Zäta

Förundersökningsledaren och jag satt och pratade julklappar i går och kom fram till att vi inte behöver köpa några till varandra i år. Jag föreslog att vi kunde köpa något vi behöver till oss själva i stället. Jag vill ha en ny baddräkt och Förundersökningsledaren vill ha… Vad vill Förundersökningsledaren ha? Jag tyckte han kunde slå in den dyra snösläden som han vill köpa som julklapp till sig själv, men han var inte alls med på noterna där.

I stället fick jag lova att inte bli lika ledsen som ett annat år när vi bestämt att inte köpa julklappar till varann och Förundersökningsledaren faktiskt inte heller gjorde det!

Lite senare på kvällen kom Förundersökningsledaren och störde mig och barnen när vi tittade på Robinson. Han hade nämligen kommit på något han skulle kunna köpa till mig och som jag förmodligen önskade mig. Jag röt åt honom att vara tyst och när vi tittat klart berättade jag att han gärna får köpa en julklapp till mig.

Nu är bara frågan – måste jag köpa en julklapp till Förundersökningsledaren och hur ledsen blir han om han får en snösläde?

Vi har massa roligt att se fram emot den här helgen.

I kväll är vi bortbjudna (eller hembjudna beroende på hur man ser det) till goda vänner. Vi har mycket gemensamt med de här vännerna och det är verkligt underbara människor som jag tycker väldigt mycket om. Även om vi inte träffas så ofta är det alltid lätt att prata och deras och våra barn går också bra ihop.

I morgon ska vi åka till Skövde. När Guldgossen fyllde år lovade vi honom en tur till äventyrsbadet i Skövde i stället för ett traditionellt födelsedagskalas. Vi lockade med en av hans kompisar och kompisens familj och spikade ett datum som passade alla.
Sen bröt Guldgossen tån så äventyret blev skjutet på framtiden.
Nu äntligen är framtiden här! Vi ska bada tillsammans med den andra familjen i morgon eftermiddag. På förmiddagen passar vi på att shoppa julklappar när vi ändå är i en stad vars affärer jag inte redan dammsugit. Jag ska leta baddräkt också, det fanns ingen i min storlek i de två sportaffärerna i Lidköping.

På söndag är det vår Tillväxtgrupps tur att ha hand om fikat efter gudstjänsten. Det tycker jag är jätteroligt. Då får jag “leka affär” en stund.
Resten av söndagen (läs sen eftermiddag-kväll) har vi oplanerad. Jag tror jag måste göra en garnboll till lilla Svalans tomteluva och sy fast den. Lilla Svalan har anhållit om att ha tomteluvan på när hon läser en egenskriven berättelse för klassen. De har som en julkalender där barnen turas om at läsa en berättelse varje dag. Hennes historia handlar om en snögubbe, mer har hon inte avslöjat.

Jag återkommer till det här med skillnaderna.

I morses var det minus en grad hemma i Stenhammar.
På väg i bilen till jobbet såg jag temprometern stadigt sjunka en grad i taget tills den stannade på -10 vid Framnäs.

Hur kan det vara sådan otrolig skillnad på så kort sträcka? Det rör sig om kanske 6-7 km. Beror det på att mitt bostadsområde ligger en aning högre än centrum? “Värmen stiger” är ju ett välkänt fysiologiskt fenomen. Men vilken värme talar vi om då, så här mitt i vintern?

Simmade igen i går kväll. Det är bäst att passa på medan Förundersökningsledaren är hemma med barnen och jag själv inte orsakar röda havet. Just kombinationen av de två faktorerna har visat sig inte infalla allt för ofta.

Det var ganska mycket folk i bassängen och jag fick anpassa mig till alla långsamsimmare för att inte krocka med någon. Jag lyckades ändå sparka en karl i magen och smeka en äldre kvinna på benet. Mannen jag sparkade blev inte ledsen för det. Han bedyrade att han överlevt och mottog alla mina ursäkter med ett leende. Kvinnan däremot gav mig så kyliga blickar att jag var rädd vattnet skulle frysa till is runt omkring mig.

Jag ämnar återigen till viss del skylla på den överbefolkade bassängen men så var jag nog också lite slö efter passet i tisdags, för trots att jag ganska tidigt hittade mitt “med-den-här-takten-kan-jag-simma-hur-länge-som-helst”-tempo så hade jag hela 250 meter kvar när det gått en timma. Målet är ju 2000 m på en timma. Den här gången orkade jag inte hänga i och klämma de sista metrarna heller utan jag gick upp, duschade och tvättade håret (med icke parfymfri och oändligt mycket bättre schampo) och åkte hem till en väntande middag.
När jag stod i omklädningsrummet och drog på mig plagg efter plagg var jag så slut att jag blev yr och höll på att svimma. Jag tog några vacklande stabiliseringssteg och hoppades att blickarna från de omgivande mammorna inte rymde misstankar om onyktert beteende, även om jag faktiskt kände mig aningen berusad.