guldgossen: -Är det måndag i dag?
Jag: -Nej, det är söndag.
Förundersökningsledaren: -Kommer du inte ihåg att vi var i kyrkan i morses?
Guldgossen: -Nej!
Jag: -Jo men… Jag sjöng och pappa spelade gitarr.
Guldgossen: -Var det i dag?
Lilla Svalan: -Antingen har du inget minne eller så har du ingen hjärna!

Vi var bjudna på eftermiddagsfika hos mina föräldrar i dag.
Barnen ville väldigt gärna hoppa i höet. Men de vågade inte vara ensamma på höskullen, i fall det skulle ske en olycka.

Alltså var först Förundersökningsledaren och sedan jag med dem en liten stund var.
När det var min tur skedde olyckan.

Jag var på väg ner mot betonggolvet men fastnade med foten i ett balsnöre och trillade sista sträckan.
En liten bit ut på golvet stod en stor kartong med en maskin i. Den ville jag inte träffa. Jag föll med magen nedåt och huvudet före och för att undvika kartongen böjde jag upp huvudet så långt bakåt jag kunde, och antog den vackra formen av en banan. Just som jag slog i golvet var bananformen fulländad varpå det knäckte till ordentligt i ryggen. Jag lyckades även slå i vänsterknät i fallet. Jag har ändå redan rätt ont i vänsterfoten så det gjorde inte så mycket.

Barnen blev så klart förskräckta över min otursamma nedfart. Lilla Svalan sprang fram och klappade om mig medan Guldgossen rusade efter sin far.
-Kom, kom! Mamma ligger medvetslös på golvet.
Jag ska komma ihåg att han har en tendens att överdriva. Kan vara en värdefull kunskap inför framtida eskapader.