Zäta

Hu, hu, hu vad jag fryser.

Jag måste antingen tända en brasa eller få upp värmen med lite hushållsarbete.
Ja, det får bli en dust med tvättkorgen tror jag.

Jag ska till tandläkaren i morgon. Jag hyser inga som helst planer på att göra mig till inför besöket.
Tandläkaren är nämligen cirka 65 år och brukar svära över sina krånglande datorer och försöka få liv i nätverket samtidigt som han möblerar om i min mun med en hand. Jag har lite svårt för honom måste jag erkänna.

Update:
Jag tycker verkligen inte om att träffa tandläkaren. Jag hade inga hål men han lyckades få hela munnen att blöda ymnigt när han visade mig hur jag ska använda tandpetaren. Jag blev uppmanad att titta noga i spegeln ovanför mitt huvud och såg hur blodet bara välde fram. Jag såg ut som en vampyr som just fått syn på fredagskön på ICA.

Lilla Svalan berättar glädjestrålande om fotbollsmatchen på dagens gympalektion:

“Jag gjorde ett mål. Så det blev oavgjort. För det var ingen mer som gjorde mål. Så det blev ett-ett!”

Antingen måste jag hålla några lektioner i logiskt tänkande med lilla Svalan eller så utelämnade hon vissa väsentliga fakta i sin resumé.

Jag hade siktet inställt på 2000 när jag klev ut från kontoret och styrde kosan mot bilen på parkeringen.
2000 som i simmade meter.

Efter jobbet var nämligen planen att tillbringa en timma i simbassängen för att motionera lite hälsporrevänligt.

Tji fick jag!

När jag låste upp bilen och skulle dra nyckeln ur låset satt nyckeln kvar. Det var bara det svart plasthöljet runt själva nyckelämnet som följde med min hand. Och det var omöjligt att få loss nyckeln.
Jag gick tillbaka in på kontoret och lånade en polygrip av vår IT-tekniker. Men hjälp av den lyckades jag få ut nyckeln.

När jag skrapat rutorna och satt mig i bilen lyckades jag vrida om den futtiga nyckelstumpen i tändningslåset utan hjälp av polygripen. Men till vilken nytta? Bilen vägrade starta. Den bara tuggade runt utan att tända till.
Jag försökte några gånger innan jag gav upp och ringde till Förundersökningsledaren.

Han hade haft egna problem på väg hem från sitt arbete. Vägen var avspärrad på grund av snöovädret så han hade fått ta en omväg och kom försenad till fritids där sega barn väntade på honom och var högst ovilliga att få på sig ytterkläder och samla ihop sina saker för att åka hem.

När Förundersökningsledaren skjutsat hem barnen och hämtat en reservnyckel till bilen kom han äntligen för att hämta mig. Jag hade gått tillbaka in i vestibulen och stod och tryckte i värmen och sjöng julsånger för mig själv.
När jag såg att Förundersökningsledaren kom gick jag ut till honom. Då hade han redan fått igång min bil med sina magiska krafter. Eller om det kunde varit den hela reservnyckeln som gjorde susen.

Nu hade det gått en timma sedan jag slutade jobbet och det kändes inte alls som det var läge att åka och simma. Varken jag eller Förundersökningsledaren var heller särskilt sugna på att åka hem och laga mat så vi bestämde oss, med barnens glädje som svepskäl, för att köpa med mat hem från McDonald´s.

Förundersökningsledaren körde till McDonald´s medan jag körde hem och skulle börja duka.

Just som jag svängde in i vårt område från stora vägen ringde Förundersökningsledaren på mobilen.
-Jag har glömt plånboken hemma. Jag har inga pengar att köpa mat för…

Jag bestämde mig snabbt för att det ändå skulle gå fortare att åka till McDonald´s och bistå Förundersökningsledaren än att åka hem och laga mat så det var bara att vända kosan in mot stan igen.

Nu är vi alla mätta och glada, även om jag känner mig lite slapp som missade simningen.
Innan du skrattar åt min eftermiddag/kväll så ber jag dig betänka att allt utspelade sig under rykande snöstorm. Det gör liksom det hela lite jobbigare.

Jag kan i alla fall inte beskylla mitt liv för att vara tråkigt och händelselöst.

I dag ska Guldgossens klass ut på wild kids-äventyr. De ska vandra 8 km och göra äventyr på vägen. Jag har packat ryggsäcken med extramössa, halsduk, vantar, varm saft, kallt vatten, mackor, kex och morot.

Jag hoppas verkligen att lärarna tar sitt förnuft till fånga och ställer in i dag. Den polska snöstormen är nämligen här och blåser in snö i alla kroppsöppningar och blåser ut all värme ur kläderna.

Dessutom är det bara en vecka sedan Guldgossen bröt en tå och jag tycker inte han bör gå nästan en mil med den tån. Jag har sagt till honom att han får ringa och be mig hämta honom om han får ont.
Jag tror inte han ringer. Även om de mot all förmodan skulle släpa ut barnen i snöstormen tror jag inte Guldgossen kommer avbryta vandringen. Han är för… jag vet inte, men han ger nog inte upp i alla fall.

Vi blev lite sena i morses. Det var absolut inte barnens fel. När jag väl kom så långt att jag hann väcka dem satte de full fart och var ombytta och tandborstade på fem minuter.

Nej, i morses var det jag som hade problem. Jag var på toa tre gånger. En eller flera av mina ähmmrrojojoj hosthost… har spruckit och det känns som att skita ut taggtråd.

Det tar tid att skita ut taggtråd så toalettsejourerna blev ganska långa.